Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    måndag, februari 05, 2007

    Representativitetens svåra konst

    I förra veckan meddelades vilka ombud till den extra partikongressen 17-18 mars som medlemmarna i Stockholms arbetarekommun valt. Det blev en lista med ganska välkända namn.

    S-bloggaren Fredrik Jansson på Kommando Wigforss uppmärksammade detta och menade det är de ”som redan har inflytande som sitter och är gräsrötter på kongressen”. Detta, skrev Fredrik Jansson, leder till att nya idéer begränsas eftersom allt ses genom heltidspolitikerns lins med allt vad det innebär av budgetansvar och förvaltarens begränsningar.

    Och något ligger det definitivt i kritiken, även om det bland det valda ändå finns en hel del som inte (längre) är heltidspolitiker: Annika Billström, Anders Carlberg, Sven Britton och Maj Britt Theorin – för att bara nämna några exempel bland de tio som fick flest röster.

    Och det är inte så konstigt att det blir de mest kända partimedlemmarna som får många röster när vi som röstar fram dem måste kryssa för lika många namn bland de nominerade som ska väljas – i det här fallet hela 24 stycken.

    Mitt förslag till lösning är enkel: slopa regeln om att man måste rösta på lika många kandidater som ska väljas. Tillåt taktikröstning, med andra ord. Om jag nu till exempel bara vill rösta på invandrarkvinnor under 40, så skulle några av dessa med mitt förslag till system haft betydligt större chanser att bli valda. Med dagens system så satt förmodligen många i likhet med mig och läste listan över alla de nominerade och hade stora svårigheter att hitta exakt 24 personer som man kände tillräckligt väl för att ha en uppfattning om de skulle vara lämpliga kongressombud eller inte. Och då låg det nära tillhands att kryssa för några ”kändisar” för att känna sig säker på att inga riktiga stolpskott blev ombud.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Representativitetens svåra konst"

     

    Anonymous Lars Arell skrev... (05 februari, 2007 14:35) : 

    Jonas,
    En möjlighet med de röstningsregler som gäller är att först nominera de man känner så väl att man tror att de skulle bli ombud. Därefter tilämpar man något kriterium, t.ex. invandrarkvinnor under 40, och fyller på tills man når 24 röster.
    Jag säger inte att modellen är bra, men den räddar en från nesan att offentligt behöva medge att man ägnar sig åt kändisröstning.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (05 februari, 2007 15:19) : 

    Jo, så kan man göra - men det lär inte ändå så värst mycket. Betydligt fler kommer nämligen att kryssa för just kändisar än aktivt kryssa för det ena eller andra kriteriet man gärna vill se representerade. Med taktikröstning får fler chansen att bli valda - inte bara de redan kända.

     

    Blogger Daniel Andersson skrev... (05 februari, 2007 17:31) : 

    Det irriterar mig att så många nyblivna föredettingar, exempelvis Freivalds och Billström, försöker hålla sig kvar genom att kandidera till kongressombud. Vilket ansvar tar man då för rörelsens förnyelse och förnyngring?

     

    Blogger Peter Karlberg Blogger skrev... (05 februari, 2007 21:49) : 

    Vet inte om taktikröstning är svaret på frågan. Går det till lika hos er som hos oss så skulle en varudeklaration av kandidaterna ha betytt mycket. Nu fanns hos oss ingen, absolut ingen, information om respektive kandidat.

     

    Anonymous Nina Unesi skrev... (06 februari, 2007 02:19) : 

    Socialdemokraternas medlemmar är helt fantastiska. Vilket annat parti har medlemmar som på allvar anser sig ha större rätt än rutinerade, välkända och insatta partikollegor, att närvara på kongresser och dylikt.

    Jag kritiserar inte. Tvärtom. Jag förtjusar mig i sånt här!

     

    Anonymous Per skrev... (06 februari, 2007 10:02) : 

    Jonas,

    håller helt med om slutsatserna, men jag är övertygad om att det redan idag förekommer en hel del taktiserande och informella direktiv kring vilka man ska fylla ut sin lista med.

    Har mycket svårt att se att det skulle finnas mer taktikröstning i ett system där man får rösta på så många kandidater man vill än i dagens system när rösträknare får underkänna röster som inte innehåller exakt X röster.

    Å andra sidan skulle jag nog aldrig fått 77 röster om inte utfyllnadsplatserna fanns...

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (06 februari, 2007 11:50) : 

    Daniel, man kan iofs se det som att Freivalds, Billström m fl är ”föredettingar” – men det är nog också så att de är rutinerade, erfarna partimedlemmar som åtnjuter ett stort förtroende. Det visar ju om inte annat de höga röstsiffror de fått. Problemet är inte som jag ser det vilka som kandiderar, utan vilka som med det nuvarande röstförfarandet har störst chans att bli valda.

    Peter, i Stockholm fanns det på nätet (kolla http://www.socialdemokraterna.net under ”Kongress 2007” och ”Kandidater till kongressval 2007”) en kort presentation av ganska många av de nominerade – dock inte alla – samt uppgift om vilka föreningar som nominerat dem. Om detta bör räknas som ”varudeklaration” kan jag dock inte bedöma. Men eftersom kandidaterna av allt att döma skrivit sina presentationer själva så tog åtminstone några chansen att göra politiska uttalanden i stil med att ”det är självklart att nästa partiordförande ska vara en kvinna”, ”vi måste återta initiativet i debatten om jobben” och dylikt.

    Nina, jag kan inte svara för någon annan (jag var inte själv kandidat) men jag utgår från att de som lät sig nomineras gjorde det för att de tyckte att de hade något att tillföra den demokratiska processen under partikongressen. Det betyder knappast att de nödvändigtvis ansåg sig ha större rätt att bli valda än ”rutinerade, välkända och insatta partikollegor”. Om så vore fallet så vore det ju illojalt att öht ställa upp som kandidat om man inte vore tillräckligt rutinerad och välkänd, enligt något godtyckligt kriterium.

    Per, säkert förekommer det en hel del taktiserande redan i dag. Min poäng är ju snarare att detta bör vara okej, och att alla nominerade ska få kandidera på lika villkor.

     

    kommentera