Reinfeldts rivstart krashade
[UPPDATERAD IGEN] Det är inte direkt så att man avundas Fredrik Reinfeldt. På en månad har han format en regering, förhandlat med sina borgerliga partiledarkollegor, satt samman en budget, samt fått sina nyutsedda statsråds utsatta för en massiv medial granskning som lett till att två av dem tvingats avgå. Lägg till det polis- och KU-anmälningar. Tuff start, kan man säga. Frågan är om han hade kunnat sköta det bättre? Tidningen Resumé är nog något väsentligt på spåren när man i sitt senaste nummer I tidningen säger SVT:s politiska kommentator Mats Knutson att regeringens pr-missar i samband med de många skandalavslöjanden som gjorts de senaste veckorna är bland det mest amatörmässiga han sett. Att nyblivna statsråd haft en del lik i garderoberna är en sak, men med lite intelligent hantering av kommunikationen om detta hade det ändå varit möjligt att minska skadeverkningarna av detta för regeringen. I stället har publiciteten för regeringen Reinfeldts första vecka varit katastrofal. En undersökning som företaget Aitellu har gjort visar att över 700 negativa artiklar publicerats på bara en vecka. Det är svårt att skaka av sig tanken att Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò kanske hade haft en bättre chans att stå pall för opinionen om de hade haft kompetenta pressekreterare. * Ett PS kan nog vara på sin plats: för min egen del så tycker jag att skattefusk och licensskolk är moraliska frågor, och dessutom lagbrott. Och i synnerhet för en kulturminister så hade det varit en tuff uppgift att förklara sin tidigare ideologiskt motiverade underlåtelse att betala tv-licens (hon gjorde ett tappert försök i DN i går), men det hade antagligen gått att rida ut stormen med bättre kommunikation. * * * Jag ser nu att Dagens Media har en artikel på samma tema som Resumé. Där säger kommunikationskonsulten Paul Ronge att "Den socialdemokratiska administrationen använde sig snarare av gatekeepers än av kreativa pressekreterare", och att dessa "var oerhört duktiga på att hålla pressen borta från ministern så att denne fick jobba ifred". Han konstaterar att moderaterna inte lyckats med detta. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: regeringen, Fredrik Reinfeldt, kommunikation. |
Kommentarer om "Reinfeldts rivstart krashade"
Apropå Ronge: det är självklart att en regering som har suttit vid makten i tio år hamnar i en litet annan sits gentemot media än en helt ny och oprövad regering där de flesta aldrig varit med på Rosenbadsnivå förut. Som ny och färsk regering finns det ju inte utrymme att bara visa en mästrande attityd mot pressen, och säga "nä-nä"....
Håller annars med om att licensvägran och Borelius litet aningslösa accepterande av att "det är så här man gör, det är min rätt at ha en filippinsk piga som jag betalar svart" *är* politiska problem, trovärdighetsproblem helt enkelt, som direkt skulle påverkat deras arbete i regeringen. Hur övertalar man Riksdagen och opinionen om det fina med en "tjäsntefolksreform" om man själv har demonstrerat att det i alla fall är den svarta marknaden som blir kvar?
Läste du Svegfors debattartikel i DN idag? Jag håller med honom: Det pågår en "dokusåpefiering" av den politiska rapporteringen - och det är rätt allvarligt.
Den kapprustning som ligger implicit i ditt inlägg: att alla offentliga personer i princip behöver pressekreterare knutna till sig för att hantera olika spinn och mediadrev som kan uppstå, har en sorglig likhet med juristernas ökade makt i USA. När man som vanlig konsument inte kan läsa en bruksanvisning längre utan att ta sig igenom sida efter sida där tillverkaren friskriver sig från självklara felanvändningar av vad som helst urholkas viljan och förmågan att ta till sig de viktiga budskapen.
