Fler tankar för Stockholm

[UPPDATERAD] Jag kandiderar för socialdemokraterna till Stockholms kommunfullmäktige och har fått en del reaktioner på den första versionen av det valmanifest som jag presenterade för exakt en månad sedan. Givetvis tar jag intryck av detta. Inom kort kommer jag därför att lägga ut en något redigerad och utvecklad version. Men redan nu som kommer här några smakprov. Den första punkten i manifestet, om att göra Stockholm till en världsstad, var - för tydlighets skull - mer avsedd som en övergripande inriktning än ett konkret förslag. I arbetet med att förverkliga detta ryms flera av de konkreta idéer jag föreslår sedan. Till exempel idén om att bygga skyskrapor i Stockholm. Jag har förstått att den instans som hittills satt sig emot såväl riktigt höga byggnader i stan som upplysta fasader, är Skönhetsrådet. Jag kan känna viss sympati med tanken om att bevara Stockholm som det varit. Men det är ingen realistisk eller praktisk hållning. Stockholm är en expansiv metropol, inget museum. Därför bör Skönhetsrådet avskaffas, eller åtminstone få väsentligen minskat inflytande över stadens utveckling. Andra har föreslagit fler konkreta områden där skyskrapor skulle kunna byggas i Stockholm; på ett överdäckat Centralstationsområde, intill dagens World Trade Center, till exempel. Jag har också fått förslag om utvecklade promenadstråk, uteserveringar och - häftigast av allt - en badplats vid Riddarholmen. Det tycker jag verkar vara en väldigt spännande idé som jag gärna tittar närmare på. Svenska Dagbladet har också uppmärksammat den här idéen, som tydligen bygger på ett förslag från 1935 av den då unge okände arkitekten Raoul Wallenberg. Som gammal Hjorthagsbo så är jag väldigt tveksam till förslaget om att göra gasverksområdet vid Värtahamnen till byggnadsminne. Ferdinand Bobergs berömda gasklockor från 1890-talet är onekligen mycket vackra, och jag vill gärna bevara dessa fasader. Men samtidigt behövs det byggas nya bostäder i Stockholm. Det finns i dag stora planer för områdena runtomkring gasverket, med tusentals bostäder. I de förslagen bevaras Ferdinand Bobergs gasklockor och de andra äldre byggnaderna, men det moderna spaltgasverket och gasklockan i stål från 30-talet föreslås att rivas. Jag har ingen uppfattning om exakt vilka byggnader som bör bevaras eller ej, men behovet av bostäder måste rimligen gå före arkitekturhistoriska intressen av bevarande. Sist men inte minst har jag blivit ombedd att kommentera förslagen ombeslutet att införa så kallade mobilfria zoner i Stockholms tunnelbanor och bussar. Dessvärre är detta ingen kommunpolitisk fråga, utan något som den röd-gröna majoriteten i Stockholms läns landsting beslutat. Principiellt instämmer jag dock med bloggaren Jörgen Modin, som skriver: "Stockholm är en stad med mycket människor i. Människor som lever, tar vara på möjligheter, verkar och kommunicerar. Om man bor i Stockholm bör man acceptera det och inte försöka återskapa att man bor i skogen."