Sagor från näringslivet
[UPPDATERAD] Jag funderade på vad jag skulle skriva om Svenskt Näringslivs senaste märkliga kampanj med en saga som verkar hävda att alla som kritiserar det allt mer kommersialiserade julfirandet har fel. Sedan hittade jag Deepedition.com:s inlägg i ämnet, och bättre kan det knappast sägas:”Själv är jag knappast att kalla kommersiellt fientlig men att göra något sånt här återskapar bara den gamla synen på Svenskt Näringsliv som en ondskefull organisation som struntar i människan och bara intresserar sig för kollektivet företagen. Hela idén känns som att slå in rätt öppna dörrar: vi går mot en jul med nya omsättningsrekord, handlarna är knappast oroade över att kundtillströmningen inte blir minst lika stor som förra året - och att ge sig på mediernas kultursidor är i bästa fall som att sparka på någon som redan ligger, i värsta fall ett sätt att försöka tysta kritik.” Deepedition.com skriver att det känns som om han, som marknadsliberal, ”fått ett hugg i ryggen” av den organisation som borde vara en som han kände samhörighet med. * * * Läs gärna även kommentarerna om Svenskt Näringslivs annonser på pr-byrån JMW:s blogg och i DN. Andra skriver intressant om samhälle, Svenskt Näringsliv, opinionsbildning. |
Kommentarer om "Sagor från näringslivet"
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Att ge sig på kultursidorna är att "sparka på någon som redan ligger"?
Eh, va?
Något mer pompöst, självförhärligande och moralistiskt finns väl knappast i det svenska samhället. Än kultursidorna.
En märklig kampanj. Vilken är egentligen målgruppen? Barn? I så fall är det väl moraliskt förkastligt. Vuxna? Finns det någon som inte tycker som jag att hela formatet är löjligt? Kanske försöker man emulera Tage Danielssons "sagor för barn över 18år" men om man försöker något sådant måste man kunna skriva med stil, intelligens och humor och det har SN inte lyckats med. Hela grejen är pinsam, detta sagt utan att ta någon som helst ställning till budskapet.
En skrämmande tanke dock: har det svenska samhället redan infantiliserats till den grad att man måste skriva på det här sättet för att folka skall läsa och förstå? Ju mer jag tänker på det, desto mer undrar jag om det inte ligger något i det.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Det är faktiskt fullt möjligt att målgruppen är barn ja. SAF har väl insett att den som behärskar ungdomen behärskar framtiden...
Jonas. JMW är möjligen "pr"-byrå (fast de kallar sig kommunikationsbyrå)... en "br"-byrå vete fan vad det är :)
Deep, sorry - nu ändrat.
Igår svarade DN:s kultursida på annonsen, och även om jag tyckte SN:s amsagor var humoristiska så märks det tydligt vilka som är professionella skribenter. (bara rubriken gör att jag ler med hela fejjan... ;-) Läs på http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=723617
"Det var en gång en förening för rika män och så några kvinnor som männen hade släppt in på nåder, lite med tanke på konferenser och firmafester och sånt. De älskade att äga. De ägde tillverkningsindustrier och tjänsteföretag, de importerade billiga produkter från lustiga nationer, vilkas innevånare hade besöksförbud på den europeiska kontinenten.
De sålde vidare de billiga produkterna till priser anpassade efter farbrödernas egen marknad, och du store tid vilken avans det blev! Ingenting till barnen som tillverkade varorna, men farbröderna i Kapitalistisk Front (reaktionär) blev desto rikare för varje dag som gick. Det var härliga tider, sammanfattningsvis." ur Sagan om gubben med råbiff i hakskägget
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Bimpa
Det var en bra länk till DN. Jag tycker att den alldeles utmärkt illustrerar på vilken (ekonomisk) utvecklingsnivå skribenterna på diverse kulturredaktioner står.
Bara det faktum att många där tycks anse att deras jobb är att kränga politiska vänsterfloskler av billigaste sort och tro att de ägnar sig åt 'kulturjournalistik' är beklämmande.
När man läser Malins 'saga' framgår det ju dels att förståelsen är på rena barnnivån, och dessutom lyser det igenom att hon tror, typ, att näringsliv består av elaka män i plommonstop.
Det är bara ingressen och sagoformen som röjer att det skall ses som saga. Utan det hade det mycket väl kunna vara en helt autentisk sk 'analys'. Men den tunna förnissa av 'ironi' förmår knappt att dölja att hon nog egentligen tycker att det är precis så som vill utmåla det i sin saga ...