Förtroendet för Mona Sahlin

”Mona Sahlin skulle inte ha den position hon har om det inte vore så att hon är en av Göran Perssons knähundar.” Så uttrycker sig Sofie Wiklund, som på sin blogg presenterar sig som ledarskribent på Dala-Demokraten, kafébiträde, debattör, frilansjournalist, socialdemokrat och hårdrockare. Det framgår inte i vilken av dessa egenskaper hon skrivit den krönika i Kommunalarbetaren ur vilken citatet ovan är hämtat. Möjligen har hon ett par titlar/epitet till som hon inte skyltar med, men som ligger nära till hands att gissa på. Jag har flera gånger tidigare konstaterat att Mona Sahlin verkar vara en person som väcker starka känslor, inte minst bland människor på vänsterkanten i politiken. Ändå är det anmärkningsvärt att personer som Sofie Wiklund – som ändå kallar sig socialdemokrat – tar till sådana grova ord när hon skriver om socialdemokraternas blivande partiledare. Också Lotta Gröning fortsätter med sina hånfulla nålstick; på sin blogg häromdagen skrev hon om Sahlin att ”lite populist är hon allt”. Som kontrast noterar jag att Gudrun Schyman, i en intervju i DI Weekend (ej på nätet), säger om Mona Sahlin att hon tror att ”hon har kunskaperna” och ”hoppas att hon kommer att använda dem”. Schyman hoppas också att Sahlin kommer att ”sätta sig ned tillsammans med Wanja Lundby Wedin, Margot Wallström och Carin Jämtin för att lägga upp en gemensam strategi, så att de inte gör sig ensamma och sårbara”. Kanske borde Wiklund och Gröning våga sig på åtminstone lite av det förtroende för Mona Sahlin som Gudrun Schyman tycks hysa. Andra skriver intressant om socialdemokraterna, partiledare, Mona Sahlin.