Den knepiga integriteten

I början av veckan rapporterade tidningen Riksdag & Departement att Integritetsskyddskommittén i sitt slutförslag vill införa ett principiellt förbud för samhället att i hemlighet ”övervaka eller kartlägga” enskildas personliga förhållanden. Det kan låta positivt – men förslaget har även sina avigsidor. Kommittén vill nämligen också att det i brottsbalken skrivs in ett förbud mot att fotografera personer som befinner sig på en plats dit allmänheten inte har insyn. Martin Jönsson har i SvD konstaterat att förslag som dessa bör få ”alla tänkbara varningsklockor att ringa”. ”Att staten ska avgöra vad som är lämpligt och vad som inte är lämpligt för medierna att rapportera om och visa på bild känns helt enkelt lite för vitryskt”, skriver Jönsson, och slår – helt korrekt – fast att oavsett hur gott syftet är ”finns alltid risken att det missbrukas – i första hand av dem som granskas hårdast”. I valet mellan att å ena sidan mer eller mindre offentliga personer riskerar att bli kränkta av oönskade bildpubliceringar och å andra sidan ett system där politiker och andra makthavare med ett intresse av att deras gärningar inte når offentlighetens ljus ska kunna fatta beslut om publiceringsförbud, så förefaller det första alternativet vara det minst onda. I Sverige har vi redan en lång rad inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten. Vi är knappast betjänta av ytterligare förbud. Andra skriver intressant om politik, samhälle, integritet.