Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Kvalitet i medierna
| I dag skriver TV4:s vd Jan Scherman och kommunikationsdirektör Göran Ellung på DN Debatt om public service-fonder (som senast föreslogs av Lars Leijonborg) och andra sätt att höja kvalitetsnivån i medierna. Scherman motsätter sig statliga kvalitetsfonder, utan föreslår i stället att starka privata medieföretag, exempelvis inom Bonnierkoncernen, ska bilda egna fonder för nya kvalitetssatsningar på samhällsbevakningen. Om exempelvis Bonniers, genom att avsätta en procent av omsättningen på TV4, DN, Sydsvenskan, Expressen och DI, skulle bilda en sådan fond skulle man lätt kunna få in runt 100 miljoner, konstaterar Scherman och Ellung. Och det kan ju låta klokt på alla sätt. Men Martin Jönsson påpekar det självklara, och som jag själv missade: Bonnierkoncernen, för att ta Schermans utgångspunkt, omsatte i fjol ungefär tio miljarder i Sverige. Innebär detta att 9,9 av de miljarderna INTE ska sträva efter hög kvalitet? Sedan när blev kvalitet en accessoar; en lyx som man piffar den övriga anrättningen med? Andra skriver intressant om media, public service, kvalitet. |
skrivet av Jonas Morian om 14:22
Kommentarer om "Kvalitet i medierna"
-
Anonym skrev... (30 januari, 2007 15:28) :
-
Anonym skrev... (30 januari, 2007 16:26) :
-
Anonym skrev... (30 januari, 2007 20:28) :
-
Johan Hedin skrev... (31 januari, 2007 11:17) :
-
Anonym skrev... (31 januari, 2007 17:12) :
-
Anonym skrev... (31 januari, 2007 21:48) :
-
Andersson skrev... (02 februari, 2007 20:36) :
kommenteraDen viktigaste invändningen är dock att public service-tankens själva grundidé går förlorad: att nyhetsbevakningen ska stå fri från särintressen (däribland ekonomiska makthavare och storföretag). Det här förslaget har ingenting med public service att göra överhuvudtaget. Hur kan jag lita på att den här fonden avsätter belopp till inslag som kritiskt granskar företag där Bonniers är delägare, eller har andra typer av intressen? Hur kan jag lita på att vänsterståndpunkter ges lika mycket utrymme som högerståndpunkter (vilka av naturliga skäl föredras av de med stort ekonomiskt kapital)?
Public service i statlig regi innebär inte objektivitet eller åsiktsfrihet, vilket SVT har bevisat många gånger om vid det här laget. Jag tror det bästa är att skapa förutsättningar för mångfald. Kanske en blandning av offentligt och privat, ungefär som det ser ut idag. Men utan att man behöver betala (så hög) tv-licens.
alexander> Gnället om SVT:s påstådda partiskhet är lika tröttsamt som tramsigt, och lika trovärdigt som den amerikanska högerns smutskastning av New York Times som "liberalt propagandaorgan". All tillgänglig forskning visar att kritikerna har fel. SVT är överlag sett inte partiskt mot någon av partierna.
Även om du hade rätt (vilket du alltså inte har) så förändrar det ingenting i sak: i så fall är det något som bara kan åtgärdas genom att SVT tar sitt public service-uppdrag på allvar. Kanske genom någon form av instans där alla politiska partier är representerade.
Mångfald är naturligtvis också bra, även om jag tror att det finns en risk för att människor endast söker upp det som passar deras förutfattade meningar (typ Fox News)...
Jönsson har helt klart en poäng - även om han skruvat till det onödigt (att satsa 100 mille på HÖGRE kvalitet, behöver ju faktiskt inte innebär att resten är helt utan kvalitet - därmed faller den onödigt drmatiska lyx-accessoar liknelsen).
Om något så är ju detta ett argument mot just bilden att bara Public Service (eller speciella fonder) skulle står för "kvalitet" i media. Och så är det givetvis inte.
Istället borde Puiblic Service lämna denna något tramsiga (och moralistiska) kvalitets-linje och istället definiera och motivera sitt uppdrag på något annat sätt. T.ex. att tillhandahålla en viss typ av program som annars inte skulle göras (jag håller inte med om detta - men det är ivf mer logiskt och rimligt). Sådana program skulle givetvis kunan göras och sändas i alla möjliga kanaler. Därmed kunde fond-modellen vara ett flexiblare sätt att se till detta - snarare än att driva ett helt eget kanal-imperium i radio och TV, vilka inkluderar en hel otroligt stor massa program av precis samma typ och innehåll som alla andra redan gör.
RJ: Har du alltså personligen gått igenom all tillgänglig forskning och funnit att statlig television är "överlag opartisk" medan privata initiativ är "överlag partiska"? Det finner jag svårt att tro av flera skäl. Men det har ju ingen betydelse eftersom du ändå förkastar konsekvenserna av forskningen om den skulle innebära att SVT är partiskt på något sätt. Jag skrev emellertid inget om partier eller partipolitik. Min poäng var snarare att SVT inte är objektivt bara för att det är statligt. Ingen organisation är intressefri, även om de gärna låtsas vara det. Men att SVT ska ta public service-uppdraget på större allvar för att ha ett existensberättigande håller jag med om. Ett sätt att sänka tv-licensen kanske vore att sluta försöka tävla med andra kanaler genom att producera den sortens lättsmält och trendkänslig underhållning som det redan finns en stor och begåvad mångfald av, och hålla sig till mer seriösa saker som nyhetsrapportering och kulturjournalistik. Jag tycker alltså inte att SVT ska avskaffas, om det nu inte framgick från början.
Det Scherman med flera missar är att vi inte ska ha ett fåtal starka aktörer på mediemarknaden; det mår den inte bra av. Och lösningar som funkar i mångmiljonländer med globala språk är av andra uppenbara orsaker inte direkt överförbara till svenska förhållanden.
Det intressanta är ju hur en lönsam TV-kanal som TV4 tyvärr i stor utsträckning producerar skit. Precis som de radiokanaler som idag är lönsamma - de är ju så pinsamt dåliga att man får ångest av det.
Nå, så vad menar Scherman? Jo, han menar SVT-kvalitet. Men han vill inte betala för det. Gissa vilka som ska göra det?
Det vore intressant om det fanns en bra definition av public service som kunde godtas av "alla" parter, t ex SVT, Scherman, Stenbeck och allt vad de heter.
Därefter kan vi diskutera statligt eller ej, fond eller ej och så vidare.
Finns det någon bra definition någonstans? Söker nåhgot bättre än: BBC och SVT.