En sjaskig politik- och pr-såpa

Som en del kanske noterat så har jag inte bloggat på ett tag. Det finns flera förklaringar till det, men det har också gett mig lite tillfälle att tänka efter. En sak jag funderat en del över är samspelet mellan politik och pr. Bakgrunden är förstås det uppmärksammade filmklipp som snurrat omkring på nätet, på sistone mestadels på borgerliga bloggar. Jag är knappast rätt person att svara på vad som är sant eller inte i radioprogrammet Mediernas inslag om historien. Jag erkänner villigt att jag har vänskapsband till flera personer som jobbar på Prime PR och har även i egenskap av sossebloggare gästat arrangemang som ordnats av byrån. I mina ögon är det inget märkligt att pr-byråer odlar kontakter med människor som man betraktar som relevanta opinionsbildare, må det sedan vara journalister på traditionella medier, bloggare, politiker eller andra. Ansvaret för att hålla på integriteten ligger snarare hos dem – oss – som låter sig bjudas in till sådana här arrangemang. Huruvida vår trovärdighet skadas får andra bedöma. Men likväl som jag aldrig bloggar om mitt jobb så borde en som framstående pr-konsult inom det område som kallas public affairs nog ha tänkt sig för innan han från sin jobbadress skickade ut något till borgerliga bloggare, journalister och andra vänner, som med all rätt kunde uppfattas som ett politiskt motspinn, i syfte att ta udden av den så kallade Schenströmaffären. Återigen, jag vet inte vad som är sant eller inte i den här historien. Kanske var det just ett oskyldigt försök från en borgerligt sinnad person att påminna sina likaledes borgerligt sinnade kompisar om att Mona Sahlin kanske inte var rätt person att sätta sig på moraliskt höga hästar. Eller kanske så finns det en krets av borgerligt sinnade duktiga politiska kommunikatörer som på uppdrag av någon eller utifrån eget engagemang då och då får för sig att agera spinndoktorer för den svenska borgerligheten. Jag har verkligen ingen aning. Däremot bidrar sannolikt den här historien till att ytterligare solka bilden av politiken och pr-branschen, som framstår sjaskiga verksamheter. Är vi verkligen betjänta av ett klimat där negativ rapportering om det ena politiska blocket ska mötas med torpedattacker mot det andra? Jag tror verkligen politiken och kommunikationsbranschen har mycket att lära av varandra, och det är sannolikt bra för närings- och det övriga samhällslivet att människor kan röra sig mellan dessa världar. Men då krävs det att man alltid är på det klara med – och tydlig utåt – vilken roll man har i olika sammanhang. Vad man gör som politiskt engagerad är en sak. Det man gör från sin arbetsplats e-postkonto är något annat. Andra skriver intressant om politik, pr, spinn.