Senaste nytt i partiledarfrågan

Det har nu gått över 100 dagar sedan valnatten och Göran Perssons besked om att han avgår som partiledare. Ännu har ingen efterträdarkandidat trätt fram och sagt sig vara beredd att axla manteln. Det saknas däremot inte människor som har synpunkter i frågan. Varför den moderate partiledaren, tillika statsministern, Fredrik Reinfeldt ens yttrar sig om socialdemokraternas interna valprocess övergår mitt förstånd. Likaså varför en vänsterpartist som Jinge i inlägg efter inlägg sågar Mona Sahlin, som inte ens sagt om hon ställer upp eller ej. Den socialdemokratiske partiveteranen Arne Kjörnsberg ger inte mycket för de besked som förekommit i medierna om att ett antal potentiella partiledarämnen tackat nej till att kandidera. ”Partiets uppfattning är alltid större och viktigare än den egna åsikten”, säger Körnsberg enligt Svenska Dagbladet. Även om man sagt nej av personliga skäl så förväntas man ändå svara ja om/när valberedningens ordförande kommer med den slutgiltiga frågan. ”Det är en gyllene regel inom partiet”, menar Arne Kjörnsberg. Också obestämde liberalen Blogge Bloggelito är inne på Kjörnsbergs linje och anklagar Margot Wallström, Carin Jämtin och Ulrica Messing för att ”ha svikit inte bara sitt parti utan även hela kvinnorörelsen”, då de sagt nej tack till valberedningen. Jag håller självklart inte med. Vi blir inte livegna bara för att vi löser medlemskap i det socialdemokratiska partiet. En person som verkligen inte vill eller av någon anledning inte känner sig mogen att axla ansvaret som partiledare kommer självklart inte att göra ett bra jobb. Bakom snacket om svek och att man ska komma när partiet kallar, ligger antagligen en misstro mot Mona Sahlin och en önskan om att någon eller några av de som redan tackat nej ändå ska kunna gå att övertala. Enligt Ekot är det flera fackordförande som hoppas att Ulrica Messing kan övertalas, då de föredrar henne framför Mona Sahlin. Varför väcker då Sahlin så starka negativa känslor? Expressen drar sitt strå till stacken i dag och påminner sina läsare att de minsann 1995 avslöjade hennes missbruk, om än inte i strid med de otydliga reglerna, av regeringskansliets kontokort för privat bruk. Frågan är om en människas slarv för drygt tio år sedan ska diskvalificera henne från ett politiskt uppdrag i dag? Och, viktigast av allt, det är det socialdemokratiska partiets medlemmars förtroende för Mona Sahlin som ytterst kommer att avgöra om hon väljs till partiledare eller ej. Oavsett vad Reinfeldt, Expressen, vänsterpartistiska eller liberala bloggare tycker. Andra skriver intressant om socialdemokraterna, partiledare, Mona Sahlin.