Dokusåpan Carl Bildt

Regeringens egen vandrande dokusåpa Carl Bildt snurrar vidare med nya, allt mer bisarra avsnitt. Jag trodde i min enfald att Per Svenssons absurda påstående från förra veckan, om att Bildt ”utnyttjar sin blogg som ett vapen mot en av den liberala demokratins institutioner – den granskande journalistiken”, som någon sorts punkt för just den diskussionen. Så var dock inte fallet. I dag skriver Bertil Torekull, tidigare bland annat chefredaktör för Svenska Dagbladet, på DN Debatt att Carl Bildts blogg är ”ett gott första steg mot en svensk ’Hugo Chávez-kultur’ och därmed början till en principiell maktförskjutning mellan den första statsmakten och tredje”. Vidare sägs utrikesministern inte dra sig för ”att kasta en skugga av förakt och löje över den tredje statsmakt som uppfyller tryckfrihetslagarnas anda att bevaka och granska makten”. Att denna så kallade tredje statsmakt själv inte drar sig för att ”kasta en skugga av förakt och löje” över politiken och våra politiskt aktiva förefaller dock inte oro Torekull nämnvärt. Många andra bloggare har redan kommenterat Bertil Torekulls artikel. Jag rekommenderar särskilt Johanna Nylander, Per Gudmundson, Magnus Ljungkvist, Johan Norberg och PJ Anders Linder. Men Bildtsåpan bjuder även på andra inspel. I dag skriver journalisten, författaren och debattören Göran Rosenberg – som säger sig genom åren ”haft stor respekt för Carl Bildt” – att Bildt mycket medvetet valt ”att inte längre föröka sitt politiska kapital utan att förstöra det”. Det vill säga ”att till så hög kurs som möjligt växla in det i en mera materiell och lätträknad valuta, det vill säga reda pengar”. Det är, förstås, väldigt hårda ord. Dokusåpan själv har hunnit med att kommentera Torekulls anklagelser. Rosenbergs står ännu obesvarade. Andra skriver intressant om media, bloggosfären, Carl Bildt.