Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Insatser mot hemlöshet
| I mitt valmanifest efterlyser jag goda åtgärdsprogram för människor som riskerar att hamna i bostadslöshet och social utslagning. Den socialdemokratiska politiken handlar om bostäder för olika plånböcker och behov. Men hur ser det ut med förslag till åtgärder på dessa områden hos andra partier? Stockholmsmoderaterna säger sig vilja återupprätta en så kallad ”Tak-över-huvudet-garanti” för de hemlösa. Garantier av det slaget är dock i praktiken en del av problemet. Det menar Cecilia Hansen Löfstrand, forskare vid sociologiska institutionen på Göteborgs universitet, och som skrivit avhandlingen Hemlöshetens politik – lokal policy och praktik. På Föreningens Stockholms Hemlösas webbplats berättar Cecilia Löfstrand att en sådan politik snarare låser fast hemlösa i hemlöshet. Satsningarna på speciella boenden för de som saknar ett eget hem har blivit en särskild boendesfär vid sidan av den reguljära bostadsmarknaden. Föreningen Stockholms Hemlösa föreslår i stället att Stockholms stad köper in små bostadsrätter och gör om dessa till försökslägenheter. Trycket på socialtjänstförvaltningen skulle därigenom minska och ett mer kvalificerat stödarbete i hemmet skulle kunna genomföras från kommunens och frivilligorganisationernas sida. Föreningen konstaterar också att det allra bästa sättet att motverka hemlöshet är att se till att ingen blir hemlös. Alla värdar måste i dag rapportera till sociala myndigheter att en hyresgäst verkar ha svårt att klara hyran eller stör sina grannar. Sociala ska sedan ta kontakt och tillsammans försöka reda ut problemen. Akuta hyresskulder och andra problem ska kunna lösas i dialog med sociala och värden. Tyvärr så fungerar det inte så i dag. Att en bättre politik – framtagen i dialog med de hemlösa själva, sociala myndigheter och andra som verkligen förstår problematiken – behövs, framstår allt mer akut. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: politik, valet 2006, hemlöshet. |
skrivet av Jonas Morian om 17:45
Kommentarer om "Insatser mot hemlöshet"
-
Anonym skrev... (16 maj, 2007 16:44) :
-
Anonym skrev... (16 augusti, 2007 13:11) :
-
Rolf Nilsson skrev... (13 oktober, 2008 18:23) :
kommenteraTror inte att hembesök av socialen eller frivilligorganisationer är rätt väg att gå.
Tror att hemlösa och blivande hemlösa behöver professionell psykiatrisk utredning och behandling först och främst. Om hembesök leder till detta OK..
En av de stora bidragande anledningarna till att hemlösheten växte på 90- talet var den att psykvården nedmonterades. Människor som var vana att bo utan att tillmätas något som helst eget ansvar skickades plötsligt ut, oftast utan stöd eller hjälp.
De flesta kom till total isolering i egna lägenheter. Där satt de och visste knappt hur man skulle göra för att koka sig en kopp te. De hade varken lärt sig hur man skulle städa eller laga mat. Än mindre hade de någon erfarenhet av att betala räkningar. I enlighet med vårt samhälles uppdelade ansvarstagande så får man skylla sig själv när man inte betalar hyran i tid. Då vräker värdarna helt enkelt. Det har de rätt att göra. Socialtjänsten stod bara och tittade på utan att ingripa. Och grannarna kände sig lättade. Gatorna fylldes under en tid med människor som mådde oerhört dåligt. De hade på institutionerna pumpats med psykofarmaka som de inte kunde handskas med själva. Det var ofta samma typer av droger som på gatan är olagliga. Det var droger som dessa människor i stort sett hade tvingats till tidigare. Gatans lagar är svåra att förstå. Ännu svårare är det att ut ifrån detta perspektiv förstå sig på de myndigheter som själva anser sig själva vara en garant för vår civilisation. De upplevs ömsom som en tyst iakttagare, ömsom som en flock överambitiösa vikarierande lärare, som hamnat i en sorts maktlös frustration inför det omöjliga. "Professionella" människor som inte vågar tala med varandra när de ser att verksamheten inte fungerar. Polisen ser på sitt ansvar, socialtjänsten på sitt, vården på sitt. Ingen bryr sig om de som faller igenom och som inte passar inom ens eget verksamhetsområde. ”Det är inte min klient".
