Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Upp till bevis för Sahlin
| I dag debuterar Mona Sahlin i partiledardebatten i riksdagen. Visserligen har hon mött Fredrik Reinfeldt i debatt förr, även som partiledare. Men det var i tv, kort efter att hon valts. Nu är det en helt annan match. På DN debatt i dag skriver Sahlin att hon ända sedan hon valdes till ny partiledare ”varit tydlig med att vi socialdemokrater kommer att ompröva delar av vår politik”. Hon poängterar socialdemokratin har anledning att ”på viktiga områden vara självkritiska”, och pekar bland annat på utbildnings-, sysselsättnings- och välfärdspolitiken. Då den borgerliga alliansen satte just jobben i fokus i sin valrörelse, och även efter valsegern upprepade gånger betonat att detta är den viktigaste frågan, är det rimligt att Mona Sahlin lägger mest krut på att stärka sin och socialdemokratins trovärdighet på detta område. I debattartikeln skriver hon att arbetarrörelsen ”måste utveckla ett jobbprogram med en tydligare socialdemokratisk arbetslinje med både rätt och plikt för den enskilde”. Det låter som musik i mina öron. Svenska Dagbladets ledarskribent PJ Anders Linder är dock – föga förvånande – inte imponerad. På sin blogg skriver han att Sahlins förnyelse av socialdemokratin ”är som en blaskig Cuba libre: en del rom och nio delar cola”. Fyndigt uttryckt, men liknelsen haltar. Drinknamnet Cuba libre syftar på blandningen av socialism (Kuba) och frihet (representerat av Coca Cola). Och idealt blandad består en sådan drink av en del rom och två delar cola, samt en skvätt limejuice. Den blaskiga Cuba libre som Linder beskriver torde snarare illustrera att det frihetliga fått för stort utrymme på bekostnad av det socialistiska. Men Mona Sahlin visar med sin artikel i dag, och av vad jag hittills uppfattat av riksdagsdebatten, snarare att socialdemokratin är på väg att hitta en betydligt bättre balans mellan sina olika idétraditioner än på länge – vilket bådar gott såväl för den socialdemokratiska politiken som för chanserna att återta regeringsmakten 2010. Kanske skulle SvD:s ledarskribenter höja blicken från drinkglasen och på allvar skärskåda de politiska alternativen som nu utkristalliserar sig. Måhända skulle det bjuda på en och annan överraskning. Andra skriver intressant om politik, riksdagen, socialdemokraterna, Mona Sahlin, Cuba libre. |
skrivet av Jonas Morian om 10:16
Kommentarer om "Upp till bevis för Sahlin"
-
Anonym skrev... (13 juni, 2007 11:28) :
-
Anonym skrev... (13 juni, 2007 17:02) :
-
Anonym skrev... (13 juni, 2007 23:09) :
-
Anonym skrev... (14 juni, 2007 11:29) :
-
Anonym skrev... (14 juni, 2007 20:22) :
-
Jonas Morian skrev... (15 juni, 2007 09:28) :
kommenteraJag lyssnade på debatten i morse, problemet är att musiken du hör i dina öron är sirensång, Mona triangulerar, spinner och tar över argument och språkbruk från Reinfeldt som han använde i valet 2006.
Tror hon att vi är dumma i huvudet, att hon med hjälp av sin 90-tals jarong och billiga one-liners ska lyckas dölja att SAP står för samma politik som förrut och att det enda konkreta är återställare med höjd skatt för arbetande människor.
Sahlin tillhör samma gamla vanliga socialdemokratiska etablissemang som som alltid lever ovanför de "vanliga människor" som de låtsas bry sig om och klappar på huvudet.
Det var under socialdemokraterna som de rikare blev flera och de fattigare flera.
Och för sahlin verkar rättvisa endast vara den politik som socialdemokraterna för tillfället står för.
Men kom igen nu Niklas. Om det nu är så upprörande för dig och dina borgerliga kamrater att klyftorna ökat, varför gör ni det då värre? För det är ju det som händer, vilket också Anders Borg har medgivit. Den rikaste delen av befolkningen får en väldigt stor andel av de skattesänkningar som regeringen föreslår, och det betalas främst av neddragningar på de som inte har det så fett. Förmögenhetsskatten och fastighetsskatten vs sänkta ersättningsnivåer och höjda avgifter till bland annat a-kassan.
Kan du verkligen, ärligt, hävda motsatsen?
Jimmy du kommenterar som fan läser bibeln. Självklart i det korta perspektivet är ju ett borttagande av förmögenhetsskatten något som gynnar dom som betalar skatten i dag men i det långa perspektivet kommer pengarna stanna i sverige och det gynnar oss alla. Fastighetsskatten är en blind skatt som egentligen struntar i vilken inkomst man har. Med en höjning av realisationsskatten betalar man när pengarna finns i handen,klockrent tycker jag.
Gurra! Om jag läser bibeln som fan själv, så framstår du och Niklas lite som Runar när han tittar sig i spegeln...
Tyckte bestämt att siffran 30 av 40 miljarder av skattesäkningen gick til vanliga löntagere,knappast en storsatsning på de "oerhört förmögna". Jag känner massor av vanligt folk som bor i villor och dom är knappast några miljonärer utan helt vanliga människor.Men med den socialdemokratiska politiken med ständiga pålagor för villaägare så var det nog bara en tidsfråga tills det bara var de absolut mest förmögna som skulle ha råd med eget hus.
Det nattsvarta djupt orättvisa sverige som Mona och kompani vill måla upp känns rent löjeväckande.Verkar svårt att hitta grupper som inte har fått det lättare på arbetsmarknaden,snart drar dom väl fram enbenta blinda busschaförer som en utsatt grupp i brist på annat,när för ett år sen problemet gällde alla grupper sjuka som friska,svenskar som invandrare.Att sverige har en högkonjunktur är självklart en effekt av den förra regeringens politik men jobben kom först efter att det vart regerigsskifte. De av mina vänner som har eget företag har alla sagt att skulle bara vara en borgerlig regering som skulle kunna få dom att våga anställa,många av dom behövde redan anställa för två år sen men av rädsla för den totalt oförstående s/mp/v regeringen. Att plötsligt drabbas av ytterligare pålagor utav eventuellt bli ansvariga för att betala mer för sjukfrånvaro/höjda momser eller fiffiga miljöskatter från mp eller annat tokigt påhitt från v gjorde att de alla tvekade.Så självklart har jobben att göra med företagens förtroende för den nya regeringen och misstron mot den förra där sossarna gjorde den ena usla dealen med sina två små fanatiska dårpartier efter den andra. En seger för sossarna i nästa val är inte en förlust för enbart alliansen utan för hela Sverige!
Själv vill jag påminna om att när Riksdagens utredningstjänst (RUT) granskade fördelningsprofilen i den skattepolitik som borgarna har låtit föra efter valet, visade det sig att den i än högre grad än hos de "gamla moderaterna" gynnar de som har det allra bäst.