Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    onsdag, december 19, 2007

    Den svenska modellen består

    (Varning för lååångt inlägg...)

    Gårdagens stora politiska händelse var självfallet domen i EG-domstolen rörande fackförbundets Byggnads blockad mot det numera välkända skolbygget i Vaxholm för några år sedan.

    Rimligtvis kommer detta att få konsekvenser för synen på EU-medlemskapet i Sverige. Så sent som i lördags så skrev den socialdemokratiske trotjänaren Arne Kjörnsberg på sin blogg att om EG-domstolen går emot Byggnads ”tycker jag att det är skäl för att vi skall lämna EU”.

    Inte oväntat får han medhåll av vänsterpartiledaren Lars Ohly, som nu kräver att Sverige lämnar EU. Också s-märkta Kulturbloggen skriver att domen innebär att Sverige kommer att lämna EU. ”Kanske inte i morgon, men EU-motståndet som redan är stort i Sverige kommer att växa kraftigt och snabbt”.

    Intressant nog så framgår det av en stor SCB-undersökning som gjorts under perioden 29 oktober - 25 november att den positiva inställningen till Sveriges EU-medlemskap snarare fortsätter att öka. I den här mätningen svarar 50 procent ja på frågan om de ”i huvudsak är för Sveriges medlemskap i EU”, medan bara 24 procent svarar nej. I den förra mätningen var övervikten för ja-sidan 49-26.

    Om domen ändrar denna trend återstår att se. Jag är inte lika övertygad som Kjörnsberg, Ohly och Kulturbloggen.

    En bekant till mig, Samuel Engblom – som är jurist på TCO, har varit vänlig nog att bistå med lite fakta i målet. Observera jag själv definitivt är amatör inom det här området, så eventuella missförstånd eller feltolkningar tar jag fullt ansvar för:

    1. Domen gäller bara situationer där gästande tjänsteföretag (som utövar friheten att tillhandahålla tjänster) vilka inte sökt tillfälligt medlemskap i en svensk arbetsgivarorganisation, vägrar att teckna hängavtal med ett svenskt fackförbund. Den påverkar inte relationen mellan svenska fackföreningar och svenska arbetsgivare eller mellan svenska fackföreningar och utländska företag som etablerar sig i Sverige (dvs utövar rätten till fri etablering). Den påverkar heller inte vad som gäller då utländska arbetstagare kommer till Sverige för att arbeta hos ett svenskt företag eller ett företag som är etablerat här (fri rörlighet för arbetskraft). Den svenska modellen är alltså inte hotad.

    2. Domen ändrar inte de principer som domstolen slog fast i förra veckans Vikingdom. Domstolen konstaterar att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder för att skydda arbetstagarna i värdmedlemsstaten mot social dumpning ”kan utgöra tvingande hänsyn [...] som i princip kan motivera en inskränkning i en av de grundläggande friheterna som garanteras enligt fördraget” (de fyra friheterna). Domen innebär alltså inte ett förbud mot stridsåtgärder riktade mot utländska tjänsteföretag.

    3. Lex Britannia, dvs den paragraf i MBL som innebär att förbudet mot att vidta stridsåtgärder för att tränga undan ett gällande kollektivavtal inte gäller utländska kollektivavtal, underkänns. Den diskriminerar pga nationalitet och diskrimineringen kan inte motiveras med hänsyn till allmän säkerhet och hälsa. Lex Britannia måste alltså ändras, vilket Sven Otto Littorin lovat *).

    4. Domstolens beslut är väldigt snävt formulerat. Europaparlamentets och rådets direktiv om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster innebär att en facklig organisation i en EU-medlemsstat har möjlighet att genom stridsåtgärder i form av blockad av arbetsplatser, försöka förmå ett tjänsteföretag som är etablerat i en annan medlemsstat att inleda förhandlingar om lön och kollektivavtal.

    5. Utstationeringsdirektivet innebär att gästande företag ska tillämpa värdlandets regler för arbetstid, semester, minimilön, bemanningsföretag, arbetsmiljö och diskriminering. Bestämmelserna kan finnas i lagstiftningen eller ”i kollektivavtal eller skiljedomar som förklarats ha allmän giltighet” (några sådana finns inte i Sverige, och det har varit ett medvetet val från arbetsmarknadens parter och regeringar av olika kulör att inte införa den möjligheten).

