Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Motståndet mot hushållsnära tjänster består
| Så sent som i juni spekulerade jag att det under sommaren skulle kunna komma ett utspel från den socialdemokratiska regeringen om skatteavdrag för hushållsnära tjänster, en moms- eller skattesänkning för tjänstesektorn, eller något annat initiativ för att stimulera efterfrågan på vit arbetskraft. Jag trodde att det i så fall kunde bli den sista droppen som stjälpte vågskålen och avgjorde valet. Med knappt tre veckor kvar till valet känns detta scenario allt mindre sannolikt, i synnerhet efter Göran Perssons synnerligen tydliga uttalanden i partiledarintervjun i SVT i söndags där han slog fast att "Människor ska allt städa efter sig själva". Samtidigt visar en ny Temo-undersökning (förvisso utförd på uppdrag av centerpartiet) att en majoritet av LO-förbundens medlemmar tycker det är ett bra förslag med subventionerade hushållstjänster. Och trots att flera av medlemsförbunden kan tänka sig göra det billigare för privatpersoner att köpa hjälp i hemmet, så har man på LO centralt inga planer på att mjuka upp sin inställning i denna fråga. Och fortfarande är det framförallt moraliska - för att inte säga moralistiska - argument som framförs från mina socialdemokratiska partivänner och LO-borgen. Föraktfullt talas det om "pigjobb". LO:s näringspolitiske talesman säger att "det är inte de jobb som vi vill att Sverige ska växa med". Och Persson tycker folk kan städa efter sig själva. Men uppenbarligen så tar vi ju hjälp av andra för att städa våra arbetsplatser, kemtvätta och stryka våra kläder, måla och renovera våra hus - och tusen andra exempel. Varför detta hårdnackade motstånd på den här punkten? Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: politik, hushållsnära tjänster, pigjobb. |
skrivet av Jonas Morian om 16:11
Kommentarer om "Motståndet mot hushållsnära tjänster består"
-
Anonym skrev... (29 augusti, 2006 20:42) :
-
Anna, Fair and True skrev... (29 augusti, 2006 21:26) :
-
Anonym skrev... (29 augusti, 2006 21:47) :
-
Anonym skrev... (30 augusti, 2006 08:32) :
-
Jonas Morian skrev... (30 augusti, 2006 08:32) :
-
Jonas Morian skrev... (30 augusti, 2006 08:35) :
-
Anonym skrev... (30 augusti, 2006 09:26) :
-
Jonas Morian skrev... (30 augusti, 2006 10:40) :
-
Harmful skrev... (30 augusti, 2006 10:43) :
-
Anonym skrev... (30 augusti, 2006 11:27) :
-
Anonym skrev... (30 augusti, 2006 11:46) :
-
Anonym skrev... (30 augusti, 2006 13:38) :
-
Anonym skrev... (30 augusti, 2006 13:45) :
-
Anonym skrev... (30 augusti, 2006 14:16) :
-
Jonas Morian skrev... (30 augusti, 2006 14:34) :
-
Anonym skrev... (30 augusti, 2006 15:09) :
-
Anonym skrev... (30 augusti, 2006 15:13) :
-
Anonym skrev... (31 augusti, 2006 01:29) :
-
Anonym skrev... (31 augusti, 2006 02:14) :
-
Harmful skrev... (31 augusti, 2006 09:00) :
-
Anonym skrev... (31 augusti, 2006 18:52) :
-
Jonas Morian skrev... (01 september, 2006 11:31) :
kommenteraI partiledarutfrågningen satte de dit Olofsson rejält när de kunde visa finsk statistik som entydigt visade att a) det var det välbeställda familjer som nyttjade systemet. Nu ville hon ju inte erkänna det - för hon hade ju annan statistik, från systerpartiet. Och b) skapades det ytterligt få nya finska arbetstillfällen. Det var lågbetalda balter och ryssar som anställdes. De som tjänade pengarna var i vanlig ordning de större aktörerna på marknaden, dvs hemtjänstföretagen som nischat sig där. De nya småföretagen lös med sin frånvaro.
