Gästblogg: Rasismen – den centrala ingrediensen i Libanon, Gaza och i alla moderna krig
[Uppdaterad]Här kommer ytterligare en gästbloggare: Josefin Deiving. Ännu ett krig härjar Världen och som så många gånger förut har USA sina händer med i leken. I ett land (USA) där de statliga centraliserade investeringarna har blivit utdömda som en följd av kommunismfobi så har militären blivit den enda ”tillåtna” statliga investeringen Numera kan man även effektivt gömma det hela bakom det användbara ”bekämpandet av terrorismen” och på så sätt berättiga satsningarna på dödande i andra länder, inlåt landet. Sen spär man på rasismen inom de länder som står i konflikt emot varandra. Detta är en enkel match med de redan etablerade informationskanalerna som kom på plats under kalla kriget och som lagom till Busch övertag av landets styre, åter inlemmades under Det enda man behöver göra för att hålla konflikterna världen över vid liv är att underblåsa rasismen som i detta fall redan finns inom de bägge lägren och sedan luta sig tillbaka och låta konflikten ”sköta sig själv” med lite vapenstöd. Så här kommer det sedan att fortsätta i all evinnerlighet tills människan slutar erkänna våld som en adekvat lösning till konflikt. När människor som inte känner sig insatta i vad konflikten på Gaza och i Libanon handlar om blir därför mitt svar: - Det handlar om rasism. USA och Israels rasism mot muslimer och muslimer och arabers rasism mot judar. Egentligen behöver inte svaret vara mer komplicerat än så. Vidare har vi människans tydligen fortfarande behov av nationalstaten eller en gemenskapsdefinition i en religion vilket tydligen ofta landar i rasism – hat mot de andra som en definition av vad vi inåt gruppen är. Vi är inte dom... USA: s rasism mot araber har nog för många stått klart sedan länge. Sin vana trogen har skurkarna i Hollywoodfilmerna gått ifrån tyskar under andra världskriget, till ryssar under kalla kriget till araberna nu. Israel går inte ut lika starkt med sin rasism men i landet särbehandlas judar såklart positivt. Icke judar får inte rätt till bosättning, inte rätt till arbete och behandlas inte lika inför lag. Muslimerna sprider även de judehat i sina statskontrollerade medier och den islamska antisemitismen blomstrar. Sen har vi unga ungtuppar ifrån bägge lägren som ser det som sin ”plikt” eller som en ”högre mening” att attackera eller döda ”de andra” och på sådant sätt få sitt existensberättigande i ett patetiskt och infantilt vuxensamhälle som tydligen inte utvecklats alls sen andra världskriget. Det hela gör mig spyfärdig... När ska vi sluta se våld som lösning på konflikt?!? När ska vi utvecklas ifrån detta primata beteende? Ser ni inte att så länge våld någonsin ses som ”berättigat” så kommer makthavarna kunna lura oss vart de vill. Våldspiralen kommer aldrig att ta slut om vi håller detta fönster av möjligheter öppet. Är det ingen annan som är trött på att bli suckerpunschad dag ut och dag in om vem som har rätt eller fel? Vem som använder övervåld gentemot ”berättigat” (?) våld? Och vem som faktiskt har mer fel eller mer rätt? Är det ingen annan som är redo att ta steget mot framtiden istället för att om och om och om och om igen upprepa denna våldsspiral som så klart aldrig kommer att ta slut så länge det finns något som kallas ”berättigat våld”? Jag är så dödligt trött på denna infantila konservatism som tydligen blomstrar extra friskt i överreligiösa länder och som gång på gång ser våld som lösning på konflikt. Jag frågar er alla; var f-n tog vettet vägen? Andra bloggar om: politik, krig, våld, Israel, Libanon, Palestina, rasism Pingat på intressant.se |
Kommentarer om "Gästblogg: Rasismen – den centrala ingrediensen i Libanon, Gaza och i alla moderna krig"
Allvarligt talat tycker jag att du förenklar, och skapar en "balans" som inte finns. kanske för att du vill verka rättvis.
Det är ett faktum att den rasistiska och antisemitiska indoktrineringen i de arabiska samhällena, gentemot judar, är enorm. Det sker varje dag i deras medier, i skolorna och i moskéerna. Därmed inte sagt att alla där är rasister, men den antisemitiska propagandan i dessa länder är ständigt närvarande.
Detta gäller inte i Israel. Visst finns det rasister även där, men inte i den utsträckning som gäller i de fundamentalistiska islamistiska miljöerna i arabvärlden.
Det stämmer alltså inte att Israel baserar sin politik på "rasism". Israel är tvingade att försvara sig mot attacker från de omgivande länderna och från terroristorganisationer som baserar sitt hat och vägran att acceptera det judiska folkets rättigheter överhuvudtaget på just rasism/antisemitism. Ahmadiinejad är ett gott exempel. Ett annat är att det palestinska informationsministeriet tills nyligen hade lagt upp Sions Vises Protokoll på sin hemsida.
Ditt försök till "balans" går tyvärr ut över sakligheten. Allt här i livet är inte "rättvist". I etta fall kommer merparten av hatet från arabvärlden. Inte från Israel.
Spelar det verkligen någon roll vem som ”hatar mest”?
Varför håller man benhårt fast vid våld som ”lösning” på konflikt?
Min huvudpoäng är att så länge vi ser våld som lösning på konflikt eller över huvud taget berättigat så står fönstret till våldshandlingar öppet. Det enda man behöver göra är att fylla det med propaganda.
Kjell Goldmann som är professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och har skrivit ett arbete som han återger i en artikel skriven för ”kungl krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift”. Arbetet är en studie i sammanbandet mellan internationella normer och utrikespolitiskt utagerande.
Där undersöker han hur deltagarna i de krig som har ägt rum mellan stater under perioden 1945 – 1967, motiverar sitt krigsdeltagande, däribland USA.
Han fokuserar här på hur varje regering till ett krigförande land trovärdigt måste kunna visa inför sitt folk att det förda kriget går ihop med de för landet etablerade normerna.
Studien bekräftar att det finns ett våldskoncensus men studien sträcker sig inte längre än så.
Den bekräftar dock också att det finns ett motstånd mot våld som anses ”obefogat”.
Folkets konsensus kan emellertid uppmärksammar han påverkas.
Han skriver i sina reflektioner:
”valet mellan krig och fred görs oberoende av hur det skall rättfärdigas; sedan beslutet är fattat går det alltid att hitta på något att säga.”
Det är det här jag vill landa i. Om våld aldrig ses som befogat så lämnas inte detta fönster till möjligheter öppet.
Det finns andra metoder som bland annat förespråkas av Ghandi, Arne Næss, nordens mest kända professor i filosofi samt Gene Sharp i USA. Varför ses våld som det sista bastanta?
När du skriver "senaten" menar du "kongressen"?
Ja det menar jag förstås. Där skrev jag lite snabbt.
Ha ha. Det skulle bli extra spännande om det var senaten som hade fingrarna i smeten här.
Trenden är väl dock att senatorer gärna driver krigsmatrielfrågor för att skapa jobb i "sina" delstater. Det är en patetisk politik som så mycket bättre skulle kunna lösas med en offentlig sektor...
MVH
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.