    *) Devrim Mavi på Dagens Arena menar dock att Littorin hycklar.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Den svenska modellen består"

     

    Anonymous Anonym skrev... (20 december, 2007 09:00) : 

    Även jag är arbetsrättsamatör, men uppfattar rättsläget ungefär som du. Däremot finns det kanske något mer att säga om effekterna.
    Jag sätter in beslutet i en tidsanda då regelverken anpassas nedåt för att legalisera det oönskade. Tydligaste exemplet är avdragsrätten för hushållsnära tjänster, som delvis motiveras av att det minskar skattefusket.
    Jag kan påminna mig en tid då rättssystemet användes för att hävda önskvärda beteenden, även när det var uppenbart att alla inte kunde eller ville leva upp till dessa. Lagen mot barnaga 1980 är mitt bästa exempel på detta.
    Beslutet i EG-domstolen gör det vad jag förstår möjligt för grönsaksodlaren i Skåne som förnedrade sin aerbetskraft att registrera ett företag i ett annat EU-land, teckna avtal där, och därigenom skapa en legal fasad för sin verksamhet. Även om rätten att agera mot social dumping finns kvar för våra fackföreningar, kommer trycket från media och framför allt odlarens kunder att minska. Det sker ju inget olagligt, så varför då engagera sig? På så sätt tror jag ändå att domen får negativa effekter.

     

    Anonymous Anonym skrev... (20 december, 2007 11:59) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Blogger Calle Fridén skrev... (20 december, 2007 18:44) : 

    Det slutliga beslutet ska ju tas i Arbetsdomstolen, men det finns all anledning att vara orolig. Framförallt ska mindre företag, fåmansföretag, dra öronen åt sig. Nisses Vent i Tallkrogen med tre anställda som tar projektuppdrag i byggsektorn kommer att få fajtas med Libetas Vent från Vilnius om jobbet. Och eftersom Libetas kanske har kollektivavtal med det lettiska facket, visseligen till hundra spänn under det svenska avtalet, kan man ju gissa sig till vem beställaren kommer dras till.
    Ingen skam över Libetas - han följer regelverket. Men Nisses Vent som är medlem i Byggindustrierna och därmed också kollektivansluten till Svenskt Näringsliv, kommer säkert undra på vems sida Bäckström et consortes står.
    Det är innebörden av "gästande tjänsteföretag". Vi ser idag hur det fungerar vid NCC's tunnelbygge i Malmö, och på många andra ställen.
    Man ska också vara medveten om att ÄVEN om det här målet inte är avgjort, betraktar arbetsgivarna saken som klar, och har börjat agera därefter.

    Calle Fridén

     

    Anonymous Anonym skrev... (21 december, 2007 10:36) : 

    Jo Calle.
    Du har nog rätt. Som tidigare småhusinnehavare med visst hämndbegär tycker jag iofs att det är på tiden att svenska hantverkare får sig lite konkurrens. Bara att någon är beredd att göra utlovat jobb på utlovad tid för den utlovade kostnaden borde skrämma slag på den svenska hantverksnäringen. Och det slaget har de länge förtjänat.

    Man kan också se det som att det är på tiden att de länge eftersatta människorna i det tidigare östblocket får lite del i västvärldens välstånd. Estland har haft genomsnittliga löneökningar på 12 % per år det senaste decenniet. Med den takten tar det inte så hemskt länge innan de är med och knaprar på vår kaka på samma villkor. Och att låta dem göra det är också en form av solidaritet - även om jag misstänker att det inte är den huvudsakliga drivkraften för de flesta.

     

    Blogger Calle Fridén skrev... (21 december, 2007 17:14) : 

    Simon!
    Jo, jag har förstått att våra löner är en ständig källa till irritation för många. Men jag är inte hantverkare, eller egen företagare. Jag är byggnadsarbetare, och har lite svårt att förstå varför det är just vi som ska stå till tjänst med de pengar som ska komma letter och ester till godo, när ingen annan verkar vilja betala. Och varför kan inte SAF (nuvarande Svenskt Näringsliv) stå för detta?
    Kom sedan ihåg att det är inte vi gubbar som fuskar. Det är byggtiderna och industriell produktion som ligger bakom de flesta fel. Jag jobbar gärna med andra nationaliteter, men jag ser inte heller varför min åsikt att de ska ha lika BRA lön som jag skulle ses som bristande solidaritet, vilket tycks vara en populär åsikt.

    Calle Fridén

     

    Anonymous Anonym skrev... (22 december, 2007 18:27) : 

    Calle -
    Industriarbetarna har redan "delat med sig" i många år till arbetare i Korea och Kina. Teko- och varvsindustrin har delat med sig så mycket att de inte finns kvar i landet. Datamänniskor delar just nu med sig till Indien.

