Terroristerna har lyckats

I Ekot i morse uppmärksammade Anne Ramberg, generalsekreterare i Advokatsamfundet, hur den så kallade 11 september-attacken i USA för i dag sex år sedan satt djupa spår också i det svenska rättssamhället. Hon menade att jakten på tänkbara terrorister på ett allvarligt sätt försämrat rättssäkerheten och inskränkt den personliga integriteten. Rädslan för terror har helt enkelt skapat ett betydligt mer slutet samhälle. Anne Ramberg pekar på ”en störtflod” av lagförslag, om buggning, telefonavlyssning (även av personer som inte är misstänkta för brott) och det förslag – som tack vare att bland annat socialdemokraterna satt sig emot nu har skjutits fram till nästa sommar – om att FRA ska få avlyssna all telefontrafik till och från Sverige samt läsa sms och e-post. För mig påminner detta inte så lite om taktiken från vissa radikala grupper på 60- och 70-talet som genom våldshandlingar tvingade fram allt hårdare metoder från polisen och samhället. Och detta var en helt medveten taktik, då det enligt aktivisterna skulle tydliggöra att deras motståndare var fascister – något de trodde skulle ge dem själva ökat stöd från allmänheten. Nu tror jag i och för sig inte att detta var vad Usama bin Laden och al-Qaida egentligen hade i åtanke, men effekten av deras handlingar har blivit en alltmer sluten och paranoid västvärld – där misstänksamheten inte minst riktar sig mot muslimer. Därmed får de radikala islamisterna vatten på sin kvarn och kan berätta för sina anhängare hur de föraktas och hatas av väst. Det är en synnerligen negativ spiral som gradvis vrids varv efter varv närmare en mycket mörk botten. Och ytterst få människor i världen kan, oavsett religion, rimligen känna sig som vinnare i dag. Andra skriver intressant om samhälle, terrorism, paranoia.