Dagens lobbying bättre än gårdagens korporativism

Med smicker kommer man långt. Och självklart fortsätter jag gärna diskussionen om lobbying med Joel Malmqvist, när han refererar till min blogg som "Den socialdemokratiska bloggsfärens verkliga flaggskepp" :-) Joel skriver att skillnaden mellan å ena sidan traditionalla kanaler för påverkan (den svenska korporativismen, där främst arbetsmarknadens parter men också andra organisationer bjudits in att sitta i statliga styrelser och utredningar) och å andra sidan lobbyism, är att de förra "byggde på att politikerna på eget initiativ bjöd in orgaisationer att delta i de politiska processerna, genom remissförfarandet eller som representanter i utredningar och styrelser". "Dagens lobbyism", skriver Joel, "handlar om att företag och organisationer som inte bjudits in av politikena ändå vill vara med och påverka". Okej, jag köper att det är skillnad - men det senare är i mina ögon inte sämre än det förra. Snarare tvärtom. Den så kallade traditionella metoden förutsatte ju att vissa utvalda organisationer ansågs representera relevanta maktbaser i samhället som staten i stora vishet och nåd valde att lyssna på. Och då blev det inte oväntat framförallt facket och den stora arbetsgivarorganisationen SAF som bjöds in till maktens finrum. Joel tillstår i och för sig att även organisationer som LRF, Hyresgästföreningen, Jägarförbundet med flera tillhörde den priviligierade gruppen, men samtidigt "fick de organiationer och intressen som inte bjöds in stanna i kylan utan tillgång till beslutsfattarna". Man kan skönja ett tydligt mönster bland de organisationer som ansågs värda att lyssna på: de representerade och företrädes framförallt av män. Kritiken mot den moderna lobbyismen, från såväl Joel som andra, verkar ytterst handla om en misstro mot det skrå jag själv delvis tillhör; vi som har till yrke att hjälpa uppdragsgivare med politisk kommunikation och påverkan. Inte oväntat så tycker jag själv inte att detta varken är något konstigt eller suspekt. Det handlar om professionalisering. På samma sätt som man helst tar hjälp av kunnigt yrkesfolk för att bygga en bra webbplats, formge en broschyr eller sätta en annons, så kan det vara befogat att ta hjälp med det politiska kommunikationsarbetet. Därmed inte sagt att det inte finns problem med lobbying. Jag har skrivit det förut, och upprepar det gärna, att visst förekommer det att resursstarka särintressen som har råd att driva ett långsiktigt lobbyarbete skaffar sig ett oproportionerligt inflytande på bekostnad av allmänintresset. Men jag menar också att även ideella organisationer och enskilda engagerade medborgare i dag har större möjligheter att påverka det politiska beslutsfattandet via andra kanaler än att gå med i politiskt parti och börja tröska sina härtefrågor genom maskineriet. Det finns en ökad öppenhet i dag om de arbetsmetoder lobbyister använder sig av. Det är oftast inga konstigheter, i synnerhet inte för dem som är eller har varit engagerade partipolitiskt. Metoderna är också välkända av de tidigare "utvalda organisationerna" som Joel skrev om. I ett tidigare inlägg ger jag en del tips. Min slutsats är att lobbying inte är något nytt, och egentligen ingenting att oroa sig över. Däremot rekommernderar jag varmt alla samhällsintresserade medborgare att lära sig mer om såväl den mediala logiken som om det politiska systemet och hur det kan påverkas. Det mår demokratin bara bra av.