S-valanalys och mediepolitik

Så presenterades den då äntligen, socialdemokraternas officiella eftervalsanalys. Det var en diger läsning på 157 sidor och jag ska inte trötta ut er med något sammandrag. I stället tänkte jag fokusera på de delar som rör mediernas betydelse för valutgången – enligt valanalysgruppen – och hur man tycker att s bör agera på medieområdet framöver. Om detta blev jag intervjuad i Dagens Media häromdagen. I valanalysen slås bland annat fast att a-pressens storhetstid sedan länge är över: ”I de tio största kommunerna i Sverige, utkommer endast en tidning med socialdemokratisk ledarsida, nämligen Folkbladet i Norrköping. Den ägs av den borgerliga konkurrenten Norrköpings Tidningar.” Själv konstaterar jag, vilket jag även sa till Dagens Media, att man noga verkar ha aktat sig för att dra slutsatsen att den nuvarande konstruktionen av presstödet uppenbarligen inte har löst den här problematiken. Detta är en utmaning som vi förr eller senare måste ge oss i kast med. Strategin med skygglappar och ett envist försvar av ett presstödssystem som uppenbarligen inte garanterar den mångfald som det var tänkt att göra, håller inte längre. I valanalysen ställer man sig frågan hur socialdemokratin ska förhålla sig till det nya medielandskap som växer fram, och vad vi bör göra för att få ut vår berättelse om framtiden. Och en del svar målar analysgruppen faktiskt upp. Det sägs att ”arbetarrörelsen måste sluta gråta över förlorade a-presstidningar” och i stället ”se möjligheterna i det nya mediesamhället”. Man menar att socialdemokratin måste bli mycket bättre på att använda nya medier, och då främst ”nätet” (skrivet just så, inom citationstecken). Som exempel nämns att man borde ”utveckla interaktiva hemsidor, nättidningar och bloggar”. Och detta låter ju onekligen lovande. Nu återstår bara att se hur mycket av idéerna och förslagen i valanalysgruppens slutrapport som resulterar i konkreta åtgärder. Att socialdemokratin ”måste bli bättre på att sälja sitt budskap”, som det heter i rubriken i Dagens Media, är en slutsats jag skriver under på. Men det låter sig lättare sägas än göras. Andra skriver intressant om politik, media, socialdemokraterna.