Skarpa s-hjärnor tänker klokt
Att några av de skarpaste s-hjärnorna sitter i Katrine Kielos och Helena Markstedts respektive huvuden är nog ingen överraskning. Nu har de var och en för sig skissat på strategier för socialdemokratin kan bredda debatten och på allvar ta tag i framtidsfrågorna. Katrine läste precis att Huffington Posts initiativ om onlineutfrågningar av kandidaterna inför presidentvalet 2008 blir verklighet. Hon tycker att det är fantastiskt att en vänsterblogg som ”HuffPo” plötsligt kan diktera villkor i den nya medieverkligheten. Och jag kan bara instämma. Jag instämmer också i att även den svenska vänstern borde se sin historiska chans och bättre utnyttja ny teknik för informationsspridning och opinionsbildning. Helena, skaparen av Wikipolitik, vill nu utnyttja detta verktyg till att ”förbättra diskussionsformer och beslutsprocesser i politiska organisationer” – och då företrädelsevis socialdemokratin. Hon föreslår att den av partiet utskickade skriften På väg ska bli nästa tema att dissekera och dekonstruera med wiki-verktyget. Även detta kan jag bara yrka bifall till. Studiecirklar och rådslag i all ära. Vi skriver nu 2007 och det är hög tid för s att utnyttja tekniken och på allvar ta upp kampen mot den liberala hegemonin i de traditionella medierna. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, Katrine Kielos, Helena Markstedt. |
Kommentarer om "Skarpa s-hjärnor tänker klokt"
Haha...Imponerande. Du lyckades använda "skarpaste", "s-hjärnorna", "tänker" och "klokt" och i samma mening så att det nästan såg naturligt ut. Men bara nästan.
Ville du något? Eller demonstrerar du bara att du är otrevlig och dryg?
Jag förstår inte denna dyrkan av Katrine Kielos. Hon är ju reaktionär. Allt som RFSU och RFSL kämpat för ska kastas i smutsen till förmån för någon slags marxistisk klassanalys. Kielos är sossarnas Åke Green.
Katrine Kielos marxist! Det var nog det roligaste jag någonsin har läst!!!
Nickersson:
Jag skulle nog vilja hävda att Katrine Kielos är genuin marxist. Alla hennes analyser bygger ju uteslutande på de teser som Marx formulerade. Hennes stora problem just nu verkar ju vara att Mona Sahlin och socialdemokratin rör sig bort ifrån 1800-talsmarxismens klasskonflikt till förmån för kamp mot könsförtryck, rasism och homofobi. Jag är lite äldre än Kielos och känner igen kritiken från 1980-talet då kommunister som Frank Baude kritiserade mainstream-vänstern för att den tog ställning för homosexuellas lika rättigheter med motiveringen att sådant inte vara arbetarpolitik. Nu dammar en ung kvinna av denna nedlåtande syn på människor och genast börjar halva det politiska Sverige att hylla henne som om hon framförde något annat än reaktionära idéer.
Arquette: du har uppenbarligen inte läst Kielos ordentligt. Det är riktigt att hon kritiserat en utveckling bort från diskussionen makt och överodning/underordning mot att diskutera i norm/identitetstermer. Men att hon inte skulle vilja kämpa mot andra former än förtryck är ju rent felaktigt, om du läser hennes inlägg om feminism är det uppenbart att hon ser kön som en egen förtrycksgrund. I artikeln i Tiden (som finns på henens blogg) tar hon upp flera andra förtrycksgrunder också.
Först tänkte jag kommentera den här diskussionen mellan Aqurette och Nickersson/Axner om marxism, men sedan hittade jag Giftings blogg och tänkte att det kanske trots allt är dags att gå och lägga sig.
Marta Axner:
Jag har läst det KK skrev på sin blogg och i Tiden. Visserligen försöker hon ge begreppet identitetspolitik en delvis ny innebörd, men i grunden framför hon samma kritik som den kristna högern i främst USA. När de talar om "Identity politics" så menar syftar de på att framförallt kvinnor och homosexuella lagt sig till med en onaturlig identitet eller livsstil i syfte att förstöra den naturliga normen i samhället. Med denna analys i ryggen motsätter sig evangelikala teoretiker som filosofen David Bradshaw allt politiskt hänsynstagande till minoritetsgrupper. Kielos argumenterar på samma sätt fast med marxistiska förtecken.
Problemet med denna marxistiska/högerkristna synen på förtryck är att den bortser ifrån det faktum att identiteter ofta bara är semantik. Kvinnor, blattar och homosexuella blir inte kvinnor, blattar och homosexuella för att de en dag satte sig ner och bestämde sig för att anta dessa identiteter eller hänge sig åt en viss livsstil förknippade med dessa. Identiteten är bara ett metod att sätta ord på vissa egenskaper man har. Naturligtvis kan man välja att inte identifiera sig som kvinna, men det spelar egentligen ingen roll eftersom ordet i normalt språkbruk bara beskriver biologi.
Identitetspolitik handlar således om att se att människor med vissa biologiska egenskaper behandlas illa i en given kultur. Det har inte ett dugg att göra med att någon valt att kalla sig något, vilket är vad kritiker till både höger och vänster vill hävda. En kvinna som blir våldtagen blir det inte för att hon valt identiteten kvinna utan för att det är det ord som beskriver en egenskap hos henne. Samma sak med bögen som blir mördad för att han råkat flirta med en homofob.
Jag vet att Kielos artikel är tänkt som en intern vänsterdiskussion och att mina synpunkter därför säkert ses som irrelevanta. Men jag och många andra drabbas hårt om idéerna blir verklighet. Om socialdemokraterna återtar maken i nästa val så hoppas jag att de helt ignorerar Kielos och håller fast vid Mona Sahlins linje att diskriminering och våld mot minoriteter måste uppmärksammas och ges extra prioritet. Göran Perssons regeringar sket fullkomligt i dessa frågor, med resultatet att våldet de senaste åren tagit sig allt grövre uttryck samtidigt som domstolarna tillåtits ge mildare straff med motiveringen att brottsoffren haft fel identitet och livsstil.