Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Skolpolitik utan flum
| [UPPDATERAD] Jag ska erkänna det på en gång: jag tillhör flumfallangen i skolfrågor. Jag är principiellt emot betyg, anser att grund- och gymnasieskolan bör vara studieförberedande, och jag uppskattar att skolan uppmuntrar elever att ifrågasätta och kritisera. Uppenbarligen är min sort på utdöende. Åtminstone anser Mona Sahlin att socialdemokratins gamla skolpolitik varit för flummig i väljarnas ögon, och att vi ska ha en ny redan till hösten. Detta kommer nu knappast som någon överraskning. Av det som redan läckt ut av socialdemokraterna i Stockholms valanalys så pekas bland annat skolan ut som ett politikområde i behov av översyn. Och när man gav riksdagsledamoten och tidigare skolministern Ylva Johansson i uppdrag att utvärdera skolpolitiken slog hon fast att kunskapsinhämtningen hamnat i andra hand i socialdemokraternas skolpolitik. Hon ansåg det inte rimligt att överbetona skolans omsorgsuppgift och värdegrund på bekostnad av kunskapsinhämtning och fostran. Därför, menade Johansson, behöver s tänka om och utveckla en ny offensiv skolpolitik som sätter kunskaper och lärande i centrum och ger varje individ möjlighet att utvecklas maximalt. Givet att skolpolitiken blivit ett av socialdemokratins största förtroendeproblem så finns det goda politiska skäl till omprövning på detta område, även om det för mig personligen bär emot. Vi kan kanske inte göra skolfrågan till en valvinnare för oss, men vi bör åtminstone ha en politik som inte fungerar som ett sänke. Rent taktiskt är det också klokt av Mona Sahlin att nu agera offensivt i den här frågan. Det kan ses som en form av triangulering att börja profilera sig på ett politiskt område där andra varit starkare. Och då borgerlighetens ledande skolpolitiker Jan Björklund nu står inför att väljas till partiledare för fp så kommer hans politiska manöverutrymme vara en smula begränsat en tid. Det ska onekligen bli intressant att se om en ny socialdemokratisk skolpolitik kan ge några märkbara effekter på opinionssiffrorna. * * * Läs också gärna vad Peter Andersson skriver om detta. * * * Mitt inlägg har nu bland annat uppmärksammats av PJ Anders Linder och Joakim Hörsing. Ingen av dem håller riktigt med mig, men utifrån olika utgångspunkter. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, skola. |
skrivet av Jonas Morian om 09:22
Kommentarer om "Skolpolitik utan flum"
-
Johan Hellström skrev... (25 april, 2007 10:24) :
-
Anonym skrev... (25 april, 2007 10:52) :
-
Mats Dagerlind skrev... (25 april, 2007 13:19) :
-
Claes Nordmark skrev... (25 april, 2007 22:47) :
-
Anonym skrev... (26 april, 2007 00:23) :
-
Anonym skrev... (26 april, 2007 00:27) :
-
Anonym skrev... (26 april, 2007 00:34) :
-
Johan Hedin skrev... (26 april, 2007 10:17) :
-
LeoH skrev... (26 april, 2007 10:22) :
-
Anonym skrev... (26 april, 2007 12:04) :
-
Anonym skrev... (26 april, 2007 17:43) :
-
Anonym skrev... (27 april, 2007 10:50) :
kommenteraatt kallas för flummig av en terminologi Jan Björklund gjort till gängse är knappast negativt, tvärtom.
flum, dalt & solidaritet!
För att uttryck det rakt: Jag tror det största problemet med socialdemokratisk skolpolitik är att de debatterade politikerna inte förstått och trott på den själva. De har istället snällt accepterat att FP "ägt" skolfrågan - trotts den fasansfullt enkla och felaktiga bild de matat debatten med (där skolpolitiken att beskriva på en skala mellan flum och klassisk ordning och reda.
