Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    onsdag, mars 28, 2007

    Problemet med anonymitet

    I går medverkade Magnus Ljungkvist (ja, jag vet att han börjar bli något av en följetong här) i SVT:s Argument och diskuterade anonymitet på nätet. Om detta har han också skrivit ett inlägg på SVT:s Opinion, samt fått en replik från dokusåpepolitikern Petter Nilsson.

    Ljungkvist har valt att inte längre släppa fram anonyma kommentarer på sin blogg. Han menar att han gör det av rättviseskäl: ”Jag står för vad jag skriver och tänker, den som vill samtala med mig på min blogg får göra det samma”. Nilsson påstår sig gilla anonyma kommentarer för att han är ”så innerligt trött på den personfixering som vidhäftat dagens politik”.

    Okej, det är väl möjligen ett uttryck för personliga preferenser – men definitivt inget skäl för att Magnus Ljungkvist eller någon annan ska behöva acceptera anonyma kommentarer.

    Själv har jag valt en kompromiss. Jag har infört regler där jag kräver att de som vill skriva kommentarer till mina blogginlägg står för sina åsikter med namn, något alias eller signatur. Jag tycker nämligen att det är väldigt otillfredställande att diskutera med människor som inte ens uppger någon signatur i sina kommentarer. Anonyma kommentarer blir dessutom väldigt svåra att hålla isär, när två-tre olika anonyma kommentatorer förekommer i samma diskussion.

    Men ytterst handlar det förstås om respekt. Jag är ju 100 procentigt öppen med vem jag är – då är det rimligt att kräva av dem som vill diskutera med mig eller skälla ut mig också vågar stå för detta.

    Än så länge går jag inte fullt lika långt som Magnus Ljungkvist, att jag utropar min blogg till en ”anonymitetsfri zon”. Det finns trots allt människor som av olika anledningar inte riktigt vågar stå för vad de tycker, men som ändå vill bidra med fakta eller argument. Och detta respekterar jag – till en viss gräns.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Problemet med anonymitet"

     

    Anonymous Anonym skrev... (29 mars, 2007 00:52) : 

    En kommentar från en respektlös?människa som använder alias.
    Jag vågar stå för vad jag tycker, men har inget behov av uppmärksamhet för min person. Skriver av andra orsaker.

     

    Blogger Johan Hedin skrev... (29 mars, 2007 10:28) : 

    Personfixering i den högsta rikspolitiken kan jag förstå att man kritiserar, men i bloggandet? Jag är svårt att förstå hur Nilssons får till det (men jag ha rinte sett programmet så han kanske gav svar på det).

    I grunden handlar det, enligt mig, om en av de viktigaste grundläggande moraliska (och ideologiska?) sakerna; att ta personligt ansvar för sina handlingar. Därför står man även för sina åsikter - även om det sker till priset av "personfixering" eller "uppmärksamhet kring ens person" (återigen har jag svårt att se hur man kan lyckas med detta genom att blogg-kommentera...). Anständligt beteende har ett pris - detta är vad man betalar.

    Jag har mycket svårt att egentligen se detta som en höger/vänster-fråga. Tycker alla borde kunna hålla med om detta. Inte minst är det klassisk socialdemokrati. Tyvärr har den moderna unga vänstern gjort det till en paradfråga att just undvika personliga ansvar i varje läge. Därför tolkar nog många detta som mer "politiskt" än det egentligen är.

     

    Anonymous Anonym skrev... (29 mars, 2007 11:07) : 

    Den främsta orsaken till anonymitet på bloggarna tror jag är det eviga personnamnsgooglandet. Jag vill inte att potentiella arbetsgivare, vissa släktingar, svärmödrar etc etc ska googla på mitt namn. Vill kunna välja vilka sidor av mig själv jag visar upp i olika sociala sitatuoner.

    Nu finns det ju 72 Johan Hedin reggade på t ex Hitta.se, så det drabbar ju inte dig, men för de (o)lycklga som är ensamma om sitt namn blir det något att förhålla sig mera aktivt till.

    Sen en kommentar appropå politisering av anonymitet - frågan har väl kommit upp när det handlar om demonstrationer. Ett generellt krav på att avslöja sin identitet hotar det mycket viktigare värdet - yttrandefriheten . Det gör det i praktiken omöjligt för människor som lever under hot att göra sin röst hörd i demonstrationer. Papperslösa, kvinnor som gömmer sig från tidigare män/fäder, flyktingar som i sverige gömmer sig undan underättelsetjänster från fjärran diktaturer etc.

    /Petter

     

    Blogger Johan Hedin skrev... (30 mars, 2007 14:28) : 

    Det här måste nog vara nytt rekord i "extrem individualism". Nu skall man tydligen inte bara var en individ utan flera stycken som man kan "visa upp" i olika situationer!

    Annars har jag lite svårt att förstå argumentet. Varför i hela friden skall man "kunna välja vilka sidor av mig själv jag visar upp i olika sociala sitatuoner"?! Jag begriper det inte. Skäms man så innerligt för vissa av sitt görande att det inte tål sanningens ljus?
    Jag säger som min far sade när jag skulle gå ut i tonåren: "Tänk på att bete dig som om din mor satt bredvid".
    OK. Jag gjorde kanske inte alltid det - men någonslags korn av sanning ligger det i det hela. Om man regelbundet gör saker som man annars skulel skämma öronen av sig ens mor såg det, så kanske man bör ompröva en del i sitt handlande.

    Slutligen. OK att det finns de som lever under personliga hot och att det är allvarligt - men de är väl ändå en ytterst fåtalig grupp? När det gäller mer svepande politiska hot så är det sannerligen ingen bra metod att möta dem med anonymitet.

     

    Anonymous Anonym skrev... (01 april, 2007 10:43) : 

    Att ställa krav på identitet för att få yttra sig ter sig för mig som ytterst totalitär åsikt.

    Förstår man inte att man anpassar sitt beteende efter situationen så har man inte förstått mycket av hur människan fungerar.

     

    Anonymous Anonym skrev... (01 april, 2007 14:27) : 

    Vill ni diskutera med en maskerad person på gatan så får ni väl göra det. Själv skulle jag aldrig någonsin göra det. Heder åt Jonas och andra som vågar stå för sina åsikter, synd om de som känner att de riskerar repressalier för sina åsikter, och skit åt det som använder anonymiteten för att visa förakt för yttrandefriheten!

     

    kommentera