Man kan fortfarande lyssna på det, och få källa på det också. Och varför skulle "hushållsnära" tjänster i Norden frångå det internationella mönstret - att det är välbeställda familjer som kommer nyttja systemet, och att de som jobbar med det förblir underbetalda, oavsett subventionssystem.
Så funkar det i Franrike, i Tyskland, i USA. Oavsett subvention är summan för stor för att gynna låg- och medelinkomsttagare.
Under utfrågningen av Mådan hade man låtit företaget Hemfrid räkna ut vad man skulle få betala för diverse olika tjänster som hon tyckte det var bra om stressade dubbelarbetande mammor kunde få hjälp med.
Tror du det var en summa som lät överkomlig för vanligt folk? Oavsett subvention?
Jag förstår inte heller varför folk tycker det är fullt normalt att vi har företag som städar skolor och arbetsplatser men inte som utför samma uppgifter i hemmet?! Go subventionerade hushållstjänster!
Det är inte subventionering av ta ut mindre skatter.
Det skulle kännas som en vinst om alla bara insåg det.
(Jag noterar att du, Morian, använder andra ord när du inte hänvisar till undersökninge - så det är inte riktat mot dig.)
Och männen kommer att ta ökat ansvar i hemmen om hushållsnära tjänster subventioneras? Kommer männens förståelse för typiska kvinnliga göromål att öka? Maud vill hjälpa de sönderstressade kvinnorna genom att subventionera tjänster, inte genom en aktiv jämställdhetspolitik som får män att ta större ansvar i hemmen. Maud säger vidare att det handlar om "modern välfärd", men meningen med välfärd är väl att den kommer alla till del. Den finska studien visar just att är det höginkomsttagarna som köper tjänsterna, att "pigan" kommer att köpa tjänsterna är givetvis befängt att tro.
Och klasser kommer inte att urskiljas mer när de rika köper tjänsterna medan de fattiga inte har råd? Det intressanta är hur detta kommer att påverka våra attityder när det gäller klass, jämställdhet, rättvisa etc. Jag tror på en ökad polarisering varför jag också är negativ till att hushållsnära tjänster subventioneras. Visst, det finns även saker som talar för en subvention men för mig överväger inte dessa saker skälen mot. Förespråkarna tycks mig ha en för snävt perspektiv på frågan medan jag menar att man måste bredda perspektivet och försöka se hur samhället i stort skulle påverkas ur många olika aspekter.
Jag kan inte se att jag är "moralistisk".
Calle, du och andra envisas med att kalla en skattesänkning (eller vilken metod man nu föredrar för att göra hushållsnära tjänster mer överkomliga vitt för vanliga medborgare) för subvention. Det menar jag är ett väldigt vissvisande begrepp. Det förutsätter nämligen att det finns en - hög - skattenivå som är den rätta, och att alla avvikelser från denna nivå är att betrakta som subventioner. I själva verket har vi ju rdan t ex ett flertal olika momssatser, utan att någon av de lägre nivåerna betraktas som subventioner. Varför då göra det i detta fall?
Och som jag ser det så är det ointressant om det i Finland främst är välbeställda familjer som utnyttjar möjligheten att anlita hushållsnära tjänster och göra skatteavdrag för det. Poängen med systemet är som jag ser det framförallt att ge fler människor chansen att ta vita jobb. Tanken med systemet är ju knappast att skapa fler arbetstillfällen - utan att göra åtminstone delar av den svarta marknaden vit.
Ullan, Mauds motiv är säkert annorlunda än mina och jag tänker inte uttala mig om dem. Mina motiv torde framgå av kommentaren ovan.
