Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    fredag, april 21, 2006

    Att inte kalla sig feminist

    [UPPDATERAD] Alltid läsvärda Katrine Kielos har skrivit ett kul och intressant inlägg om hur tjejer bör hanterar killar som inte är feminister. Katrine är nämligen av den bestämda uppfattningen att man som tjej aldrig ska dejta en kille som inte är feminist. På sin blogg presenterar hon därför en snabbguide till mäns vanligaste ursäkter för att inte kalla sig feminister ("Jag är för jämställdhet, men feminism känns så överdrivet", "Jag ser människor som individer", "Feminism är omvänd sexism" med flera) samt hur tjejer bör hantera dem (slutsatsen är oftast att man bör dumpa killen).

    Och kanske representerar jag ytterligare en typ av killar man bör undvika, alternativt dumpa. Min "ursäkt" för att inte kalla mig feminist lyder nämligen ungefär så här: "Det är upp till andra att avgöra om jag är feminist eller ej. Jag vill helst inte kalla mig något som slutar på -ist överhuvudtaget då det alltid finns minst tio olika tolkningar av vad som avses, och livet är för kort för att ständigt förklara att 'med det menar jag...'".

    Jag väntar fortfarande på min dom. Bör jag informera min fru att det är dags att ta ut skiljsmässaskilsmässa, eller finns det hopp även för mig?

    * * *

    Missa inte Katrines debut på Expressens kultursidor. Jag instämmer med Isobel om att tidningen lyckats norpa "en av de smartaste unga kvinnliga skribenterna framför näsan på alla som inte ens hunnit fatta var det där roliga tvärdraget kom ifrån".


    Kommentarer om "Att inte kalla sig feminist"

     

    Anonymous Anonym skrev... (21 april, 2006 11:05) : 

    Jag dubbelpostar väl lite jag också då:

    Som Jonas M påpekar är det svårt med -ismer. Socialister får släpa på en ryggsäck av Pol Pot och Gulag, Liberaler måste förhålla sig till Thatcher och Friedman och feminister till Solana och Lundgren.

    Kielos var obenägen att kännas vid den omvända sexismen inom delar av feminismen i ett tidigare inlägg, och jag tror på sätt och vis jag förstod varför. Men det måste gå att kritisera avarter av en -ism utan att bli beskylld för att vilja kasta ut hela -ismen med badvattnet.

    Som liberal måste jag sträva efter att "se människor som individer" även om jag inser att jag aldrig kommer att klara mig helt utan generaliseringar. En feministisk analys kan vara oerhört klargörande och har öppnat i alla fall mina ögon för rätt mycket jag aldrig skulle ha sett annars, men på det stora hela uppfattar jag numera ändå att den är en "undergrupp" till maktanalysen. Den feministiska analysen funkar så länge makten finns hos män - alltså allra oftast än så länge. Men om man försöker tillämpa den på områden där jämställdheten uppnåtts, eller där kvinnorna har makten så spårar den ur. Våld i homosexuella relationer t.ex. eller mobbing på kvinnligt styrda arbetsplatser.

    Det är makt som korrumperar, inte kön, klass eller ras - det är jag helt övertygad om. Men eftersom vita hetronormativa män i över- och medelklassen suttit på makten under hela den modernistiska epoken (och längre än så) är det så lätt att genus, klass eller rasanalyser tas för "hela sanningen" eftersom de kunnat förklara så mycket hittills. Men låser man sig fast vid dem blir det lätt rätt så fel när världen äntligen börjar förändras. Då begriper man inte varför Mugabe ballar ur, eller Thatcher eller Pol Pot.

    Så är jag då feminist? Ja för 17 - men som en underism till humanismen.

     

    Anonymous Anonym skrev... (21 april, 2006 12:01) : 

    Tack för den klargörande analysen,
    Simon! Den tar jag gärna till mig och låtsas som jag kommit på det själv!

     

    Blogger deeped skrev... (21 april, 2006 16:39) : 

    *hehe* Jag funderade också på hur jag skulle förklara att jag inte har någon lust att kalla mig feminist - inget av det som hon tog upp stämde på mig. Jag lutar väl mest åt din ståndpunkt. Eller så är det väl så krasst att jag inte har lust att tänka på etik och värderingar om jag inte kan tjäna pengar på dem via jobbet :D

     

    Blogger deeped skrev... (21 april, 2006 16:39) : 

    ...vilket ju därmed bör innebära att jag kan kalla mig feminist om jag tjänar på det...

    jävla tur att man inte behöver dejta längre :D

     

    Anonymous Anonym skrev... (21 april, 2006 18:35) : 

    Jag lovar att varken begära "skiljsmässa" eller det mer korrekta skilsmässa från dig :-). Tror inte att en mans förmågor ligger i vad han kallar sig eller vad han bekänner sig som.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (21 april, 2006 21:58) : 

    Stina, tack - det låter betryggande. Jag hoppas att du kan leva med en mans bristfälliga stavning också...

     

    Att inte kalla sig feminist'">kommentera