Mona Sahlin på djupet

Medan övriga medier mest uppmärksammar Mona Sahlins turné runt bland partidistrikt, arbetarekommuner och socialdemokratiska föreningar, går tidningen Fokus på djupet och presenterar i sitt senaste nummer en grundlig genomgång av hennes insatser på några av de statsrådsposter hon haft under sin långa tid i politiken. Det är en imponerande genomgång tidningen, och reportrarna Torbjörn Nilsson och Cecilia Garme, gjort. Och imponerande är också bilden som framträder av Mona Sahlin i artikeln. Visst, hon får en del kritik för bara vara en pratpolitiker. Men som Fokus konstaterar så har det faktiskt varit en del verkstad mitt i allt snack. Artikeln avslutas med att slå fast att Mona Sahlin ”med tiden blivit bättre på att få saker gjorda, men också sämre på att prata”. Det sägs också att det inte är någon slump att hon nu utser miljön till socialdemokratins viktigaste uppgift i framtiden. Just med det vapnet ska hon besegra Fredrik Reinfeldt. Och i dag får hon också draghjälp i detta från Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson som på DN Debatt kritiserar regeringen Reinfeldt för att behålla svenska utsläpp av växthusgaser och i stället skjuta över utsläppsminskningarna på tredjevärldenländer som Kina och Indien. Avslutningsvis vill jag gärna uppmärksamma några ord i tidningen Fokus ledare, signerad Martin Ådahl (politisk chefredaktör): När det talas om Mona Sahlin nämns oftast hennes vardagliga tonläge, informella klädstil, slarvighet, lathet. Det skrivs att hon ”uteblivit från möten”. Sahlin har hamnat i en position som är svår att jobba sig ur. En tråkig man behöver bara tala om sitt privatliv, skämta och figurera i Damernas Värld för att kallas folklig. En folklig kvinna som fått en stämpel av att sakna pondus och kunskaper måste rabbla rapporter och ideologiskt djupsinne i åratal innan hon till slut tas på allvar. Fråga Maud Olofsson. Andra skriver intressant om politik, Mona Sahlin, Fokus.