Jonas, vad jag kan utläsa så presenterar du två argument: efterfrågan på vit arbetskraft stimuleras och att hushållsnära tjänster är jämförbart med mycket annat vi accepterar varför det är irrationellt att vara emot hushållsnära tjänster. Första argumentet är väl hållbart men det andra argumentet är mer problematiskt eftersom du helt bortser från just hur värdeladdat hushållsnära tjänster är vad gäller makt, klass, jämställdhet, rättvisa etc. Vidare har du enligt min mening ett alldeles för begränsat synsätt på frågan (Vad jag menar med detta antydde jag i min förra post.), vilket innebär att många relevanta aspekter saknas i grunden för ditt ställningstagande. Men å andra sidan baserar jag detta på vad du skriver i ditt inlägg, säkerligen har du en mer genomtänkt uppfattnig.
Ullan, jag bortser inte alls från värdeladdningen - men jag tycker att den är irrationell. Eftersom ingen av oss antagligen anser att ett jobb på en kemtvätt, som städare eller inom hemtjänsten är något att se ned på, så finns det som jag ser det heller inga skäl att göra det när den typen av arbeten utförs i vanliga svenska hem.
Givetvis är det de som har mest pengar som kommer att vara de som i störst utsträckning anställer hemhjälp men jag tror att de redan anställer hemhjälp ändå men kanske andelen vit arbetskraft kommer att öka.
Förutom att det mindre viktiga att det kommer att ge staten mer skatteinkomster så kommer det också att leda till ett visst mått av större anställningstrygghet.
En annan poäng är att det på sitt sätt kommer att innebära ett viss mått av upprättelse för alla som har arbetat i hemmet. Det är inte bara som vissa män verkar tro att gå hemma och lata sig utan det är ett riktigt arbete som precis som alla andra arbeten förtjänar respekt.
Avslutningsvis så har jag en något elak fråga. Ni som läser och kommenterar på den här bloggen, när hälsade ni senast på städpersonalen på er arbetsplats? Jag tror att jag har svårt att acceptera några argument från folk som inte ens pratar med dem diskussionen handlar om.
Jag kan hålla med om att debatten om hushållstjänster har en märklig, moralistisk slagsida där det av någon anledning är fult att köpa städning hemma men inte på jobbet, och inte heller att köpa tjänster som tvätt och strykning.
Men Jonas, du nämner inte - åtminstone inte i detta inlägg - det faktum att dessa andra tjänster inte heller är subventionerade. Hur mycket jag än instämmer i ditt resonemang om moralism begriper jag faktiskt inte hur det leder över i slutsatsen att just städning i hemmet ska ha en särställning och vara belagd med ett lägre skatteuttag än kemtvätt.
När man lyssnar på argumentationen från förespråkare för subventionerade hushållstjänster kan man lätt förledas att tro att det i dag är förbjudet att anlita någon som städar hemma. Så är det naturligtvis inte - det vet både du och jag. I dagens Stockholms City berättar till exempel Annika Billström att hon har städhjälp - som hon betalar vitt.
Jag förstår att Annika Billström behöver städhjälp och tycker att det är bra att hon löst detta. Men jag tycker inte att det vore en rimlig prioritering att ge människor som Billström rabatt på städning. Själv använder jag mina pengar på annat sätt - och tänker inte argumentera för att de varor och tjänster jag brukar ska subventioneras.
För mig får folk gärna anlita någon som fläktar dem med palmblad, om de skulle önska det - om de tar sitt ansvar som arbetsgivare och erbjuder schyssta villkor, en schysst arbetsmiljö och betalar skatter och arbetsgivaravgifter. Jag kan till och med tycka att det borde bli mindre byråkratiskt att göra detta, om man nu vill. Men det betyder inte att jag tycker att palmbladsfläktning - eller dammsugning - ska gynnas skattemässigt framför att klippa håret eller få stoppet i avloppet fixat.
"Eftersom ingen av oss antagligen anser att ett jobb på en kemtvätt, som städare eller inom hemtjänsten är något att se ned på, så finns det som jag ser det heller inga skäl att göra det när den typen av arbeten utförs i vanliga svenska hem."
