Dåliga argument mot kvotering

SVT:s serie med granskningar av riksdagspartierna har i allmänhet varit ganska avslagna historier. Gårdagens program (som gissningsvis många missade då det krockade med Sverige-Tjeckien i ishockey...) om socialdemokraterna var inget undantag. Frågan om feminism och kvoterad föräldraförsäkring kommer av allt att döma inte att ha någon avgörande betydelse i valet. Programmet var däremot intressant ur ett internt socialdemokratiskt perspektiv. Jag är generellt ingen anhängare av någon form av kvotering, och jag kallar mig inte feminist. Trots det gjorde tv-programmet i går mig ännu mer övertygad än tidigare om att kvotringsanhängarnas argument var de bästa och att den socialdemokratiska partiledningens motstånd var direkt korkat. Jag var själv på plats på partikongressen i Malmö och tillhörde dem som blev förbannade på Görans Perssons arroganta attityd när han, innan frågan ens kommit upp till debatt, i tv avfärdade idén om delad föräldraförsäkring. Han backade förvisso delvis från detta senare, men då var ju skadan redan skedd. För mig är de argument som användes mot kvotering obegripliga. Det talades bland annat om att det inte fanns något folkligt stöd för att detaljreglera hur mammor och pappor ska dela upp föräldraledigheten mellan sig. Och det kan ju möjligen stämma, men samtidigt har ju brist på folkligt stöd knappast hindrat socialdemokratin från att driva igenom många andra regleringar som kan anses inskränka människors valfrihet. Vi kallar det politisk vilja. Skulle vi i stället låta oss styras av ett blött finger i luften så hade vi i Sverige knappast ha tagit emot flyktingar i den omfattning vi gör i dag, och synen på homosexuella nog kännas allt annat än modern. Max Elger skrev bra om det här i Länstidningen i Östersund häromdagen. Också bloggaren Sandberg skriver bra om tv-programmet.