Folkpartiets krigsförklaring

I rask takt har folkpartiet och dess nye ordförande Jan Björklund levererat besked från landsmötet i Västerås. Redan i sitt linjetal i går antydde Björklund att han vill se en inskränkning av offentlighetsprincipen. Han ifrågasatte om det är rimligt att människor i dag kan ta reda på grannens ekonomi, bakgrund, skolbetyg och hälsotillstånd. Och självklart kan man ifrågasätta detta. Det finns dessvärre gott om exempel på hur den svenska öppenheten missbrukats, när exempelvis extremistiska rörelser kartlagt poliser och andra personer inom rättsväsendet med hjälp av offentliga register. Samtidigt är alternativet – ett mer slutet Sverige, där bara myndigheter har tillgång till information om medborgarna – betydligt sämre. Jag noterar även att det folkpartistiska värnandet av den personliga integriteten inte heller sträcker sig längre än att man håller fast vid sitt stöd till FRA:s telefon- och e-postavlyssning. I går beslöt också folkpartisterna, efter en lång debatt, att en arbetsgrupp ska få utreda förändringar av arbetsrätten. Dessutom beslutade man att utvidga möjligheten att göra undantag från turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. Även centerpartiet är inne på denna linje. Vad de dock missar är att politik är en balansgång mellan ideologiskt motiverade önskemål och vad som är praktiskt möjligt att genomföra. Det är ingen slump att moderaterna tagit bestämt avstånd ifrån att peta i arbetsrätten och LAS; det är helt enkelt alltför provocerande och riskerar att uppfattas som en krigsförklaring av miljontals fackligt engagerade svenskar. Jan Björklund har under folkpartiets landsmöte sagt sig vilja fördjupa samarbetet inom alliansen och är inte främmande för en sammanslagning av borgerliga partier efter nästa val. Och om c och fp på allvar tänkt gå in i valrörelsen med siktet inställt på arbetsrätten och LAS så gör man nog klokt att kalkylera med ett mindre antal borgerliga partier i riksdagen efter valet. Andra skriver intressant om politik, folkpartiet, Jan Björklund.