    Det är ju lätt att se det som att krav på lika lön och villkor är en solidarisk handling. Men det kan också, med kunskap om hur konsumenter beter sig, ses som förklädd protektionism. Och inte lär det vara främst för att Balterna själva kräver det som ni kräver lika lön för deras arbete. De behöver nog inte 500 % påslag jämfört med hem-lönen för att tycka det är en bra deal - det räcker kanske med 250 % för deras del. Så var det i alla fall för mina kompisar som åkte till Norge och rensade fisk efter gymnasiet

    Jag påstar inte att den här utvecklingen bara är bra. Men det är inte många konsumenter som klagar på hur mycket billigare datorer, mat och kläder är jämfört med för, säg 20 år sedan.

     

    Blogger Calle Fridén skrev... (23 december, 2007 10:06) : 

    Jag är fortfarande övertyga om att din solidaritet med de baltiska jobbarna blir avsevärt lägre när de tar ditt jobb. Faktum är ju att det pris du som konsument kommer få betala för de lettiska snickarna inte kommer vara nämnvärt lägre än det du betalade till ett företag i Sverige.
    I stort sett hela mellanskillnaden kommer gå till den som äger företaget, och ytterligt lite till jobbaren. Det här kommer alltså inte att påverka mig, som jobbar i ett företag som kan ta objekt stora nog att kräva permanent placering i Sverige.
    Det kommer att slå ut - i värsta fall - rader av mindre företag som jobbar med objekt som lika gärna kan falla under utstationeringsprincipen. Och skapa arbetslöshet här istället.

    Calle Fridén

     

    Anonymous Anonym skrev... (23 december, 2007 19:37) : 

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (23 december, 2007 20:36) : 

    Anonyma kommentarer är inte tillåtna. Stå för era åsikter om ni vill skriva här.

     

    Anonymous Anonym skrev... (23 december, 2007 23:19) : 

    Som en gammal man som varit såväl industriarbetare och industriledare är denna dom mycket intressant. de slutliga effelterna på den svenska arbetsmarknaden vet vi all för lite om. Men en sak är klar. De svenska kollektivavtalen har varit på både ont och gott genom åren. Såväl för arbetstagare som arbetsgivare. Sveriges medlemskap och den globala ekonomins snabba utveckling kommer att successivt att nivellera såväl bruttolönenivåer inom tjänstesektorn och något senare för industrisektorn i Europa. Sveriges beroende av sin exportindustris förmåga att just exportera är mycket hög. Om den inte klarar av detta tex pga för högt kostnadsläge dör den (se teko- och varvsindustrin på 70-talet)med ännu fler förlorade arbetstillfällen inom landet. Tjänsteproduktionsektorn (tex byggnadsprojekt) i landet kommer att få känna av detta snabbare än den, politikena och facket har förstått. Att backa in i framtiden blir väldigt svårt att styra.
    Att inbilla sig att Sverige skulle ansöka om utträde ur EU är ju en chimär. Helt omöjligt och en löjlig utopi. Vill svenskarna att landet skall bli som Sovjet? Där industrin nästan självdog efter att ha blivit utsatt för konkurrens efter 70 års introvert styrelsemaner! När Sverige i så fall får besvär med handelsebalansen och därmed svenska kronans värde, skall vi som Sovjet trucke fler sedlar kanske?

     

    Blogger Calle Fridén skrev... (25 december, 2007 19:10) : 

    Jo, jag tror nog att facket faktiskt varit medvetet om detta; den diskussionen är inte obekant inom Byggnads. Grejen är att EU-domstolen faktiskt öppnade för två olika lönesättningssystem, ett för de som är permanent stationerade, och ett för de som kommer att utstationeras. Till detta kommer den tid en Eu-medborgare kan få arbeta i ett land och fortfarande skatta efter hemlandets tabeller (sex månader idag). Detta kommer naturligtvis också att påverka urvalet av yrkesrarbetare - ytterst få kommer vara villiga att arbeta i Sverige för den lettiska lönen men med svensk skatt, vilket med största sannolikhet leder till att det finns en kader med svenska byggjobbare som tar de längre projekten, och en kader med utländska yrkesarbetare som tar de korta projekten, dvs de jobb som svenska småföretagare tidigare tagit. En utveckling som vi redan idag ser i Finland.
    Det vore därför intressant att höra hur SAF (Svenskt Näringsliv) tänker tackla den saken. Om mitt resonemang stämmer kommer det att ge oanade konsekvenser för svenskt företagande, och inte bara inom byggsektorn.

    Calle Fridén

     

    Blogger Calle Fridén skrev... (27 december, 2007 22:01) : 

    Jonas, jag har lånat delar av din text till en post på min egen blogg. Hoppas det är OK?

    Calle Fridén

     

    kommentera