Vad gör politiken med politikerna?

Vem i hela världen kan man rösta på... frågar Johan Ingerö på sin blogg. Bakgrunden till frågeställningen är förstås FRA-omröstningen i onsdags. Det gick som det gick och jag vet att många av oss som var där och som skrivit mycket om det under en längre tid känner oss modfällda. Det lilla hopp som fanns, hoppet att någon i Riksdagen skulle stå upp för sina ideal, dog i Riksdagen i onsdags. Skillnaden mellan oss till vänster och Ingerö & co till höger är i den här frågan inte särskilt stor men det handlar förstås om att de fick se sig svikna av dem de stöttat. Jag har aldrig röstat borgligt och lär inte göra det heller nästa val, eller för den delen valet efter det. (Ska dock understrykas att jag inte låtsas att sossarna direkt gjort sig kända som integritetsivrare eller att situationen inte kunde varit omvänd.) Vem i hela världen kan man rösta på? Jag kommer rösta s-märkt även nästa val, men det ligger något i Ingerös fråga som är större än FRA, större än höger och vänster. Vad gör politiken med politikerna? Jag gillar inte Federley nämnvärt. Jag älskar facket och han hatar det. Jag har dock sett honom som principfast nyliberal (hrm... kan ha använt andra ord än principfast ibland). Timbros guldpåg. Men Riksdagen, politik på den nivån, gör något med människor. Det är inte första gången vi ser RD-politiker vända sina ideal ryggen för partipiskans skull. Det är inte sista. Men det är rätt läskigt varje gång det händer. Jag tycker ofta att partilinje är bra, men det finns frågor där den egna övertygelsen måste gå först. Frågor som likt den om papperslösas rätt till vård handlar om mänskliga rättigheter och som likt den om FRA handlar om demokratins grundförutsättningar. Att våra folkvalda vänder sina ideal ryggen även i sådana frågor (för att värna den egna karriären?) är hyfsat oroväckande. Det gör att Ingerös fråga känns relevant för alla. Och det gör att jag ställer mig frågan: Vad gör politiken med politikerna, med människorna? Bloggat: Hartman, Laakso, Björn Andersson, Christian Engström, Jimmy, Mymlan, Fridén, Politikerbloggen, I övrigt: ...välkomnar jag initiativet Sossar mot Storebror. Det är ett nätverk som är just vad det låter som, sossar som inte gillar övervakningssamhället. Jag har registrerat mig. Hoppas fler gör det. Jag hoppas att nätverket kan driva frågan på ett bra sätt och göra det till en av de viktigaste frågorna på kongressen 2009. Det skulle vara fint om vi alla blev sossar mot storebror... Och så lite cred till Camilla Lindberg. Det hjälpte inte så mycket att hon röstade nej, men hon gjorde det. Det finns alltså iallafall en liberal bland liberalerna i Riksdagen. Det är fler än noll. I Stockholm skiner solen. Dags att dränka alla sorger. Glad midsommar!! Andra skriver intressant om politik, FRA, Riksdagen.