Jösses! Hur förenklat kan man se på världen? Jag städade extra under två år när jag studerade och jag kan säga dig att ingen av mina arbetskamrater var stolta över sitt jobb eller kände någon självaktning. Jag hade en mormor som städade svart för rika människor i Lidköping och hon tyckte det kändes förnedrande men var tvungen att göra det för pengarnas skull. Man kan tycka att människor inte borde känna så, att det inte finns något skäl för det, men känslorna är genuina och man kan inte önska bort dem. Men visst abstraherar man bort känslor, maktrelationer etc, så kan man tycka att hushållsnära tjänster är oproblematiska och att staten till och med bör inför ett skatteavdrag för dem så att de kan växa i omfattning, men då har man som sagt en förenklad syn på saken.
erik åström,
Pengar spelar väl en viss roll, men är långtifrån hela sanningen. Att vara städare kräver ingen utbildning eller intellektuell förmåga, det är inte personligt utvecklande, föga stimulerande, karriärmöjligheter existerar knappt, man kan hamna i obehaglia maktrelationer, att städa för mer framgångsrika människor spär på mindervärdskomplexet och ökar självföraktet (Det egna misslyckandet framstår i blixtbelysning.) etc. Andras attityder till städning vet vi redan, och de kommer inte att ändra på sig, var så säker. Sedan kan man ju undra om det är troligt att städare kommer att få bättre lön. Näppeligen. Det kommer fortsätta vara ett yrke som man önskar sig bort ifrån men är kvar i eftersom man inte har möjlighet att få något bättre.
"Skadlig", jag håller helt med dig. Och själv hälsar jag nästan varje dag på killen som städar på mitt jobb - jag jobbar ofta sent och är därmed den som - förutom honom - är sist kvar i lokalerna.
Anonym, i dag har man ju möjlighet att göra skatteavdrag för s k ROT-tjänster - alltså en "subvention" om man nu betraktar det som en sådan. För såväl sådana som hushållsnära tjänster är svartmarknaden stor, och jag hoppas att man kan minska denna marknad genom att göra de vita tjänsterna billigare.
Ullan, vi resonerar nog olika här. För mig är det inte ett relevant argument att det finns vissa människor som ser ned på andras arbete. Det finns dem som ser ned ensamstående mödrar och homosexuella också - men det betyder inte att dessa inte ska få vara föräldrar.
Erik, tack för vänliga ord.
"Ullan, vi resonerar nog olika här. För mig är det inte ett relevant argument att det finns vissa människor som ser ned på andras arbete. Det finns dem som ser ned ensamstående mödrar och homosexuella också - men det betyder inte att dessa inte ska få vara föräldrar."
Du har ju helt missat min poäng! Vad andra anser är ju bara en del av problematiken, saken är ju att yrket i sig, och särskilt hushållsnära tjänster, ofta upplevs som tråkigt, icke-stimulerande och förnedrande. Jag strävar efter ett samhälle där människor har stimulerande och utvecklande arbeten eftersom det skulle vara enorm välfärdsvinst, tänk bara på vad mycket tid som spenderas på jobbet. Ett sådant samhälle kommer givetvis aldrig att bli fallet, men det är värt att sträva mot. Skatteavdraget för hushållsnära tjänster ökar mängden av icke-stimulernade arbeten, bättre då att istället satsa på att få in arbetslösa i något mer stimulerande yrken. Men detta skäl är bara ett av många skäl varför jag är emot hushållsnära tjänster.
Jag säger inte att du vill det, men många önskar se en utbredning av icke-stimulerande låglönejobb efter amerikansk förebild, något jag givetvis vänder mig emot eftersom det bidrar till att forma ett konfliktfyllt klassamhälle. Subvention av hushållsnära tjänster ser jag som ett steg i den riktningen.
Ullan, jag beklagar att jag missförstod dig. Men inte heller det du menar håller jag med om. För det första så är det nog långt ifrån alla som upplever jobb inom hushållsnära tjänster som "tråkigt, icke-stimulerande och förnedrande". För det andra så lär det alltid finnas ett behov av att lågkvalificerade arbeten utförs. Dessa är dessutom inte sällan en väg in på arbetsmarknaden, mot mer välkvalificerade och högavlönade jobb - inte minst för ungdomar, lågutbildade och nyanlända invandrare.
