Brist på socialdemokratisk idédebatt

I en ledarkrönika i Expressen skriver Aaron Israelson att arbetarrörelsen inte har haft någon idédebatt sen Mona Sahlin i början på 90-talet kom ut som ”förnyare”. Han menar att problemet är att ”socialdemokratins ekonomiska teori i grunden eftersträvar löntagarkontroll över produktionsmedlen”, och eftersom ”marknaden visat sig vara mer effektiv på att hantera stora mängder information” har den socialdemokratiska själen lidit av andnöd. Fyndigt uttryckt, men frågan är om det verkligen är fullt så illa ställt. För det första pågår en hyfsat livaktig socialdemokratisk idédebatt såväl i partiets egen debattidskrift Tiden, som i SSU:s Tvärdrag och S-studenters Libertas. Även Tidningen Broderskap, där jag själv medverkar regelbundet, är värd att nämna i sammanhanget. För det andra finns det numera en mängd socialdemokratiska bloggar där det görs upp med gammalt tankegods, nya idéer läggs fram och debatteras – och överhuvudtaget en aktiv diskussion försiggår. Och Israelson medger visserligen att i bloggosfären så har Katrine Kielos just detroniserat (mer om det här) Sahlins vurm för identitetspolitik, och gör klart att på verkstadsgolven så är sådan modern storstadssosseri ”så att säga inte riktigt comme-il-faut”. Men han har en poäng i att arbetarrörelsen har en del att lära av näringslivet, som finansierat oberoende, kreativa labb för just idépolitik. Förvisso finns Arbetarrörelsens Tankesmedja, men det känns fortfarande som att denna har en del att bevisa när det gäller såväl oberoende som kreativitet. Aaron Israelson föreslår att ”Frispråkiga LO-ekonomer, kanslihushöger, sunkkrogarnas flumintelligenta, verklighetsnära forskare med hjärtat till vänster och de fackliga ombudsmännens pragmatiker” borde samlas i en tankesmedja och ”odla ett svar på Anthony Giddens, det brittiska Labourpartiets guru”. Han skulle själv inte nödvändigtvis gilla idéerna, ”men konkurrens ska ju vara bra för affärerna”. Jag kan bara instämma. Jag har flera gånger tidigare kritiserat socialdemokratins och den närstående fackföreningsrörelsens rädsla för att släppa kontrollen över idédebatten. Faktum är att den synnerligen spretiga och – det måste medges – ofta navelskådande bloggosfären förefaller vara den mest fria och öppna formen av diskussionsforum vi just nu har. Det är en smula bedrövande. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, idédebatt.