Svårt att påverka politiken
TV4 presenterar i dag en undersökning som visar att åtta av tio svenskar inte tycker att de kan påverka politikerna i riksdagen. De flesta tycker inte heller att de kan påverka politikerna i sin kommun. Och detta trots att 79 procent av de tillfrågade uppger att de är intresserade av samhällsfrågor. Och tyvärr har de nog rätt; det är väldigt svårt för en vanlig medborgare att påverka riksdags- och fullmäktigeledamöter. Skälet till det är att våra folkvalda saknar ett personligt ansvar gentemot sina väljare. Som riksdags- och fullmäktigeledamot så är man i första hand en del av sin partigrupp. Tillhör man dessutom det styrande partiet (eller ett parti som styr i koalition med andra) så viner partipiskan synnerligen hårt. Därmed blir utrymmet för den enskilde ledamoten att låta sig ta intryck och påverkas av väljarna i den egna valkretsen eller andra ytterst begränsat. Det personvalssystem vi efter mycket vånda infört i Sverige har inte förändrat detta. Som bäst har det gett vissa ledamöter ett ökat medialt genomslag och i någon mening stärkt deras opinionsbildande roll, men det har knappast påverkat deras möjligheter att driva de hjärtefrågor de gått till val på i sina respektive församlingar. Jo, självklart kan de lägga motioner om vad de vill - men dessa blir som regel alltid avslagna och fyller därför ingen större betydelse. Jag har ingen färdig lösning på detta - som jag menar är - demokratiproblem. Det verkar rimligt att ge de enskilda folkvalda ett större eget ansvar och makt. Det verkar också rimligt att riksdagen som instution och folkets valda ombud ges ökad makt. Man kan också tänka sig att de folkvalda slutar slösa tid på meningslöst motionerande och i stället fokuserar på sin huvuduppgift: lagstifta, kontrollera regeringen och besluta om budgeten. Fler idéer om detta välkomnas! Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: politik, riksdagen, personval. |
Kommentarer om "Svårt att påverka politiken"
Som kommunpolitiker skulle jag önska att fler försökte. Inte bara genom att tala om vilken idiot jag är eller genom att överklaga detaljplanen eller genom att skriva till en tjänsteman, utan genom att föra samtal och komma med idéer. Genom rådslagen i Sigtuna kommun har vi öppnat en arena för många fler samtal, men någonstans önskar jag att ansvaret var delat. Alltså att det inte bara är mitt ansvar som förtroendevald att söka samtal, utan att också de invånare som inte har förtroendeuppdag har ett ansvar för samtalet.
Mitt förslag, som jag presenterat på min blogg för ett bra tag sedan, är att kraftigt stärka personvalsinslaget. Att införa rena personval tror jag inte är möjligt med den tradition vi har.
Vad jag skulle vilja se är något i stil med att partierna som nu sätter samman listor. Väljarna skall dock kunna dels kryssa hur många personer de vill, samt stryka personer de inte gillar. Varje kryss räknas som ett pluspoäng, varje strykning som ett minus. En röst utan kryss eller strykningar blir en ren partiröst utan inverkan på ordningen. När man räknar ihop det hela placerar man sedan kandidaterna i poängordningen.
Det är kanske ingen optimal lösning (om en sådan nu finns) men den borde innebära en hygglig förändring.
Ett rimligt första steg vore att avskaffa personvalet. Det politiska systemet bygger på partierna, och personvalet ändrar inte på detta. Det bör det inte heller göra.
Personvalet får en del absurda konsekvenser och bidrar till att politiken förlorar respekt på grund av mediefixering och en ansträngd utspelspolitik a la Federley.
I och med att jag själv står på första plats på en riksdagslista kan ovanstående naturligtvis tolkas som att jag talar i egen sak, men det här är en åsikt jag haft åtminstone sedan 1998.
Bort med personvalet. Politik ska handla om idéer!
Det enda sättet att öka demokratin i Sverige är att riva upp 1972 års grundlag och återetablera tvåkammarriksdag där ena kammaren är geografiskt baserad, att återinföra de Montesqiueiska principerna i staten, att utgå från principen om att makt delegeras uppåt från underliggande nivåer i samhället, och att respektera som en fundamental demokratisk princip att landets styre utgår från folket, och att kommunen är självstyrande om inte makt delegeras från kommunen till en högre nivå.
Federalism med andra ord.
Det här känns mediauppblåst tycker jag.
Vad menas egentligen med att "påverka" politiker i detta fall?
Personligen påverka? Det vore ju katastrof i så fall. Om man bara kunde ringa upp sin riksdagsman och "påverka" denna i någon riktning.
- "Hörrdu - dags att vara emot fastighetsskatten nu va",
- "OK då!".