Detsamma blir, tror jag, konsekvensen av om varje yttrande, handlande och offentliggjord åsikt från offentliga personer ska köras genom mediastrategernas "såpafilter" innan de kommer allmänheten till del.
Jag hoppas innerligt att medias intressependel snart svänger över för att folk fått för mycket småfelsskandaler nedkört i halsen. Jag tycker som du att det är relevant att just en kulturminister med ansvar för public service betalar sin TV-licens. Men det gör inte att det är lika relevant för alla ministrar. Och det ändrar inte det faktum att TV-licensen till sin konstrukktion är gammaldags och felaktig. Vill jag inte se på public service TV måste jag ändå kunna få ta del av det övriga utbudet av TV-sändningar och Videofilmer utan att straffskattas för att detta kräver en TV-apparat. Alternativt tar man det hela via skattsedeln och skippar hela skenvalfriheten.
Simon J mfl
Det ligger mycket i Svegfors' beskrivning.
Sen kanske det bör påpekas med visst eftertryck att det som många efterfrågar är precis vad som gäller:
Reinfeldt har krävt av sina ministrar att de lägger upp gamla lik och fösyndelser på bordet innan de tillträder och sagt att i regeringsen förekommer ingenting av sådant slag.
Och jag är hyfsat övertygad om att det kommer att följas också. Allt som det pratas och skrivs om är gamla förseelser. (Men alla hade visst inte lagt upp alla kort på en gång)
Som kuriosa (ang Ceclia SC) kan man nämna att i stort sett varenda en som kallar sig kulturarbetare har jobbat svart (och 'grått') i ganska stor omfattning.
Det lär tex vara (mer än) vanligt bland sk 'fria grupper' att teaterskådespelare bara får lön under tiden föreställningarna pågår. Och att all repetion sker på sk a-kassa.
Värt att komma ihåg för alla professionella indigantions-moralister ...
Intressant inlägg. Måste säga att jag liksom många andra sossar nästan gapat förundrat över det ena uttalandet efter det andra som inte verkar särskilt genomtänkt. Intrycket är att den nya regeringen missat grundkursen i kommunikation och krishantering.
Sedan kan man trots det tycka att det filtreras för mycket i den offentligt politiska debatten och tycka att det är synd för demokratin när det blir en allt för hård självcensur.
"det hade antagligen gått att rida ut stormen med bättre kommunikation."
Knappast efter en valkampanj driven på temat att alla a n d r a är fuskare.
På sig själv känner man andra.
och Där Moralism går in, där har Moral gått ut.
För länge sen.
de Faire och Ronge som uttalar sig i Blaskan respektive Lillebrorblaskan (Resumé och Dagens Media). Den förste skulle knappast ens bli assisterande pressekreterare för den sista politikern i världen och Ronge är ju en av sossarnas gamla PR-rävar (och vars personliga varumärke urholkats av att ständigt uttala sig i tidningarna)...
Det som hänt är mångfacetterat: det kommunikativa problemet är det minsta problemet. Fr a handlar det om ett gigantiskt trovärdighetsproblem där en regering som med hög svansföring gått ut med "lag och ordning" helt enkelt visar sig bestå av diverse lagbrytare, som brutit mot lagar i vissa fall utifrån en politisk övertygelse. Civil olydnad? Well - problemet är att de uppenbarligen anser att det är skillnad på ekonomisk civil olydnad och på moralisk.
De har också ett gigantiskt trovärdighetsproblem när det kommer till det som GKS påpekar: att sätta dit alla (bidrags)fuskare när det finns ett antal personer som valt att inte betala en lagstadgad avgift (dvs. en obligatorisk avgift - precis som den de vill införa för a-kassan) eller försökt att undvika att betala (lagstadgade) skatter.
Reinfeldt insåg inte hur svårt det är att försöka flytta Täby-moderatismen till staten. Resten av Alliansen kan gå under radar och bygga upp maktställningar som kommer att försvaga statsministern under hela mandatperioden.