Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    fredag, juni 20, 2008

    Vad gör politiken med politikerna?

    Vem i hela världen kan man rösta på... frågar Johan Ingerö på sin blogg. Bakgrunden till frågeställningen är förstås FRA-omröstningen i onsdags. Det gick som det gick och jag vet att många av oss som var där och som skrivit mycket om det under en längre tid känner oss modfällda. Det lilla hopp som fanns, hoppet att någon i Riksdagen skulle stå upp för sina ideal, dog i Riksdagen i onsdags. Skillnaden mellan oss till vänster och Ingerö & co till höger är i den här frågan inte särskilt stor men det handlar förstås om att de fick se sig svikna av dem de stöttat. Jag har aldrig röstat borgligt och lär inte göra det heller nästa val, eller för den delen valet efter det. (Ska dock understrykas att jag inte låtsas att sossarna direkt gjort sig kända som integritetsivrare eller att situationen inte kunde varit omvänd.)

    Vem i hela världen kan man rösta på? Jag kommer rösta s-märkt även nästa val, men det ligger något i Ingerös fråga som är större än FRA, större än höger och vänster. Vad gör politiken med politikerna?

    Jag gillar inte Federley nämnvärt. Jag älskar facket och han hatar det. Jag har dock sett honom som principfast nyliberal (hrm... kan ha använt andra ord än principfast ibland). Timbros guldpåg. Men Riksdagen, politik på den nivån, gör något med människor. Det är inte första gången vi ser RD-politiker vända sina ideal ryggen för partipiskans skull. Det är inte sista. Men det är rätt läskigt varje gång det händer.

    Jag tycker ofta att partilinje är bra, men det finns frågor där den egna övertygelsen måste gå först. Frågor som likt den om papperslösas rätt till vård handlar om mänskliga rättigheter och som likt den om FRA handlar om demokratins grundförutsättningar. Att våra folkvalda vänder sina ideal ryggen även i sådana frågor (för att värna den egna karriären?) är hyfsat oroväckande. Det gör att Ingerös fråga känns relevant för alla. Och det gör att jag ställer mig frågan: Vad gör politiken med politikerna, med människorna?

    Bloggat: Hartman, Laakso, Björn Andersson, Christian Engström, Jimmy, Mymlan, Fridén, Politikerbloggen,

    I övrigt:
    ...välkomnar jag initiativet Sossar mot Storebror. Det är ett nätverk som är just vad det låter som, sossar som inte gillar övervakningssamhället. Jag har registrerat mig. Hoppas fler gör det. Jag hoppas att nätverket kan driva frågan på ett bra sätt och göra det till en av de viktigaste frågorna på kongressen 2009. Det skulle vara fint om vi alla blev sossar mot storebror...

    Och så lite cred till Camilla Lindberg. Det hjälpte inte så mycket att hon röstade nej, men hon gjorde det. Det finns alltså iallafall en liberal bland liberalerna i Riksdagen. Det är fler än noll.

    I Stockholm skiner solen. Dags att dränka alla sorger. Glad midsommar!!

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Vad gör politiken med politikerna?"

     

    Blogger LeoB skrev... (20 juni, 2008 21:11) : 

    Är inte rent av frågan om vad politiken gör med politikerna av mycket större än FRA frågan?

    Och är det egentligen inte samma fråga som vad makten gör med människor? Om man ser det så kanske man kan se det som att FRA frågan var avgjord på förhand - eftersom vi redan tidigare sett vad makten gjort med de inblandade. Åtminstone tyckte jag mig se en god portion självgodhet i viktiga tidigare frågor, kanske då just nu frågan om sjukförsäkringssystemet.

    Sett på det sättet blir utgången i FRA-frågan närmast självklar, tycker jag. För hur ska man kunna stå ut med att stå på de svagares sida om man tidigare förkastat dem?

     

    Blogger Catti Ullström skrev... (21 juni, 2008 15:18) : 

    Jo, det kanske inte framgår ordentligt men jag menar just att frågan är större än såväl fra som partitillhörighet. Dock tror jag inte att det är helt och hållet det samma som att säga vad gör makten med människorna, för makten är så mycket mer. Möjligen kan man säga att det handlar om den politiska makten.

