Ansvarsfull jobbpolitik

I ett läge där socialdemokratin gjort sitt sämsta val gjort sitt sämsta val sedan 1914, vilket enligt partiets egna valanalyser i hög grad berodde på att vi inte hade en politik för jobb som verkade trovärdig i väljarnas ögon, så kan man tycka att socialdemokrater mangrant borde göra sitt bästa för att förbättra denna. Tyvärr verkar inte detta självklart för alla. I synnerhet en person, som dessutom är tidigare s-riksdagsledamot, passar i stället på att utdela tjuvnyp och löjliga misstänkliggöranden åt socialdemokrater som försöker vara konstruktiva och blicka framåt. Och ja, självklart är det Bengt Silfverstrand – som alltmer liknar en sorglig följetong här på bloggen – som denna gång tar sin utgångspunkt i Luciano Astudillos uttalanden för att kritisera ”några socialdemokrater på högerkanten” som enligt Silfverstrand ”vädra[r] hela sitt flummiga omprövningsregister”. Dessa ”socialdemokrater på högerkanten” som åsyftas brukar i allmänhet vara jag och Erik Laakso. Helt säker kan man dock aldrig vara eftersom Bengt Silfverstrand aldrig länkar till några källor eller andra bloggar. Enligt honom finns ju allt ändå på S-bloggar, varför några länkar inte behövs. Man kan ironisera över en äldre mans rädsla för förnyelse och förundras över varför detta begrepp hos honom tycks likställt med högervridning. Men frågan är allvarlig och förtjänar ett seriöst bemötande, vilket är mer än han själv brukar erbjuda. Silfverstrand skriver att det inte alls var något fel på den socialdemokratiska jobbpolitiken. I stället menar han att man bara var för passiv med den, vad det nu innebär. Han förespråkar i stället nya jobb i offentlig sektor – då detta ska generera köpkraft som också ger jobb i den privata sektorn. Lustigt nog förefaller Fredrik Reinfeldt vara inne på samma linje. I går aviserade han att nystartsjobb även ska skapas i den offentliga sektorn. Problemet med Silfverstrands resonemang är att det förutsätter att man först tar skattemedel för att anställa fler inom skola, vård och omsorg, vilket i sin tur ska ge privata arbetstillfällen och skatteintäkter. Det är dessvärre helt bakvänt. En ekonomiskt hållbar jobbpolitik bör i stället vara inriktad på att möjliggöra nyanställningar i den sektor som ger skatteintäkter snarare än finansieras av dem. Om detta placerar mig på högerkanten i Bengt Silfverstrands skelögda synfält så är han bara att beklaga. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, jobb.