Att (inte längre) vara Alex Schulman

I dag meddelade – vilket knappast undgått någon – Alex Schulman att han slutar blogga. Han hävdar att bloggandet och hans läsares ständiga krav drivit honom att bli allt elakare, plumpare och hjärtlösare. Schulmans chef Kalle Jungkvist skriver att det är ett modigt beslut och att han gör rätt. Jungkvist uttrycker också oro över vad Alex Schulmans blogg ”i längden skulle kunna göra med Aftonbladet och våra läsare”. Själv har jag egentligen ingen uppfattning om detta. Jag har endast vid ett fåtal tillfällen kikat på Alex Schulmans blogg och aldrig bekymrat mig om att lägga till den bland de bloggar och andra mediekanaler jag bevakar. Hans höga läsarsiffror och uppenbara popularitet har hela tiden varit något av mysterium för mig. De bråk som uppstått på Aftonbladet till följd av killens brist på hämningar har också de bara väckt ett förstrött intresse hos mig. De har känts som oundvikliga och en del av priset tidningen fått betala för att förknippa sitt varumärke med Schulmans. Inte desto mindre är det intressant att se vilka reaktioner dagens besked orsakar. Redan häromdagen menade vår nya pressombudsman Yrsa Stenius – med tydlig adress till Alex Schulman – att bloggare går allt mer över gränsen, både offentligt och privat. Hon ansåg att okvädningsorden handlade om missbruk av yttrandefriheten, och såg på sikt framför sig ny lagstiftning. Stenius sa även att bloggar som Schulmans bidrog till ”en primitivisering av debattklimatet”, och ställde sig frågande i vilken utsträckning ansvariga utgivare hinner befatta sig med ”sådana här bloggar”, och tyckte att man inom pressorganisationerna måste diskutera om det fanns några möjligheter att ”hyfsa ofoget” och att alla som var intresserade av pressfriheten ”måste fundera på vad vi kan göra åt detta”. Detta var, milt uttryckt, synnerligen anmärkningsvärda ord från en person som rimligen borde vilja se en så långtgående yttrandefrihet som möjligt. Om inte PO står upp för det fria ordet, vem gör det då? Men i dag så uttryckte Yrsa Stenius enbart glädje över att Schulman lägger ned sitt bloggande. Hon hoppades nu på ”en ordentlig debatt om hur vi rensar upp i ofoget”. Även Expressen och DN kommenterar det nedlagda bloggandet. Några intressanta kommentarer från bloggosfären tänkte jag nämna också: Björn på Dagens Politik ifrågasätter om Alex Schulman överhuvudtaget någonsin bloggat: ”Om allt som publiceras på nätet kallas ’bloggande’, ja då förtar det ju hela värdet med den särart bland publicister som kallas bloggare”. Rosmarie på Kulturbloggen är inne på samma spår och menar att en blogg, för henne, är ett sätt ”där de som inte har tillgång till traditionella medier kan göra sig hörda” – medan Schulman redan hade ”total tillgång till att föra fram vad han vill”. Fler bloggkommentarer finns att läsa på Knuff. Andra skriver intressant om bloggosfären, Alex Schulman.