Det finns massor av exempel där S borde kunnat stå upp för skolpolitken, där FP målat in sig i galna hörn och visat att de faktikst inte har fötterna på jorden. Ta t ex frågaon om utvärdering resultat och uppföljning av svaga elever som hamnar snett. FP vill ha tidiga betyg i alla ämnen för att utvärdera elevernas prestationer. S instiftade istället utvecklingsplaner och har utvecklat utvecklingssamtalen. Syftet är att ge helhetsbilder av elevers sammanatagna studiesitution och upprätta och utvärdera planer för att förändra och förbättra. Dessa vill FP nu ta bort. Björklund har "pratat med en lärare som sa att det var väldigt arbetssamt att arbeta med dessa." Om man jämför mellan tidiga betyg och individuella utvecklingsplaner ur ett rent effektivitetsperspektiv (hur skapas bättre förutsättningar för lärande) är jag rätt övertygad om att indivuduella utvecklingsplander är bättre. I Björklunds värld kanske betyg kan sättas på samma sätt som för 40 år sedan (en lärare plitar ner en siffra i en tabell). Idag ställs dock helt andra krav på betygssättning. Den ska vara rättsäker, den ska vara målstyrd, den ska vara jämförbar över landet etc etc etc. Att sätta bra betyg är arbetssamt om något. För en mellanstadielärare som ska sätta välgrundade betyg i kanske 10 ämnen blir det en enorm arbetsbelastning. Resultatet är en siffra på ett papper och det skapar knappast effektivt förbättringsarbete?
En hypotes är att detta beror på en tjänstemannastyrningen (på t ex enheten för skolutveckling) i praktiken byggt upp en skolpolitk som varit i linje med de ideal som formulerats i styrningsbrev. Dock har det saknats ordentlig återkoppling mellan de som i praktiken skapat politiken (tjänstemän) och de som haft uppgiften att försvara den i politisk debatt.
Jag tror lösningen att närma sig folkpartiet är helt galen. Möjligen i kortsiktigt PR syfte, men för skolpolitiken vore det katastrofalt - för där finns mycket litet att hämta.
/ Petter
Om kunskapsskolan bara blir en satsning på att mäta kunskaper och premiera de flitiga men inte på att stötta de svagpresterande att nå de mål alla har rätt till, då är det illa.
Annars tror jag inte det finns någon motsats i ett tydligt fokus på kunskaper om man i detta fokus också definierar in sådant som kunskaper om demokrati och annat som tidigare skiljts ut som en separat samhällsmedborgarfostrande funktion hos skolan.
Somligt pedagogiskt flum som levt kvar sedan det märkliga experimenterandet under 70-talet kan nog också rensas ut utan att det behöver saknas av någon.
Inte heller borde ordning i skolan vara någon kontroversiell fråga utan ses som en förutsättning för att någon undervisning alls ska kunna bedrivas. Den som inte lär sig att umgås och interagera under ordnade former i skolan lär få stora bekymmer ute i samhället senare.
Det s i motsats till fp:s Jan Björklund bör fokusera på är en tydligare balans mellan krav och stödjande åtgärder. Ingen socialdemokrat vill ha en "vet hut"-skola med militärisk disciplin av den sort vi hade innan pedagogiken gjorde sitt inträde. Men lagom är bäst och pedagogik slog under lång tid i vissa avseenden över i till inget gagnande flum.
Sahlins översyn av skolpolitiken är därför motiverad, i synnerhet som det finns ett utbrett missnöje med den. Om den mynnar ut i tomma ord och inga föreslagna resurser till skolan i enda syfte att vinna valet 2010 vore det dock olyckligt. För mer än något annat är skolans problem att den är underfinansierad alternativt att skolbudgeten används ineffektivt.
Jag instämmer med Mona av två skäl:
1.) Vår skolpolitik HAR varit för flummig.
2.) Samt att folk definitivt även har uppfattat vår skolpolitik som flummig.
