Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Folkpartiet och det fria ordet II
| Efter att jag publicerat mitt inlägg om folkpartiets ägarintresse i Liberala nyhetsbyrån på Motallians (tidigare publicerad här) tog det hus i helvete bland läsarkommentarerna. Många av dem handlade om socialdemokratiskt mediepolitik och public service, något som mitt ursprungsinlägg vare sig berörde eller bör behandlas på Motallians. Därför har jag hänvisat den vidare debatten hit. Men mest komisk av alla kommentarerna var nog ändå den som av allt att döma är skriven av folkpartiets partisekreterare och mediepolitiske talesman Johan Jakobsson, som uppenbarligen tar sig tid att replikera på blogginlägg och föra ut det folkpartistiska budskapet även i - utifrån Jakobssons synpunkt rimligen - ganska obskyra forum. Låt mig därför utveckla mitt svar till Jakobsson något: Såvitt jag förstår så verkar den liberale partisekreteraren inte se några som helst principiella problem med att politiska partier äger medier/medieföretag. Snarare verkar han närmast stolt över att hans parti har lyckats så mycket bättre än socialdemokraterna med att "till sig knyta medier". Jag kan bara spekulera i hur det uttalandet uppfattas av landets alla stiftelse- och familjeägda liberala dagstidningar. Johan Jakobsson tycker att folkpartiet har lyckats "knyta dem till sig". Fascinerande. Att han dessutom inte ser någon motsättning mellan å ena sidan partiprogrammets skrivningar om att yttrandefriheten "kräver fria, oberoende, medier" samt att mediernas frihet "är en förutsättning för att de skall kunna fullgöra sin demokratiska granskningsfunktion", och å andra sidan att folkpartiet äger en nyhetsbyrån som i praktiken utgör en del av ledarredaktionerna på närmare 40 liberala dagstidningar - det gör mig ännu mer förbryllad. Men det är inte mitt parti och inte min ensak. |
skrivet av Jonas Morian om 16:26
Kommentarer om "Folkpartiet och det fria ordet II"
-
CV skrev... (22 september, 2005 21:56) :
-
Jonas Morian skrev... (23 september, 2005 08:52) :
-
Anonym skrev... (23 september, 2005 11:25) :
-
Jonas Morian skrev... (24 september, 2005 15:38) :
-
Anonym skrev... (24 september, 2005 22:44) :
Folkpartiet och det fria ordet II'">kommenteraDet är väl det vanligaste att den som har mest nytta av en situation inte vill kännas vid att det kan vara felaktigheter. Att pressen till majoriteten är ägd av borgerligheten är ett problem, människor ur arbetarklassen och deras miljö och situationer beskrivs mycket sällan. Det är mest övre medelklassens problem och frågor som lyfts fram i medierna.
Några av dem som kommenterat mitt inlägg på Motallians och uppenbarligen inte begripit att jag inte tänkt diskutera socialdemokratisk mediepolitik där, envisas med att ställa frågor som jag då i stället besvarar här.
Signaturen "Peter" räknar upp en rad dagstidningar med socialdemokratiska ledarsidor (bland andra Arbetarbladet, Dagbladet Nya Samhället, Dala-Demokraten, Folkbladet och Tidningen Folket) och undrar om dessa tidningar alltså inte är fria och oberoende. Mitt svar är att inga av dem ägs av det socialdemokratiska partiet.
Marcus Rommedahl ber mig ge exempel på tidningar som jag anser är fria och oberoende. Och det är - i det här sammanhanget - naturligtvis alla tidningar som står fria från partipolitiskt ägande och inflytande. Vill man dra diskussionen ett steg längre kan man naturligtvis ifrågasätta om en tidning som är beroende av aktieägarnas och/eller annonsörernas godtycke är att betrakta som fria och oberoende, men det är återigen en lite annan diskussion.
Jonas -
Tre kommentarer:
1. Debatten i samhället, och även demokratin, har enligt mitt sätt att se det allt att vinna på att det finns en stor variation bland de åsikter som förs fram i medierna. Alla makthavare - inklusive ägarmakten över ett "medium" - tenderar att favorisera ståndpunkter som gynnar de egna intressena. Således är det utmärkt med mångfald och dåligt med koncentration, och detta oberoende av om koncentrationen gynnar kapitalister i mono- eller oligopolställning, eller staten.
2. Som komplement/motvikt till den "fria marknad" av medier - som tenderar att klumpa ihop sig till oligopol - kan det vara utmärkt med samhällsdrivna media som hålls så fria som möjligt från styrning från såväl marknad som politiska partier.
Utifrån en logisk/filosofisk utgångspunkt kan i alla fall jag inte se några som helst motsatsförhållanden mellan att både uppmuntra att partier eller andra sammanslutningar med åsikter gör vad de kan för att föra fram dessa på den "fria mediamarknaden", och att ändå tycka att komplementet till denna i form av media som drivs av samhället är av godo. Därför ansluter jag mig till dem som tycker att du gör en logisk kullerbytta när du ser ett sådant motsatsförhållande i fp:s linje.
3. Som varm Habermas-anhängare och förespråkare av öppna debatter tycker jag slutligen att du/ni ska vara stolta över att Motallians blivit ett forum där det förs en (relativt) levande debatt och som drar till sig en och annan prominent röst. Att sådana debatter sällan håller sig till exakt de frågor som ursprungligen togs upp är något man nog får finna sig i. Men gläds och var stolta över era besökare och över att ni blir lästa och kommenterade.
Simon: Jag välkomnar mångfald på mediemarknaden. Och jag har egentligen inget problem med att partier, föreningar eller fotbollsklubbar startar och driver tidningar, så länge man faktiskt låter dem vara tidningar och inga reklamblad. Men jag står fast vid (trots att det för en del som envisas med att kräva svar av mit på Motallians, trots att jag tydligt deklarerat att jag inte tänkt ta den diskussion där, tycks vara svårt att begripa det) att för ett parti som uttryckligen skriver att yttrandefriheten "kräver fria, oberoende, medier" ändå själva äger medieföretag, så borde det ha gått snett någonstans i tankeverksamheten. Det där blev en lång och krånglig mening, men för mig är det obegripligt att man tycker att det för ett parti är okej att äga medieföretag om man vill ha "fria, oberoende, medier". Ett partiägt eller -kontrolerat medium är per definition inte fritt och oberoende. Punkt slut.
Och för mig - barn av 70-talets skolsystem - är det fråga om enkel mängdlära: Vi laborerar här med två mängder. Mängden "fria oberoende medier" som varken inkluderar eller exkluderar mängden "av särintressen kontrollerade medier". Båda typerna kan existera bredvid varandra och enligt mitt (och tydligen även fp:s) sätt att se det bör man också verka för att de gör det. De tillför nämligen olika saker och bidrar vart och ett på sitt sätt till den mediala mångfalden.
Men annars har du så rätt i dina definitioner - ett partiägt medium är inte fritt. Empiriskt sett är inte heller ett vinstdrivet det. Alltså gäller det att kämpa för att de statligt drivna medierna får förbli så fria som möjligt från såväl vinstkrav som politisk styrning...