N-ordet och mediedebatten

Det är glädjande att socialdemokratin på sistone verkar ha börjat ägna mediepolitiken allt större uppmärksamhet. Partisekreterare Marita Ulvskog leder en mediepolitisk arbetsgrupp med uppgift att, mot bakgrund av mediernas betydelse för demokratin, följa utvecklingen på mediemarknaden. Gruppens huvudsakliga uppdrag är att arbeta för att ge arbetarrörelsen en starkare opinionsbildande ställning. Samtidigt blir jag lite beklämd när detta nyvakna engagemang kryddas med slagordsartad retorik. Ett exempel på detta är bruket av begreppet ”nyliberal” i dagens debattartikel i Svenska Dagbladet, signerad s-riksdagsledamöterna Margareta Israelsson, Leif Pagrotsky, Helen Petersson och Morgan Johansson. Begreppet används i sammanhang som ”Moderaternas nyliberala linje” och ”nyliberalen Stegö Chilò”. Och få ord är så negativt värdeladdade i svensk politisk debatt som just detta. N-ordet verkar kunna klistras på nästan vad som helst som man vill misstänkliggöra och signalera att det är dumt och ont. Detta är trist, då det är ett okunnigt bruk av begreppet och det sänker seriositetsnivån i den viktiga debatten. Men visst, artikelförfattarna har helt klart en poäng i att regeringen Reinfeldt agerat mycket märkligt – och direkt dåligt – i flera viktiga mediepolitiska frågor. Ett tydligt exempel på detta var uppbrytandet av det långsiktiga avtal som bara några månader innan valet gett SVT och Sveriges Radio arbetsro under lång tid framöver. Avtalsperioden för public service-bolagen är nu halverad. Därmed inte sagt att det inte kan finnas skäl att göra omprövningar av dessa bolags konstruktion och uppdrag. Från olika håll har det framförts idéer om en sammanslagning av SVT, SR och Utbildningsradion till ett gemensamt bolag; något som SVT:s vd Eva Hamilton inte avvisar, men som Peter Örn, vd för SR, tror skulle bli ”förödande för den publicistiska mångfalden”. Själv är jag nog mer inne på Hamiltons linje. Regeringen verkar också ha för avsikt att med EU-kommissionen som ”torped” sänka hela det svenska presstödssystemet. Detta är förstås helt oacceptabelt och skulle totalt förändra spelreglerna på mediemarknaden. Jag är helt för att det görs en grundlig översyn och revidering av presstödet, då dagens konstruktion uppenbarligen inte förslår så långt när det gäller att garantera medial mångfald (mer om det bland annat här och här). Men att som moderaterna länge krävt helt avskaffa presstödet är inte rätt väg att gå. Andra skriver intressant om politik, media, socialdemokraterna.