    Missförstå mig rätt, jag inser att även annan makt korrumperar, inte minst ekonomisk makt. Jag tror bara att det inte sker på exakt samma sätt och därför finns det i min mening en poäng med att separera de olika i diskussionen. (sen finns det annan makt, som problemformuleringsprivilegiet, som fungerar delvis annorlunda)

    Vidare skulle jag vilja hävda att det inte är exakt samma sak att säga vad gör politiken med människorna som att säga vad gör den politiska makten med människorna.

    Det sistnämnda antyder att den politiska makten oavsett hur den utformas som system har samma effekt på människorna, är det verkligen så?

    Den förstnämnda, å andra sidan, antyder att det är något i själva systemet som gör detta med människorna. Den får enklare följdfrågorna vad och varför, och känns betydligt mer optimistisk än den sistnämnda.

    Någonstans måste vi ju tro att det kan fungera bättre än så här, kanske att det rentav måste fungera bättre. Eller?

    //Catti

     

    Anonymous Anonym skrev... (21 juni, 2008 15:36) : 

    Problemet är kanske att det finns yrkespolitiker?

    En kyrka jag har hört talas om anställer inga präster då de tycker att man ska vara präst beroende på sin religiösa övertygelse och inte pga att man är ekonomiskt beroende av prästerskapet. Det är en sund inställning som man kan inspireras av.

    Vissa yrkespolitiker verkar ha saknat kopplingen till verkligheten och lever uteslutet inom den politiska sfären - inte bra. De represneterar inte folket utifrån en politisk övertygelse utan av karriärskäl.

    Botemedlet är dock enkelt - tycker man inte om dagens representation får man helt enkelt ställa upp själv och visa hur jobbet ska bli gjort. Att under en mandatperiod eller två införa den politiska övertygelse och den verklighetsförankring man vill se representerad i riksdagen - ungefär som Gustav Fridolin gjorde - en kort men intensiv politikperiod i livet.

    För antingen accepterar man demokrati och då måste människor vara villiga att representera folket - eller också så tänker man att demokrati nog inte är värt att lägga några år på och då accepterar man de beslut som de som vill representera landet tar - såsom FRA-lagar.

     

    Blogger LeoB skrev... (21 juni, 2008 15:48) : 

    Hej Catti!

    Jo, naturligtvis är det så att olika typer av makt delvis har olika inverkan, men jag undrar om inte den gemensamma delen är väldigt stor. Hur man ser på den frågan beror kanske på vilken nivå man väljer att betrakta det här på.

    Jag blir nyfiken på hur du tänker. Själv tänker jag att de psykologiska mekanismerna bakom maktens inverkan har mycket gemensamt. Men makten vore inte makt om den inte utnyttjade de specifika svagheter och styrkor som finns i sammanhanget. Det centrala är dock hur vi tänker, vad vi går med på - i de fall då vi har ett val.

    I just valet ligger den egentliga makten. Och det är psykologiska mekanismer som avgör hur vi utnyttjar det, åtminstone så länge vi inte är mycket medvetna om valet.

    Ungefär så skulle jag preliminärt vilja svara på din fråga om maktens utformning.

    Men sen skulle jag vilja lägga till att olika utformning väcker olika former av psykologiska mönster, typ paranoida och narcissistiska. Om man funderat på vad som hänt under den borgerliga alliansens regeringsutövning tror jag att man kan säga att båda narcissistiska komponenter (de tror väldigt mycket på att deras "reformer" ger positiva resultat i slutändan - utan att de egentligen har några bevis för det) som paranoida tendenser (de tror säkerligen ärligt på att sjuka människor ofta inte är så sjuka utan lurar dem och att arbetslösa ofta är arbetsskygga).

    De här komponenterna samverkar på ett olyckligt sätt. Jag tror t ex att känslan av att bli lurad samverkar med att de tror att just de själva arbetar mycket mer och mycket hårdare än andra. (Visst är det så ibland, men det paraoida/narcissistiska finns i att den känslan svämmar över till en mer generell bedömning.)

    Det är mot bakgrund av tankar som dessa som jag ser ett samband mellan utfallet i de som jag ser viktigaste frågorna som avgörs i den här regeringsperioden, den om hur man ser på människor som inte direkt är med i produktionen och övervakning. De hänger alltså ihop.