Därför måste den utvecklas på så sätt att vi lägger fokus på kunskapsinlärningen i skolan. (Om det är en triangulering eller ej inbakad i detta låter jag vara osagt.)
Claes, som om skolan någonsin haft något anant mål än kunskapsinlärning? Det handlar snarare om vilket kunskapsbegrepp man använder. Ett faktaorienterat eller ett bildningsorienterat. (Läs gärna målen i läroplanen(Lpo94) och tala om vad som INTE handlar om kunskap.
/ Petter
Länken i det föregående inlägget blev fel. Ska vara lpo94.
/ Petter
fullpetter klippte och klistade fel. Ett nytt försök: lpo94
/Petter
"...jag tillhör flumfallangen i skolfrågor. Jag är principiellt emot betyg, anser att grund- och gymnasieskolan bör vara studieförberedande, och jag uppskattar att skolan uppmuntrar elever att ifrågasätta och kritisera."
Det här begriper jag inte. Ok att betygs-motstånd är "flum", men de andra två punkterna går ju ytterst väl ihop med (mina) åsikter om skolan som är synnerligen anti-flum. Att förbereda för studier och att lära sig kritisera/ifrågasätta (med argument) är ju trademark icke-flum. Ja, hela vår (oflummiga) vetenskapsyn är ju baserad på systmatiskt ifrågasättande (till skillnad emot det postmoderna flummets vaga accepterande av olika "texter").
Har försökt lämna en kommentar tidigare. Gör ett nytt försök.
Den moderate skolministern Britt Mogård (är det någon som minns henne?)ansåg på sin tid att det var för mycket av puss och kram i skolan och tillsatte en utredning som skulle skapa normer för skolan. Det blev som vanligt betyg i ordning och uppförande i avgångsbetyg och allmänt tal om kunskap i skolan. Ett antal vänsterintellektuella spädde på en förening "Kunskap i skolan" har jag för mig att de kallade sig. Jan Myrdal var en av initiativtagarna. Socialdemokratin försvarade sin egen skolpolitik mycket dåligt.
Nu har det gått ca 30 år och nu diskuterar vi skolans misslyckande igen. Återigen är det "flummet" som angrips, men nu verkar inte socialdemokratin inte beredda att försvara sin egen skapelse, utan accepterar alliansregeringens kritik av skolan. De får väl partiet göra, men skyll inte på väljarna.
Beteckningen "flum" för inriktning på kritiskt tänkande och bildning är fruktansvärd. S gör helt fel om man tar över Fp:s femtiotalsvision för skolan. S måste betona kunskaper, men inte på bekostnad av värdegrunden - utan kunskaper som står i samklang med värdegrunden, dvs kunskaper som krävs hos varje demokratisk medborgare.
För Björklund är skolans uppgift att disciplinera elever till fogliga idioter, och trycka i dem meningslösa faktakunskaper såsom peiodiska systemet vilka snabbt glöms bort efter provet.
S MÅSTE protestera mot denna idiotiska och rent ut sagt flummiga fp-pedagogik.
Det finns en skolpolitik som står upp för demokratin utan att vara "flummig".
Jag måste säga att jag kan ansluta mig till flumklubben till stor del, men tror ändå att en ny riktning behövs inom skolpolitiken. Vi behöver visa att lärandet är det viktiga och inte de "småigheter" som Mona talar om. Vi måste värna om ett demokratiskt styrsätt inom skolan, och inte ställa upp på det hierarkiska styrelsesätt som Björklund vill ha.
Hela skoldebatten är rätt märklig. Det är sällan man ser faktabaserade argument för varför tex betyg ska införas i lägre åldrar, utan det handlar snarare att positionera sig som motståndare till "flumskolan", som man lätt kan måla upp vad som helst utan att behöva förklara sig närmare.
Jag håller helt med Johan i första kommentaren: om det jag står för räknas som flummigt av Jan Björklund kan jag inte vara helt fel ute.