Och utan att förespråka någon amerikansk modell så tror jag att det vore bättre att politiskt verka för att ge människor som i dag arbetar svart med hushållsnära tjänster chansen till vita jobb med rimliga villkor och trygghet, än att utopistiskt motverka sådana jobb helt och hållet.
"För det första så är det nog långt ifrån alla som upplever jobb inom hushållsnära tjänster som "tråkigt, icke-stimulerande och förnedrande"."
Jag har inte påstått att alla upplever så. Jag har ju vissa personliga erfarenheter av städning och har träffat många andra som städat och utifrån detta har jag åtminstone lite stöd för att påstå vad jag påstår. Vad har du för stöd?
"För det andra så lär det alltid finnas ett behov av att lågkvalificerade arbeten utförs."
Är det är skäl för att de skall utökas? Och är höginkomsttagares behov av billigare hushållsnära tjänster ett behov som är relevant att möta? Om hushållsnära tjänster inte subventionerades och därmed inte riskerar att bli utbrett så finns det väl skäl att tro att trycket på att framställa robotar som utför sådana tjänster i hemmet ökar något. Slavsystemet i antiken gynnade ju inte direkt den teknologiska utvecklingen om man säger så.
"Dessa är dessutom inte sällan en väg in på arbetsmarknaden, mot mer välkvalificerade och högavlönade jobb - inte minst för ungdomar, lågutbildade och nyanlända invandrare."
Huruvida det stämmer i någon större omfattning i fallet med hushållsnära tjänster tillåter jag mig betvivla.
"Och utan att förespråka någon amerikansk modell så tror jag att det vore bättre att politiskt verka för att ge människor som i dag arbetar svart med hushållsnära tjänster chansen till vita jobb med rimliga villkor och trygghet, än att utopistiskt motverka sådana jobb helt och hållet."
I vilken utsträckning svartjobben kommer att försvinna låter jag vara osagt, men jag ser inga skäl för att de skulle försvinna helt och hållet. Sedan kan man ju undra om det inte går att få bukt med dessa svartjobb på andra sätt. Och varför är det just dessa svartjobb som är så relevanta att få bort, det finns ju massor med andra svartjobb. Detta gör mig suspekt om svartjobbens avskaffande egentligen är det primära skälet. Till sist: vad jag i huvudsak är emot är subventionen av hushållsnära tjänser, inte hushållsnära tjänster som sådana så länge det inte finns andra mer stimulerande jobb som dessa kan ersättas med. Och återigen, det finns fler skäl till att jag är emot hushällsnära tjänster. Jag upplever däremot att du inte verkar vilja beröra vissa av problemen med subventionen, t ex hur jämställdhet och attityderna till jämställdhet påverkas, hur klasskillnader och attityderna till klasskillanderna påverkas, etc.
På slutet skall det stå: "fler skäl att jag är emot subventionen av hushållsnära tjänster."
Det var min slutreplik i vårt diskussionsutbyte. Det har varit stimulerande och jag vill önska dig lycka vad gäller dina kanditatur till kommunalfullmäktige. :)
Problemet är ju inte att det finns för många instegsjobb och enklare servicejobb på arbetsmarknaden utan att det finns för få.
Arbetskraft som är beredda att göra den typ av tjänster som diskuteras här hittar ju inte några jobb. Istället går man arbetslös.
Att tro att alla andra vill ha "stimulerande och utvecklande" jobb, och att alla skulle kunna få sådana jobb vid första försöket är ytterst naivt. Det gör mig nyfiken på vad Ullan är för en människa och varför hon tror att hon har rätt att tala om vad alla andra vill ha och behöver.
Den svarta sektorn är ju oerhört utbredd - i alla fall om man får tro Skatteverkets undersökning och sin egen erfarenhet. Den förekommer i de flesta branscher som riktar sina tjänster mot just hushållen och det beror förstås på att dessa tjänster oftast är viktiga, ibland nödvändiga men dyra om de utförs vitt.
