Mycket floskler i skoldebatten

På presidiets bord här på socialdemokraternas Framtidsdagar står en svart låda som används för att hålla koll på att talarna håller sig till talartiden (för närvarande 2 minuter). Den borde kompletteras med en floskelmätare som pep högt varje gång någon orerade om ”barnens perspektiv”, ”en spjutspets mot framtiden” eller ”lusten till lärande”. Få områden lockar igång just floskelspottandet hos politiskt aktiva som just skolan. Förslaget till uttalande om ”Ny inriktning för skolpolitiken – för kunskap, respekt och lust att lära” är inget undantag. Därmed inte sagt att dokumentet, betecknat som ”förtroenderådets inriktningsbeslut”, saknar politisk substans. Här slås det fast att den svenska skolan har problem, att socialdemokraterna är beredda ”att sluta överenskommelser om införande av nationella prov var tredje år i grundskolan”, att det viktigaste inte är ”skolans driftsformer och huvudmannaskap”, att friskolor ”måste kunna starta och verka på samma villkor som kommunala skolor”, och att alla lärare ”ska vara utbildade, kompetenta och behöriga”. I betygsfrågan – som fått en hel del uppmärksamhet medialt – sägs att socialdemokraterna är beredda ”att sluta en överenskommelse om betyg tidigare än i dag”, under förutsättning att barnen under de första skolåren ”inte ska behöva utsättas för betyg eller betygsliknande omdömen”. Detta har beskrivits som att Mona Sahlin vill ha fria händer i frågan. Det känns inte rättvisande. Av det jag uppfattat av debatten här så förefaller enigheten om att ompröva bland annat synen på betyg i skolan vara tämligen stor. Man verkar också vara beredd att ge partiledningen långtgående handlingsutrymme. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, Framtidsdagarna, skolan.