Tankekedja om tankesmedja

Det började med att Roger Jönsson på sin blogg berättade att han ”saknar våra tankesmedjor och framför allt en rejäl satsning på dem från arbetarrörelsen”. Därpå följde en intressant diskussion om detta i kommentarsfältet. Andra har sedan hakat på i sina egna bloggar. Erik Laakso håller med om att vi inom arbetarrörelsen ”har ett underskott på områden som idéutveckling och ideologiskt präglade tankeströmningar”, men menar att den brist på tankesmedjor och tankesmedjornas avtryck i samhällsdebatten ”beror på oss andra runt omkring och våra förväntningar att någon annan ska starta dem, driva dem, finansiera dem och gärna anställa några av ’oss’ som tycker oss ha driftiga tankar istället för att vi själva tar steget och börjar tänka, smida och leverera för verktygen har vi faktiskt redan om vi bara höjer blicken en smula”. Han uppmanar därför sina läsare ”ur arbetarerörelsens domäner som har ett intresse av [att] medverka i en nationell tankesmedja” att kontakta honom för att utröna hurdant intresset för en nationell, fristående och oberoende tankesmedja är. Peter Karlberg tycker att själva konceptet med tankesmedjor är tveksamt, och ser hellre att det satsas på ”den samlade kraften i rörelsen också vad avser tänkandet”. För det krävs, menar Karlberg, utvecklade former för samtal men också någon mer sofistikerad metod för att samla tankar, sammanfatta, sprida etc. Laakso har varit inne på det här med tankesmedjor förut, då han bland annat uppmärksammade Arbetarrörelsens Tankesmedja. Han har också tipsat om att Sven Elander skrivit tänkvärt om tankesmedjeproblematiken. Jag är fortfarande hoppfull när det gäller ovan nämnda Arbetarrörelsens Tankesmedja; jag tror att den kan bli betydelsefull för den interna idédebatten inom socialdemokratin och delar av fackföreningsrörelsen. Däremot är jag mer skeptisk till dess möjlighet att nå ut brett och få medial uppmärksamhet för sina seminarier, rapporter och annan aktivitet. Och det beror inte bara på medieklimatet och den borgerliga dominansen på tidningarnas ledarsidor. Den senare kompenseras nämligen åtminstone till viss del av övervikten av vänsteråsikter på kultursidorna, där Arbetarrörelsens Tankesmedja teoretiskt skulle kunna uppmärksammas. Nej, min skepsis beror snarare på den uppenbara svårigheten att skapa en reellt fristående och självständig tankesmedjeverksamhet där fräscha vänstertankar kan hamras fram. Det enda riktigt bra exemplet på detta är ännu Arenagruppen och Agora. Och i väntan på att något lika bra – eller ännu bättre – ska ”uppstå” så ställer jag min förhoppning till att Erik Laaksos uppmaning ska resultera i något bra. Andra skriver intressant om politik, tankesmedja, samhälle.