Idag står vi inför nästa möjlighet att fylla våra gator. Det har redan vräkts omkring 25 000 hushåll sen år 2000 utan att "samhället" har reagerat, hur många människor det innefattar verkar ingen bry sig om. Många av de som bor i allmännyttan lever under sådana omständigheter att de nätt och jämt klarar av hyran. Att skaffa lån är ingen ide att ens tänka på. Säljer man ut allmännyttan eller höjer hyrorna kommer väldigt många ofrånkomligt att slås ut. Detta bara för att den blåa sidan av "alliansen" tycker att den röda sidan av alliansen tänker fel. Deras olika sätt att teoretisera tillvaron gör att de som lever i marginalen betalar ett mycket högt pris. Nu ska de blåa visa sig tuffa och handlingskraftiga. De röda lägger grunden för detta svek genom att de inte gör någon större reklam för "sin egen" rättvisa. De röda bäddar snällt åt de blå genom att utelämna stora grupper. Grupper som till exempel hemlösa, unga och "förortare". De höll sig bara kvar vid makten genom att hota med vad som kunde bli ännu värre om de inte fick ha monopol på sin oförståelse. Allmännyttan var en av de saker som de var med om att sälja ut genom sin bristande trovärdighet. Nu kan de sitta vid sidan av och hånande säga: Vad var det vi sa. Sen kanske de kan komma tillbaka nästa mandat period för att och lägga grunden för ytterligare svek.
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa
Detta är inte direkt en kommentar, utan snarare en infallsvinkel som aldrig ges plats för i debatten om hemlöshet. Men hoppas att den gör det innan flera människor dör av denna systematiska psykopati!
I vårt “välfärds och rättighetssamhälle” där alla medborgare enligt lag ska behandlas lika och ingen får diskrimineras, finns i det fördolda ett mycket välutvecklat systematiskt förtryck mot bland annat våra hemlösa medborgare.
Inom dessa av bidrag nedtystade system försiggår grova kränkningar av våra mänskliga rättigheter mot människor som av olika anledningar är hemlösa och fråntagits alla möjligheter till ett någorlunda fungerande och värdigt liv.
Det medför i sin förlängning också en omöjlighet för dessa individer att anpassa sig till de normer systemen kräver för att återfå sin värdighet och sina rättigheter.
De regler som gäller inom dessa är skrivna eller muntligt uttalade av och för människor med helt andra livsvillkor och förutsättningar, dessutom av personer helt utan förståelse om hur verkligheten ser ut för många av våra invånare.
Hur kan vi kräva av hemlösa människor att följa olika regler, då inte samma grundläggande rättigheter ges som övrig befolkning har för att möjliggöra detta?
Ett tryggt hem måste väl ändå vara grunden för människor att överhuvudtaget ha någon som helst möjlighet till ett ”normalt” liv, när över nio miljoner människor i vårt land behöver det.
Utifrån det måste självklart också ett eventuellt sjukdomsanpassat och/eller ekonomiska stöd finnas för att behålla det, för de som vill och behöver det.
I lugnet av ett tryggt hem behålls en viss värdighet hos människor, genom känslan av samhällstillhörigheten och möjligheten till ett privatliv.
Men för att samhällets “regelryttare” och moralister ska kunna fortsätta känna sin egen “förträfflighet” och kunna visa sin “godhet”, verkar människor behöva kvarhållas i detta tillstånd, i alla fall om vi tittar på hur utvecklingen sett och ser ut.
För att kvarhålla människor i detta tillstånd skapas en massa arbetstillfällen för redan etablerade människor i kortsiktiga och i grunden verkningslösa hemlösaprojekt. Detta görs på bekostnad av hemlösa människor och deras mänskliga rättigheter. Men vår tids krav på vetenskaplig evidensbasering verkar inte alltid gälla våra rättigheter.
Detta är en värderingsfråga utanför den så kallade kontrollerade vetenskapen! Kontrollerad vetenskap kan inte ha med värdegrundsfrågor att göra. Värdegrunden ska grundlägga kontrollerad vetenskap, inte tvärtom!
Hemlösa människor är precis som alla andra individer. Somliga med behov av specifikt stöd anpassat efter individens personliga historia och problem, andra inte.
Men det våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och andra aktörer gör, är att försöka skapa ”speciellt anpassade” arbetsplatser, metoder och ”boenden” för hemlösa. Som om de vore en egen art (grupp).
I dessa hemlösasystem vill man varken se eller tala om de strukturella bristerna, utan istället gömmer de sig bakom etiketten hemlöshet. Där man med generella åtgärder försöker hitta en lösning för individer som är lika olika varandra som dag och natt.
Detta leder i sin förlängning till ett systematiskt icke-lösande av frågan och så fortsätter det hela om och om och om igen. Och då satsar vi ännu mer på att lösa ett problem med generaliserade system som systematiskt undviker att hjälpa individen och det blir därmed en självunderhållande mekanism. Vilket då i sin tur blir till ett skuldbeläggande av den hemlöse som alltså kan skylla sig själv.
Detta pågår medan vi som är i systemen är så “goda” och “hjälpsamma” att vi betalar skatt och ger någon gåva i en bössa för att avlöna alla dessa ”problemorienterade social/frivilligproffs”, där en massa uppsökare kan erbjuda hemlösa människor en bulle eller en plats på ett härbärge för 20 000- 30 000 skattekronor i månaden.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736-76 42 86