2008 liknar 1984

Flera bloggare, däribland deepedition.com, har uppmärksammat regeringens instruktioner till utredaren av datalagringsdirektivet. Det var tidningen Riksdag & Departement som var först med att skriva om direktiven, men sedan har även bland annat Dagens Nyheter och Aftonbladet hängt på. Som deepedition konstaterar så kan den lagstiftning som riskerar bli följden av direktivet rent praktiskt innebära att polisen kan begära ut vilket ip-nummer som helst – oavsett om det finns misstanke om brott eller inte. Inget besök på en webbsida, nedladdning av en fil, sändning av ett e-brev, chattande med mera kan längre hållas hemligt om detta blir verklighet. Regeringens förslag är ett allvarligt hot mot den personliga integriteten, och om syftet är att få stopp på fildelning så känns det som att man från politiskt håll jagar mygg med granatgevär. Handlar det i stället om att sätta dit tungt kriminella gäng och nätpedofiler så ställer jag mig frågande till i vilken utsträckning detta är en effektiv metod. Stationsvakt ironiserar kring att ”Pedofil och fildelare är ord som båda innehåller fil, och om ändamålet är att fånga in den ene och medlet fångar in den andre, är det hela ju ändå helgat, eftersom bägge filarna ändå är ena slags kriminella gäng”. Blogge Bloggelitio påminner om att före valet så var tongångarna annorlunda, ”Då uttalades moderata tvivel om vettet i att kriminalisera halva befolkningen”. Nyansrik som alltid menar han vidare att ”alliansregimen tvärtom har intensifierat statens fascistiska samarbete med de multinationella bolagen”. Frågan är dock så allvarlig att inga överord torde vara nödvändiga. Men vissa historiska jämförelser kan ändå vara på sin plats: Andra skriver intressant om politik, fildelning, integritet.