Allt ljus på mediestjärnorna
Dagens Medias chefredaktör Rolf van den Brink har inte gjort sig känd som någon större anhängare av den förändrade medielogiken där enskilda journalister i allt högre grad blir egna, starka varumärken som medieföretag vill förknippas med. I en debattartikel i Aftonbladet ondgör han sig över att när ”journalister inte längre behöver begränsa sig till liv som gråa och anonyma murvlar, öppnas andra möjligheter till lukrativ försörjning”. Utgångspunkten för van den Brinks kritik denna gång är TV4-medarbetaren Trond Stefastsson, men också Lennart Ekdal, Malou von Sievers och Steffo Törnquist på samma kanal får sin släng av sleven. Inte mycket till övers har heller Rolf van den Brink för Sofi Fahrman, Ernst Kirchsteiger, Carolina Gynning eller Alexandra Pascalidou. Även Mona Sahlin och Gustav Fridolin kritiseras indirekt som exempel på ”när regelrätta kändisar erbjuds journalistiska plattformar”, vilket sägs göra det ”förvirrat för publiken”. Själv är jag inte lika övertygad om att den utveckling van den Brink upprör sig över är så farlig. Jag tror att det i mycket handlar om en generationsfråga, där framförallt yngre mediekonsumenter har lättare att förhålla sig till journalistik presenterad av människor och personligheter, snarare än anonyma medieföretag. Och att journalister har egna företag behöver verkligen inte vara ett problem, så länge de är öppna med detta gentemot sina arbets- och uppdragsgivare. Att jobba med journalistik – liksom med politik – innebär att jobba med förtroende. Missbrukar man detta så faller man hårt. Det visar inte minst fallet Stefastsson. Andra skriver intressant om media, journalistik, Rolf van den Brink. |
Kommentarer om "Allt ljus på mediestjärnorna"
Så du tror inte att den yngre generationens preferenser för kändisar kan vara en produkt av en långvarig media-bearbetning?
Själv tror jag att lika viktig som medias historiska utveckling var för samhällets demokratisering - lika farlig är den nuvarande medieutvecklingen för demokratins framtid. Det finns på tok för mycket snuttifiering, offerletarlogik och kändisfixering i dagens mediaklimat. Den tredje statsmakten håller - i för stor utsträckning - på att korrumperas av kortsiktigt vinstintresse, och det tycks mig ont om motverkande krafter.
Kanske skulle även mediamakten behöva inkorporeras i en ny-Montesquieusk maktdelningslära?