Vänstersekten
Det är förstås inte min sak som socialdemokrat att ha några synpunkter på andra partiers inre liv. Men det är ändå lite oroväckande att en så färgstark person som Tasso Stafilidis lämnar vänsterpartiet, och säger att partiet ”blivit en liten sekt” där de som kallar sig kommunister styr. Tasso Stafilidis har länge varit vänsterpartiets talesman i HBT-frågor och tillhört de oppositionella i föreningen Vägval vänster. Rimligen har Stafilidis varit en tillgång för partiet, och var riksdagsledamot mellan 1998-2006. Han siktade på en tredje period i riksdagen, men fanns inte med bland de 35 namnen på förslaget till valsedel för Stockholms stad och län. Senare flyttade dock partiets valkonferens upp honom till en 13:e plats. Till SvD säger Stafilidis att han inte kan tolka det som något annat än att valberedningen och ledningen för distriktet inte ville ha med honom att göra. Det låter onekligen märkligt, men att allt inte står rätt till i vänsterpartiet har det ju kommit flera signaler om på sistone. Att Tasso Stafilidis kan fortsätta spela en viktig roll i det samhällsförändrande arbetet hyser jag inga tvivel om. Mer oroad blir jag över vilken väg vänsterpartiet kommer att välja för att undvika att åka ur riksdagen nästa gång. Andra skriver intressant om politik, vänsterpartiet, Tasso Stafilidis. |
Kommentarer om "Vänstersekten"
Jag har studerat sekter en del. Glädjeyran i Vänsterpartiets valvaka efter det kraftiga valnederlaget tyder faktiskt på något slags sekteristisk tendens. Jag har inte tänkt på det tidigare, men det är typiskt sekteristiskt med denna kollektiva förträngning av fakta och sorg. Min gissning är att de upplever sig tillhöra en upplyst elit och att deras marxistiska mantran fungerar verklighetsfjärmande. När de får motgångar och väljarna sviker, så stärker detta förmodligen dem i deras tro på utvaldhet. För rationella individer hade det manat till eftertanke och självkritik.
De sk förnyarna inom vänstern är av samma skrot och korn som våra högersossar. De har drabbats av den marknadsfundamentalistiska egoistsjukan och hör politiskt hemma hos högeralliansen!
Bengt Nilsson, röd gråsosse
Nämenhej Bengt! Det var så längre sedan jag läste dina konspiratoriska o paranoida kommentarer att jag nästan hade börjat sakna dig. Men bara nästan.
Bengt, vad exakt är det hos Tasso Stafilidis som du identifierar som marknadsfundamentalistisk egoistsjuka, och som politiskt hör hemma hos högeralliansen? Dina utfall här blir ärligt talat knäppare och knäppare, och jag är böjd att instämma med "Rättning vänster" här ovan.
Dom kanske valde att undandra honom maktposition när de fattade att han mest är intresserad av sin egen karriär - och att han dessutom skulle baktala partiet i media?
Om de resonerade så, fick de isf rätt? Japp.
Ja kallar man vänsterns politik för sekterism, då är det nog inte bara jag som är knäpp!
God Jul
Bengt Nilsson, röd gråsosse
Jag gissar att en anledning till att han inte kom med på valberedningens riksdagslista skulle kunna vara att han var nyinflyttad till Stockholm och därför inte hade någon vidare förankring i någon lokalförening. Trots det så röstades han in på listan på valkonferensen. Det tyder inte på sektbeteende, tycker jag.
Jag kan inte påstå att jag känner till överdrivet mycket om (v):s inre liv. Men jag ser mest någon som är bitter över att han inte får vara riksdagledamot längre. Det är knappast en rättighet att väljas om högt upp på listan bara för att man redan har en plats i riksdagen, och nu verkar inte (v):s partiorganisation ha förtroende för honom. Tufft, men sådan är demokratin.
"Jag har studerat sekter en del. Glädjeyran i Vänsterpartiets valvaka efter det kraftiga valnederlaget tyder faktiskt på något slags sekteristisk tendens."
Tobias
Om vänsterpartisterna var gladA på sin valvaka så berodde det nästan säkert på att varit oroliga för att åka ur riksdagen. De låg illa till i en del opinionsundersökningar, och om man då klarar sig är det knappast konstigt att man blir glad.
Max. Bara en sekt skanderar sin ledares namn om och om igen, när han har kört partiet i botten med sin unkna kommunism.
Tobias. Jag var fullt upptagen med att fira miljöpartiets valseger i Göteborg så jag har ingen koll på hur vänsterns riksvalvaka var.
Men jag kan livligt föreställa mig att om vill ha kvar en ifrågasatt ledare som nyss genomgått ett valnederlag så är det bäst att hurra duktigt för TV-kamerorna. Det är inte sektbeteende utan mediastrategi.
Jag minns föresten TV-bilderna från den moderata valvakan 2002 där de ansträngde sig för att det åtminstone skulle se ut som att de låtsades ha roligt, och började hurra så fort de märkte att TV började sända. Det är ingen som kallat moderaterna sekt för det.
:-)
För övrigt så tycker jag att Vänsterpartiet har lite väl dålig pli på sina medlemmar för att vara en sekt.
Max. "Men jag kan livligt föreställa mig att om vill ha kvar en ifrågasatt ledare som nyss genomgått ett valnederlag så är det bäst att hurra duktigt för TV-kamerorna."
Varför vill de ha kvar honom, när resultatet är så dåligt? Verkar misstänkt... Sekteristiskt!
"Glädjeyran i Vänsterpartiets valvaka efter det kraftiga valnederlaget tyder faktiskt på något slags sekteristisk tendens."
Glädjyran? Nu var jag ju inte på plats och kunde se själv, men enligt vad jag såg på TV packade alla vänsterpartister ihop och gick hem så fort resultatet presenterats.
Miljöpartiet firade dock stort.