Hoten mot tryckfriheten

I dag, den 30 augusti, infaller Tryckfrihetens dag. Ironiskt nog har Tidningsutgivarna, till följd av den pågående konflikten med Journalistförbundet, dragit tillbaks en annonskampanj man planerat att genomföra för att uppmärksamma denna viktiga dag. På ledarplats skriver DN i dag väldigt bra om just tryckfriheten. Tidningen konstaterar att tryckkonsten är alla medierevolutioners moder. Utan den – ingen demokrati, inga sociala framsteg, inga moderna samhällen, ingen frihet. Samtidigt noteras att de nya medierna var vapen i händerna på totalitära regimer – såväl nazister och fascister som kommunister. Dagstidningar bidrog till den nationalistiska hetsen inför första världskriget, och under andra världskriget kröp även många svenska tidningar för Hitler. DN tar även upp det faktum att det ännu finns delar av världen där inställningen till tryck- och yttrandefrihet är kvar på närmast medeltida nivå, särskilt i religiösa sammanhang. Irans markering mot svenska tidningars återgivning av Muhammedteckningar är en påminnelse om att tryckfriheten inte är självklar utan alltid måste försvaras – men också medför ett ansvar. Mot den bakgrunden är det oroväckande att våra folkvalda har så lite respekt för denna grundlagsskyddade frihet. På nyhetsplats uppmärksammar DN den undersökning som Tidningsutgivarna låtit göra och som jag skrivit om tidigare. Enligt denna vill åtskilliga riksdagsledamöter ändra flera punkter i grundlagarna om tryckfrihet och yttrandefrihet. Jag skrev inledningsvis att det är ironiskt att TU:s tryckfrihetskampanj nu ställs in på grund av konflikten med facket. Konflikten handlar nämligen inte bara om löner och anställningsvillkor. En stor stöttesten gäller även upphovsrätten. Man kan självklart ha synpunkter på att Journalistförbundet betraktar en publicering av en text på webben som tidigare stått i papperstidningen (eller tvärtom) som en publicering och något som upphovsmannen är berättigad till ersättning för. Men det är dock detta som fack och arbetsgivare avtalat om. Och vill nu TU ändra spelreglerna så kan de inte gärna tro att man från fackligt håll accepterar detta utan rimlig kompensation. Tidningsutgivarna hävdar att för att tidningarna långsiktigt ska kunna utveckla sin verksamhet och få nya intäktskällor, så måste de ha rätt att förfoga över den ekonomiska upphovsrätten till sådant material som de anställda journalisterna producerar. Journalistförbundet driver i stället något de kallar ”gemensam vårdnad” där journalisterna ska ha kontroll över sina texter och bilder samtidigt som tidningsföretagen har möjlighet att utveckla sin verksamhet genom att använda texter och bilder i olika sammanhang. Och där står man nu, ännu utan någon lösning i sikte. Ironiskt, som sagt, en dag som denna. Andra skriver intressant om politik, tryckfrihet, media, upphovsrätt, journalistik.