Inga specifika tjänster skall enligt min mening subventioners - alla tjänster som privatpersoner konsumeras bör däremot göras billigare genom att skatten sänks på sådana (till att börja med och för att i realiteten utröna om det minskar svartjobben). Alltså inga skatteavdrag utan reala skattesänkningar t.ex. genom att momsen tas bort. Självklart har folk med höga inkomster större möjlighet att konsumera men med en sådan lösning blir det i relativa termer neutralt, dessutom styrs inte konsumtionen mot viss typer av tjänster.
Det intressanta är ju om vi kan få fler vita jobb, fler som får tryggare anställningar och arbetsvillkor i övrigt till rimligt låg kostnad.
Svårt att - sett ur ett jobbvärderingsperspektiv - varför det skulle vara förnedrande att dammsuga men utvecklande att köra bort mina sopor.
Ulla, en anledning till varför det är viktigare att få bort just dessa svartjobb är just att de som arbetar med "hushållsnära tjänster" är mer utsatta än andra grupper.
Det gör ont för en snickare eller rörmockare som jobbar svart om han/hon blir blåst men snickaren kan alltid lägga ner arbetet och relativt enkelt hitta ett nytt projekt. Det finns underskott på dem och därför har de mer makt i situationen.
När det gäller tex en städare så är det mer på anställarens vilkor. Vill inte städaren jobba svart så kan arbetsgivaren alltid hitta någon annan som dessutom kan tänka sig att jobba billigare.
Detta gör att det är svårare att komma åt svartjobben. Arbetsgivaren kommer givetvis inte erkänna och arbetstagaren har inte råd att erkänna.
Bara att göra att andelen som arbetar på det sättet minskar är värt mycket även om man inte löser alla problem.
I övrigt intressant liknelse med antikens slavar. Dock så har inte billig arbetskraft hindrat teknikutvecklingen på de senaste typ 100 åren. Spinning Jenny tex såg till att många blev arbetslösa. Det är alltid en fråga om vilket som är billigast i längden. Är det tex ur en miljösynpunkt vettigt att bygga robotar som städar? Vilken har störst negativ miljöpåverkan?
Det finns inga som helst tecken på att skattesubventioner eller andra förbilligande åtgärder skulle minska svartarbetena. Istället är det så att människor med moral betalar för dig vare sig det är dyrt eller inte, medan människor med en annan moral inte vill betala för sig. Och detta styrs inte alls av inkomst eller klass.
Det är fånigt att jämföra dessa sinsemellan oerhört olika jobb som ska samlas under begreppet hushållsnära tjänster, och visar mest på en djup okunskap om vad det faktiskt rör sig om. I själva verket är det så att längst ner på skalan står städerskan.
Det finns inga tecken på att den svarta sektorn skulle ha minskat nånstans där subventioner förekommer. Snarare tvärtom. Det idylliska scenariot med glad egenföretagare som sopar och dammsuger åt en likaledes glad och ärligt betalande dubbelarbetande mamma existerar inte, och kommer inte att existera.
Enda sättet att få ner svartsektorn är som vanligt att organisera de som jobbar med det. Företag med kollektivavtal och hög facklig anslutning har mindre svartjobb och skumraskaffärer.
Subventionen gäller ju nämligen bara köparen. Mådan talade idag på radion - hos Annika Lantz som grillade henne avsevärt hårdare än nånsin de etablerade medierna; bra Annika - om 150 spänn i timmen.
Vad tror ni det i slutänden skulle innebära för nettoinkomst för städerskan/egenföretagaren? Fundera på det ett varv till...
Ullan, det finns säkert många som i dag jobbar med städning och liknande jobb som inte finner dessa jobb stimulerande och utvecklande. Detta betvivlar jag inte. Vad jag ifrågasätter är om alla (vilket du förvisso inte påstår) som har sådana jobb känner så. Men vad ska vi då dra för slutsatser av att det finns människor som vantrivs med dessa jobb? Vidta politiska åtgärder för att minska antalet sådana jobb, eller verka för att människor får fler chanser att utvecklas på sina arbetsplatser – samt möjlighet till vidareutbildning och andra former av stöd om de vill söka sig vidare till nya utmaningar? Själv tror jag mer på det senare.