Ännu värre om nu närmare alla skulle ha en sådan personlig påverkan. Det ger ca 25 000 personliga påverklingar mer riksdagsman (om det fördelas jämnt). Känns lite jobbigt att hantera alla dessa tusentals önskemål ivf.
Eller avses mer abstrakt påverkan? Om man t.ex. deltar i stora kampanjer emot fastighetsskatt, och detta påverkar någon i riksdagen... svarar man "ja" på frågan i denna enkät då?
Knappast tror jag.
Tvärtom tycker jag att man INTE som enskild väljare bör kunna "påverka" politikerna. De bör istället klart och tydligt stå fast vid det de tror på och så får man rösta på dem om man tycker detsamma.
Klart mer demokratiskt på alla sätt.
Spännande att ta del av era svar! Några kommentarer:
Anna-Karin, jag tror att människor kan uppleva en något större närhet till och samhörighet med sina kommunpolitiker. Man stöter oftare på dem i vardagen och de ideologiska motsättningarna är ju oftast inte lika tuffa i kommunpolitiken som i riksdagen.
Johan E, det låter klart intressant. Jag tror att du är något bra på spåren där. Men jag tror också att det krävs att de enskilda ledamöterna får egna staber av medarbetare - åtminstone några stycken - och gärna en arbetsplats/mottagning i sin valkrets där de kan träffa sina väljare någorlunda regelbundet.
Max, vi har nog helt olika uppfattningar om detta. Jag håller dock med om att politik borde handla om idéer - men det är människor, inte organisationer, som har idéer.
Björn, jag tror definitivt inte attden lösning du förespråkar är "det enda sättet" att öka demokratin, men det är en intressant tanke.
Johan H, med "påverka" menar jag förstås inte att våra politiker bör vara viljelösa mähän utan integritet. Men om de aldrig upplevs ta intryck från enskilda människors eller organisserade särintressens engagemang så skapas en stor klyfta mellan väljare och valda.
Jonas:
Jo, det är ju det jag säger i min kritik av undersökningen och uppblåstheten i tolkningarna av svaren. Om man formulerar frågan som du gör nu ("ta intryck från enskilda människors eller organisserade särintressens engagemang"), tror jag knappast man skulle fått samma blygsamma svar.
Tvärtom.
"Max, vi har nog helt olika uppfattningar om detta. Jag håller dock med om att politik borde handla om idéer - men det är människor, inte organisationer, som har idéer."
Personvalet på riksdagsnivån handlar inte om idéer. Det ska det i normalfallet inte heller göra. Vem vill ha ett system där kandidater blir valda till stor del för att de har idéer som skiljer de från övriga kandidater i partiet?
Skillnaderna inom politiken går inte främst mellan kandidater på samma lista, utan mellan partierna. I dagens personvalssystem har vi därför ett långtråkigt spektakel där en massa kandidater var och säger "rösta på mig för jag är bra", och rösta på mig för jag är ditt och datt (kvinna, homosexuell, student, sportfiskare, etc...) Systemet ger en viss premie åt det fåtal kandidater som lyckas slå sig in i riksmedia (och de medel som används för det är inte alltid vackra), eller de som får stöd av en mäktig gruppering som kan mobilisera för dem, men annars handlar det mest om identitetspolitik.
Jag är övertygad om att personvalssystemet bidrar till att folk får minskat förtroende för poltiken.
I praktiken tror jag att det räcker om 6 privatpersoner ringer kommunalrådskansliet, 4 kommer inrusande upprörda på partiexpeditionen och 8 skriver insändare i lokaltidningen för att påverka politiker. Startar man dessutom en organisation av typen "Rädda BB i Kiruna" så är segern ett faktum. I det fallet var en liten organisation starkare än självaste socialstyrelsen som dessutom hade de relevanta argumenten - nämligen patientsäkerhet - på sin sida.
Vad gäller personvalssystemet har nog de flesta väljare fullt upp med att hålla reda på de 10-tal partier som kräver deras uppmärksamhet.
Max, jo - självklart handlar riksdagsvalet om idéer. Och som jag skrev så är det människor, inte organisationer, som har idéer. Därmed inte sagt att jag eller någon annan förespråkar ett system där personvalskandidater har helt andra uppfattningar än de partier på vars listor de står. Men rimligen kan ju ett parti rymma flera olika uppfattningar om olika frågor, och olika kandidater kan också välja att profilera sig inom olika områden. Om jag som socialdemokrat väljer att profilera mig inom t ex HBT- och miljöfrågor så står ju inte i motsatsställning till en partikamrat som snarare betonar vikten av barnomsorg och internationell solidaritet.
Och Tora, jag tror att du har helt rätt. Tyvärr är nog inte insikten om detta alltför spridd. Framförllt lokalt så har nog ofta enskilda engagerade medborgare betydligt större möjlighet att påverka politiken än vad de tror.