Socialdemokratisk utveckling och förnyelse

Under rubriken ”Sjung ut då för f-n!” kommenterar den före detta s-riksdagsmannen Bengt Silfverstrand en krönika av Niklas Nordström i Göteborgs-Posten, mitt blogginlägg om denna samt ett inlägg av Johan Lundberg. Utan att länka till dem dock. Sådant gör han aldrig. Silfverstrand tycker att vi för oss med ”svepande formuleringar” och vill att vi ska ”tala klarspråk om hur politiken ska omprövas, vilka områden den ska omfatta, d v s vad förnyelsen i mera konkreta innebär”. Till att börja med tar jag inget ansvar för vad andra skriver. Niklas, Johan och jag umgås inte privat och har inte haft någon anledning att stämma av med varandra innan vi skrev de texter som Bengt Silfverstrand tycks ha retat upp sig på. Däremot förefaller vi överens om att en politisk rörelse som socialdemokratin måste utvecklas för att överleva. Exakt hur detta utvecklingsarbete ska se ut kan dock diskuteras. Silfverstrand ställer ett antal konkreta frågor till oss tre, och jag återkommer till dem. Först vill jag påminna om att jag – inte minst här på bloggen – har varit tämligen tydlig med att peka ut politikområden och sakfrågor där jag tror att socialdemokratin skulle vinna på att se över sin politik och göra en del förändringar. Inte minst gäller det på arbetsmarknadsområdet, som jag – i likhet med många andra socialdemokrater – ser som en av våra svagaste punkter i den senaste valrörelsen. Som så många andra så har jag pekat på att socialdemokratin måste ha en politik som både gynnar omställningar i näringslivet och i arbetslivet. Och för att skapa nya jobb är företag som växer och ligger i framkant av utvecklingen nödvändiga. Att vi nu ser en ökning av sysselsättningen är som bekant inte så mycket ett resultat av den borgerliga politiken som av högkonjunkturen – och grunden för detta lades snarare under s-regeringen. Men konjunkturer kommer och går, och för att trygga en hög sysselsättning även på längre sikt så bör startandet av nya företag samt investeringar och risktagande uppmuntras och underlättas. Nyckeln för att skapa ett näringsliv som är ser och tar tillvara på möjligheterna i nya tekniker och nya marknader är tillgången till kompetent och kunnig arbetskraft. Satsningar på utbildningssystemet på alla nivåer är därför avgörande. Därför anser jag att s borde förespråka ett system för individuell kompetensutveckling, där ansvaret är gemensamt för individen, staten, arbetsgivarna och de fackliga organisationerna. En sådan kompetensförsäkring bör förstås också vara öppen för egenföretagare som vill spara till vidareutbildning. Detta är några exempel på områden jag tidigare pekat som betydelsefulla för socialdemokratins utveckling och förnyelse. Men Bengt Silfverstrand ställer alltså ett antal andra frågor som jag ska försöka besvara efter förmåga: 1. Skolområdet. Ska socialdemokratin fortsätta att mer eller mindre passivt åse den pågående privatiseringen av den svenska skolan med allt vad detta innebär i bl a en allt tydligare skiktning av elever - ekonomiskt, socialt och begåvningsmässigt? Ska skolor på etnisk och religiös grund beviljas bidrag av skattemedel? Ska bidrag av skattemedel utgå till skolor som delar ut överskott genererade av dessa skattemedel till aktiägare? Svar: Nej, socialdemokratin bör inte förhålla sig passiv. Vi bör välkomna ett stort utbud av skolor med olika profil och med olika driftsformer. Däremot bör tillsynen skärpas och avarter stoppas. 2. Saknar drift- och ägarformen betydelse på skolans, äldreomsorgens och sjukvårdens områden? Svar: Principiellt sett ja, men se ovan. Bristfälliga entreprenörer – liksom bristfälliga offentliga operatörer – bör kunna stoppas. Det måste finnas god insyn i verksamheten. 3. Hur ska välfärden i framtiden finansieras? Är skattevägen stängd och måste välfärden framöver delfinansieras med egenavgifter och försäkringar? Svar: Skattevägen är definitivt inte stängd, däremot är det knappast realistiskt med några större skattehöjningar. Människor måste känna att deras skattemedel verkligen genererar de goda välfärdstjänster de fått sig lovade, och där har det uppenbarligen funnits – och finns – brister som måste åtgärdas. 4. Ska socialdemokratin ligga lågt i skattedebatten eller ska vi utmana borgarna och våga säga att den demografiska utvecklingen, d v s ett ökat antal äldre-äldre med ty åtföljande ökade behov inom sjukvård och äldreomsorg, kan komma att kräva framtida skattehöjningar? Svar: Jag tror inte att det är skattehöjningar som måste till i det här läget. Däremot visar den demografiska utvecklingen akut på behovet att fler människor arbetar och bidrar till den gemensamma välfärden. Inte minst finns det mängder av människor med invandrarbakgrund som står helt eller delvis utanför arbetsmarknaden och som måste beredas arbetstillfällen. Jag skulle också välkomna en ökad invandring – men då krävs det att vår arbetsmarknad faktiskt fungerar och klarar av att få människor i arbete. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, förnyelse.