Jag tycker inte heller att det finns någon anledning att inte ge fler människor chansen att få vita, hederliga jobb med schyssta villkor och trygghet. I dag har vi en enormt stort svartmarknad inom hushållsnära tjänster – det visar såväl undersökningar från bland annat Nordea som uppskattningar av Riksskatteverket. Jag har ingen anledning att betvivla dessa uppgifter. En rundfrågning i bekantskapskretsen ger också ett – anekdotiskt – intryck av att anlitande av svart städhjälp är väldigt vanligt. I en artikelserie i Expressen hävdas att 32 procent – 2,3 miljoner personer – av svenskar över 15 år har köpt tjänster svart det senaste året. Detta är mitt främsta motiv till att vilja sänka kostnaderna för privatpersoner att anlita vita, hushållsnära tjänster. Du må ställa dig skeptisk till detta, men jag kan bara vidhålla att detta är mitt ärliga motiv.
Sedan envisas flera av er som argumenterar emot mig i den här frågan att prata om ”subventioner”. Låt mig därför, en gång för alla, göra klart att det finns ett antal metoder för göra vita, hushållsnära tjänster mer ekonomiskt tillgängliga för vanliga, svenska privatpersoner. Den metod som vanligen diskuteras är möjligheten att göra ett skatteavdrag för de personer som anlitar den här typen av tjänster. Denna metod har man bl a infört i Finland. Detta är dock inget jag förespråkar. Skatteavdrag är, som jag ser det, en onödigt omständlig metod. Som alternativ finns en lägre momsnivå för sådana här tjänster. Vi har i dag tre olika momsnivåer i Sverige – sällan eller aldrig hör man i den svenska debatten att de två lägre nivåerna skulle vara någon form av ”subventioner” – varför då göra det i detta fall? En tredje, mer radikal metod, är att helt slopa momsen för tjänstesektorn. Detta skulle dock innebära ett kraftigt ekonomiskt bortfall för samhällsekonomin, och duktigare räknenissar än torde först få visa att detta trots allt skulle bli samhällsekonomiskt lönsamt innan jag är beredd att förespråka detta. Helt osannolikt är det dock inte, men det förutsätter att tillräckligt många som i dag jobbar och betalar svart finner det attraktivt att i stället sköta detta vitt. Då får staten in friska, vita pengar i skatteintäkter som – möjligen – kan kompensera för momsbortfallet.
Slutligen till frågan om hur en sådan här reform skulle påverka jämställdheten och klasskillnaderna. Tja, det är det förstås svårt att uttala sig om. Men uppenbarligen är det i dag kvinnor som utför en klar majoritet av allt hushållsarbete i svenska hem, oavsett om de själva yrkesarbetar eller ej. Nyligen presenterades en undersökning som visade att en förutsättning för att ett antal intervjuade kvinnliga toppchefer inom näringslivet kunnat göra karriär var att de anlitat hjälp med hushållsarbetet. Personligen tycker jag att detta är ett ruttet argument, då jag mycket hellre sätt att dessa kvinnors män (eller, för all del, fruar) tagit ett större ansvar för hemmet då partnern började göra karriär. Men invanda mönster tycks ta tid att ändra på, och i väntan på att vi män blir bättre på att ta ansvar för hus och hem samt stötta våra fruar i deras karriär – förefaller anlitande av professionell hjälp vara ett alternativ. Huruvida detta är positivt för jämställdheten är väl tveksamt, men det ger åtminstone fler kvinnor chansen att kombinera yrkes-, familjeliv och fritid.
Vad gäller klassperspektivet så betraktar jag i dag alla de människor som i dag jobbar svart, med usla villkor och utan trygghet som det verkliga proletariatet (för att använda ett slitet uttryck). Jag vill förbättra för dem genom att ge dem chansen till bättre villkor och trygghet. Det menar jag är en klasskamp värd att föra.