Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    torsdag, december 27, 2007

    Bloggåret 2007

    Året lider mot sitt slut och det känns som att det är läge att sammanfatta en smula. När jag tittar tillbaks på allt jag skrivit i år så slås jag av ett par saker.

    För det första har jag skrivit väldigt mycket. För det andra ger en genomläsning av gamla blogginlägg en ganska god bild av vad som hänt politiskt under året.

    I januari stod det föreståendet valet av Mona Sahlin till ny partiledare för socialdemokraterna i centrum. Själv skrev jag ett flertal inlägg om detta och ställde krav på att Sahlin skulle ge besked om hur hon ser på den socialdemokratiska politiken och om/hur den bör läggas om för att socialdemokratin ska vara valbar år 2010.

    Under februari så skrev jag en hel del om den då pågående förnyelsedebatten inom socialdemokratin och vilka vägval man stod inför. I februari postade jag också ett av mina mest lästa och länkade inlägg någonsin; På väg med Ola Salo.

    Mars var en spretig månad, att döma av vad jag skrivit om. I arkivet hittar jag allt från inlägg om stimulans av efterfrågan på vita hushållsnära tjänster, kvotering och bloggande politiker, till revirpinkande journalister, förslag om övervakning av data- och teletrafik och Arbetarrörelsens tankesmedja.

    I april – den traditionella månaden för skämtande – skrev jag påfallande ofta om Sverigedemokraterna, bland annat här, här och här.

    Kommunikation i olika former var ett dominerande tema i maj. Jag skrev bland annat om varför jag tror att opinionsjournalistik och profiltyckare kommer att bli allt mer värdefulla för medieföretagen, att Arbetarrörelsens tankesmedja äntligen rekryterat en person som ska ansvara för kommunikation och omvärldsanalys, samt Göran Perssons beslut att börja jobba på JKL – det senare fick jag anledning att återkomma till.

    Under juni skrev jag påfallande ofta om moderater. Bland annat uppmärksammade jag de hemliga insamlingsnätverk som gett moderaterna stora ekonomiska bidrag till valrörelsearbete. Jag skrev också om de moderata riksdagsledamöter som deklarerade att de var beredda att gå emot sitt parti i frågan om könsneutrala äktenskap och följde upp detta med en text om att den moderata partistyrelsen körde över partistämman i förväg. Dessutom hyllade jag Anna König Jerlmyr för sin politiska årsredovisning om hur hon förvaltar sitt uppdrag som folkvald.

    I juli inföll Almedalsveckan och då bloggade jag mest via Almedalsbloggen. Väl hemma från Gotland gick jag snart på semester, och överlämnade bloggen till mina vikarier Roya och Matilda. De satte fart på er bloggläsare, och en del av deras inlägg resulterade i rekordmånga kommentarer.

    Och så blev det augusti. Och jag registrerade ett konto på Facebook. Bad move. Galet mycket tid och energi har jag sedan dess ägnat åt att återknyta kontakt med faktiska vänner, ytligt bekanta, släktingar, gamla skolkamrater och folk jag knappt känt alls. På Facebook har det pokats, superpokats, kastats får, gratulerats på födelsedagar, justerats statusrader och lekts vampyrer, varulvar, slagskämpar och superhjältar. Väldigt skoj – men grymt tidsödande. Mitt bloggande har definitivt blivit lidande av detta.

    Ett tydligt tema under september var censur och andra storebrorsfasoner. Jag skrev en del om Lars Vilks Muhammedbilder, filter som ska hindra politiker och tjänstemän i regeringskansliet från att besöka ”olämpliga sidor” på internet, hur den så kallade 11 september-attacken i USA satt djupa spår i det svenska rättssamhället, samt prostituerades yttrandefrihet.

    I oktober handlade det mycket om förhållandet mellan bloggar och traditionella medier, nya sätt att bedriva politisk opinionsbildning samt borgerlighetens opinionsmässiga och politiska kräftgång.

    November var en spretig månad, att döma av vad jag bloggat om. Det började med Ulrica Schenströms avhopp och tidningen Fokus kartläggning av landets 100 mäktigaste personer. Vidare föreslogs att telefonbolag och internetoperatörer ska tvingas spara uppgifter om vem som ringer eller skickar e-post i ett års tid, och överåklagare Christer van der Kwast lät göra husrannsakan på TV4. En del inlägg kretsade även kring den socialdemokratiska framtidsdebatten.

    Och nu skriver vi december. Lite överraskande så finner jag att ganska många inlägg jag skrivit under månaden har EU-anknytning; kommissionär Franco Frattini vill på EU-nivå minska yttrandefriheten på internet, Nej till EU kräver utan framgång folkomröstning om EU:s så kallade Lissabonfördrag, Lotta Gröning missförstår gravt EU:s politiska grundvalar, och en uppmärksammad dom i EG-domstolen får sannolikt inte de förödande konsekvenser som vissa fruktat och andra hoppats på.

    Om några dagar är jag inne på mitt tredje år som bloggare. Jag gör inga utfästelser om hur länge jag fortsätter, mer än att jag håller igång så länge det känns kul och jag fortsätter få givande feedback – såväl positiv som negativ.

    * * *

    PS: Glöm för all del inte att rösta fram Årets politiska blogg! Under året som gått är det jag som varit stolt innehavare av den titeln, men nu är det dags att lämna över manteln. Det finns i år över 100 nominerade kandidater. Själv har jag bland annat nominerat Katrine Kielos, Roya och Matilda, Erik Laakso och Freddi med bloggen Dyslesbisk.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Bloggåret 2007"

     

    Blogger MS skrev... (27 december, 2007 20:23) : 

    De satte fart på er bloggläsare, och en del av deras inlägg resulterade i rekordmånga kommentarer.

    Tacka fan för det. Om man tillfälligtvis lämnar över rodret till två urspårade debattörer, är det inte ägnat att förvåna att läsekretsen förvånas och reagerar.

     

    kommentera