    Men som sagt, jag är nyfiken. Du har tankar kring hur olika typer av makt inverkar på människor. Jag tar gärna del av dem!

     

    Blogger LeoB skrev... (21 juni, 2008 15:58) : 

    Hej Pelle!

    Ditt exempel med prästerna är bra, men också värt att fundera på ur maktsynpunkt. Om allt opinionsarbete ska ske på vår fritid, hur ska vi då se på tankesmedjor och företag överhuvudtaget? För visst bedriver de väl opinionsarbete på betald arbetstid? (Blev inte vikten av det åtminstone lite synligt när så många bloggare sa sig vara uttröttade efter FRA-aktionerna?)

    Dessutom har det en annan, ganska otäck sida. Mycket av det opionsarbete som bedrivs på arbetstid bedrivs av människor som egentligen inte funderat ärligt över vad de gör, utan gör det för att de får belöningar, t ex i form av lön, från företaget. Frågorna de driver har inte alla gånger på djupet synats av dem. Många gånger har vi i historien kunnat se hur människor som varit de som organiserat saker som varit mindre trevliga bara sett sig som administratörer. Frågan om skuld försvinner. Därmed försvinner också det mänskliga.

    Skuld kan förstås utnyttjas för makt också den, men det gör inte att vi kan komma bort från den om vi vill förbli mänskliga.

     

    Blogger Catti Ullström skrev... (21 juni, 2008 18:46) : 

    Signaturen "begär, besvär och enkla män" har fått sitt inlägg borttaget. De som brukar kommentera på min egen blogg vet att jag där tillåter anonyma inlägg. De som brukar kommentera på Promemorian vet att Jonas inte gör det. Jag o Fredrik försöker följa Jonas kommentarsregler (för enkelhetens skull) och därför går alla anonyma inlägg bort, hur vettiga de än må vara...

    Kommentarer till Pelle och Leo kommer senare. Det kräver ju lite tankeverksamhet så jag får vänta tills jag har mer än 5 minuter på mig. Men håll till godo... :-)

    //Catti

     

    Blogger Catti Ullström skrev... (23 juni, 2008 10:07) : 

    Ok. Leo, jag talar egentligen mer om att olika maktstrukturer, baser och system påverkar människor olika. Inte så mkt psykologi alltså, för i det avseendet har du troligen ganska rätt.

    Vad jag menar är egentligen att en persons förhållande till makten beror av relationen och ansvaret gentemot maktbasen (den/det/dem som håller personen vid makten). Vi talar kapital, väljare, konsumenter, styrelser, organisation och/eller andra. I och med och utefter den relationen och det ansvaret du har gentemot din maktbas, samt beroende på vad/vem/vilka din maktbas är påverkar din makt dig annorlunda.

    Jag menar också att du påverkas annorlunda beroende på hur maktsystem är uppbyggda. Inom ett parti eller en organisation talar vi om platta strukturer eller hierarkiska strukturer och detsamma gäller egentligen företag såväl som samhälle i stort.

    I dagens politiska och parlamentariska system (snackar nu Sverige) finns det uppenbara problem (missförstå mig rätt, det finns på andra håll också, men det var dessa jag syftade å i det här inlägget). Frågan är hur vi kommer tillrätta med dem.

    Från liberalt håll hörs just nu en hel del krav på ökat personval, tom "fria listor". De3t tror jag inte på. Jag tror tvärtom att det är ett system som skulle kunna föda, eller snarare göda, enorm populism vilket knappast är positivt för den politiska utvecklingen. Å andra sidan bör något göras.

    Mp har, om jag inte minns fel, regler som säger att en person bara kan sitta i RD i två mandatperioder. Jag tror att jag tycker att det skulle införas ngt liknande för alla. Det skulle dock behövas en justering i sådant fall, så att det handlade om att man inte kunde sitta mer än två mandatperioder, I STRÄCK.På så vis finns det fortfarande människor med mycket erfarenhet kvar. Den här idén är väl knappast hela lösningen, men det kan ju vara en del. Tror jag... men har jag fel får ni gärna berätta det för mig.

