Folkpartiet och det fria ordet

Jag har tidigare skrivit om centerpartiets planerade försäljning av sin tidningskoncern Centertidningar som väntas ge partiet ett tillskott i kassan med närmare en miljard kronor. Men det finns också andra medieägande partier i Sverige. Folkpartiet är ett av dem. Man äger nämligen Liberala Nyhetsbyrån (LNB), som i praktiken utgör en del av ledarredaktionerna på närmare 40 liberala dagstidningar, med en sammanlagd upplaga som är mer än dubbelt så stor som Dagens Nyheters. På folkpartiets landsmöte 2003 beslöts att "positivt pröva" att sälja partiets 20-procentiga aktiepost i Liberala Nyhetsbyrån, men inför landsmötesdebatten intog partistyrelsen en något överraskande negativ syn på försäljning. I handlingarna inför 2003 års landsmöte avfärdade partistyrelsen förslaget om att lämna ägandet av LNB med bland annat argumentet att "partiet kan med sitt ägande /.../ fungera som en kontakt mellan nyhetsbyrån och den liberala tidningssfären". Annars verkar argumenten för fortsatt ägande främst vara ekonomiska; att partiet ekonomiskt skulle garantera att LNB:s existens inte hotas. Och det låter ju bussigt. Men vad hände med de ideologiska invändningarna? I folkpartiets partiprogram sägs att yttrandefriheten "kräver fria, oberoende, medier" samt att mediernas frihet "är en förutsättning för att de skall kunna fullgöra sin demokratiska granskningsfunktion". Partiet har i linje med detta kraftfullt kritiserat politisk styrning av de svenska etermedierna. Men att samtidigt ha ett ägarintresse i ett företag som har stor betydelse för opinionsbildningen i tidningar med dominerande ställning på sin ort förefaller enligt folkpartistisk logik inte kollidera med uppfattningen att yttrandefrihet kräver fria och oberoende medier. Partimedlemmarna på landsmötet verkade dock tycka att partistyrelsens resonemang rimmade illa med liberal mediepolitik och underkände partistyrelsens linje. Johan Jakobsson, partisekreterare och folkpartiets mediepolitiske talesman, har hitintills misslyckats med att hitta någon som vill köpa LNB för fyra gånger så mycket företaget rimligen är värt, vilket är det pris man begärt. Men han har nu lovat landsmötet 2005 att fortsätta söka. Och medan sökandet pågår fortsätter förstås folkpartiet att vara aktiva delägare av LNB. Folkpartiets långdragna – och av partistyrelsen uppenbart motarbetade – försäljningsprocess står i bjärt kontrast till centerpartiets planerade försäljning av sina tidningar. Det är intressant att det är en centerpartistisk partisekreterare som säger att "partier ska inte delta i omstruktureringen av mediemarknaden", inte en folkpartistisk.