Vardagliga hatbrott
[UPPDATERAD] Riksdagsledamoten och flitige bloggaren Fredrick Federley skriver om hur han första gången blivit slagen för att han är homosexuell. Federley skriver att han inte tänkt polisanmäla händelsen, utan att överfallet bara blir ”ett i raden av övergrepp där det aldrig kommer att bli en anmälan och aldrig kommer att bli någon utredning”. Och samtidigt som det självklart är upp till var och en att avgöra om man vill genomgå den säkert uppslitande process det måste vara att lämna ut detaljer om en traumatisk upplevelse till polisen – och riskera frustration över att fallet lär komma att avskrivas, så tror jag att man riskerar ge hatfyllda våldsverkare incitament att fortsätta slå om inte alla övergrepp anmäls. Enligt BRÅ identifierades under år 2006 så kallade hatbrottsmotiv i totalt 3 259 brottsanmälningar. I majoriteten av dessa, 2 189 anmälningar, var motiven främlingsfientliga. Därutöver bedömdes att det förekom antisemitiska motiv i 134 anmälningar, homofobiska motiv i 684 och islamofobiska motiv i 252 anmälningar. Mellan 2005 och 2006 ökade anmälningarna av hatbrott med 11 procent. Antalet anmälda antisemitiska och homofobiska hatbrott ökade med hela 21 procent. Personligen är jag tveksam till att vissa brotts motiv ska ge strängare straff. Men nu har vi denna lagstiftning, och vad man än tycker om den så finns det en poäng att åtminstone kunna särskilja hur pass vanligt det är att sådana här brott begås. Det är alltid fel att människor utsätts för trakasserier, hot och våld. För de som drabbas så spelar det antagligen mindre roll om det skett på grund av ogillande av hans eller hennes hudfärg, sexuella läggning, religion eller något annat. Men om inte alla brott anmäls så blir det svårare att motivera kraftfulla insatser från rättsväsendet. * * * I dag, på de mänskliga rättigheternas dag, uppmärksammar Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning – HomO – de få men viktiga framsteg som gjorts i arbetet med att skapa ett erkännande för homo- och bisexuellas mänskliga rättigheter. Andra skriver intressant om samhälle, våld, hatbrott. |
Kommentarer om "Vardagliga hatbrott"
Du är inget vidare på att läsa och förstå statistik, Jonas. Undersökningen visar snarast motsatsen tilldet du hävdar.
Alternativet till det är att den inte visar något som kan tas som utgångspunkt för att bedöma hatbrottsutvecklingen. Hurvida dne ökar eller minskar. Detta därför att statistiken förändrats för mycket mellan olika år för att kunan jämföras över tid.
Anders, det är fullt möjligt att jag inte är något vidare på att läsa statistik. Däremot kan jag läsa innantill.
I BRÅ-rapporten jag länkar till står bl a följande:
Ökar hatbrotten? Ja, de ökar på så vis att sedan föregående år har anmälningarna ökat med 11 procent.
samt
Såväl de antisemitiska som de homofobiska hatbrotten minskade mellan åren 2004-2005, för att år 2006 återigen öka med 21 procent vardera.
Det problematiska med hatbrottsstatistiken är att normalbrottet handlar om förolämpning med "hatgrund", t ex att någon i stridens hetta kallar en annan för bög.
När denne förorättad vänder sig till polisen eftersom han blivit upprörd över att bli kallad bög trots att han inte är det så räknas det som ett hatbrott. Trots att man med viss grund kan hävda att a n m ä l a r e n själv har fördomar mot honosexuella och därför blir kränkt av att kallas homosexuell.
Därför är statistiken inte särskilt pålitligt (bortsett från att både hatbrottsstraffskärpningen och hets mot folkgrupp-förbudet är tvivelaktiga som lagbrott).
Det Federley utsatts för däremot upprörande. Och jag undrar om inte hans avstående från att anmäla är mer typiskt för den som verkligen utsats för en sådan kränkning. Ytterligare ett skäl till att misstro statistiken.
Sedan är jag tveksam till om Federleys misshandlare ska få hårdare starff för att Federley är homosexuell, möjligen för att han är riksdagsman.