    Jag tror att detta också skulle kunna motverka skapandet av en politikerklass, vilket är det Pelle i princip talar om. Ang. det Pelle skrive rhåller jag i stort sett med Leo även om jag vill understryka att skapandet av en politisk elit på det sätt som just nu sker är ett problem som helt klart underminerar demokratin. Lösningen tror jag dock ligger mer i partistrukturer än på annat håll. Gör tex s till en folkrörelse igen så kommer den här utveklingen att gå tillbaka, det är jag övertygad om. Idag är problemet delvis att partiledningarna inte litar alls på sina medlemmar och kör sitt eget race rakt av, alltid med ovanifrånperpektiv. Det måste ske en förändring i detta sätt att arbeta och fungera som rörelse.

    //Catti

     

    Anonymous Anonym skrev... (23 juni, 2008 11:09) : 

    Catti -
    Överanalyserar du inte lite? Det kanske inte är svårare än att makt korrumperar! Alla och alltid! Sedan har du ju rätt att beroende på hur maktbasen ser ut och vad det är för typ av makt man kommit i åtnjutande av så tar sig koruptionen olika uttryck. Men dessa uttryck kan alla föras tillbaks till grundregeln.

    Så maktdelning och balans behöver hela tiden byggas in i systemen så långt det bara går. Max två mandatperioder är en utmärkt sådan regel. Eller yttrandefrihet. Eller att skilja på lagstiftande, verkställande och dömande makt. Men makten kommer samtidigt alltid att försöka korrumpera sig förbi sådana hinder.

    Det är väl det de menar med att demokrati aldrig är vunnen utan hela tiden måste återerövras.

    Är ni med den 16 september?

     

    Blogger Catti Ullström skrev... (23 juni, 2008 14:30) : 

    Jag tror ju iofs inte att det amerikanska systemet är någon demokratiskt bra idé. Att tro att jurister agerar oberoende i demokratisk anda är för mig en analys so saknar många perspektiv, inte minst klasspesrpektivet.

    Nej, jag tror inte jag överanalyserar och jag tror definitivt att vi bör göra den analysen. Visst korrumperar makt, men vilka konsekvenser får en så enkel analys? Möjligen överhetsförakt men det är knappast säskilt kondtruktivt.

    Om vi inte analyserar makten utifrån flera pesrpektiv tror jag inte heller att vi hittar en bra maktdelning (och då blir tex författningsdomstolar en enkel, men allt så dum, lösning). Utan ordetnlig analys får vi inga ordentliga lösningar.

    Tror vi på demokrati och på att folkmakt i en eller annan mening kan fungera även på lång sikt (vilket jag tror) så måste vi självklart analysera just makten.

    Reform utan analys blir dålig reform.

    Vad händer 16 september?

    //Catti

     

    Blogger Catti Ullström skrev... (23 juni, 2008 14:31) : 

    Ps. Jag menar alltså inte att makt inte kouurmperar, bara det att det tar sig olika uttryck och påverkar oss på olika sätt beroende på system, maktbas och struktur. Ds.

     

    Anonymous Anonym skrev... (23 juni, 2008 15:51) : 

    Det verkar som det bullar ihop sig till någon slags yttrandefrihetsmanifestation utanför riksdagshuset den 16/9.

    Det verkar ju som om vi är rätt så överens om grunderna (skrev han cyniskt). Med risken för överanalys av maktens korrumperande effekt menar jag ungefär så här:

    Om man tittar för mycket på olikheterna i maktsystemen och de olika hierarkiska strukturerna är det lätt att hamna i tanken att det är just strukturerna och det gamla systemet som ska åtgärdas. Då visar historien att det är lätt hänt att man glömmer bort att bygga in korruptionsbegränsningarna i det nya systemet. När övertagandet är klart har man ju nya makthavare, och de är ju du och jag istället för dem - alltså de nya snälla istället för de gamla dumma. Och vi nya snälla behöver ju inte begränsas i makt. Det var ju de gamla dumma som hade behövt det.

    Alltså är det inte analyserna i sig som är problemet - som du skrev behövs de när man ska bygga upp balanseringssystemen. Faran är om man - som så ofta skett i historien - låter detaljanalysen skymma grundprincipen.

     

    kommentera