Tankearbete utan kommunikation
Jag har tidigare flera gånger skrivit om att Arbetarrörelsens Tankesmedja verkar ha haft svårt att få uppmärksamhet för vad man gör. I maj 2007 kom så det glädjande beskedet att Jan Sparrman rekryterats från LO:s informationsenhet för att ansvara för tankesmedjans kommunikation och omvärldsanalys. I dag får jag höra att Sparrman blir ny kommunikationsstrateg på Hotell- och restaurangfacket. Grattis till dem, men tråkigt för tankesmedjan. De problem som jag skrev att Arbetarrörelsens Tankesmedja hade i december 2006 kvarstår fortfarande: webbplatsen är ful och trist samt saknar RSS-flöde och – så vitt jag kan förstå – en bakomliggande kommunikativ tanke. Däremot verkar man nu ha fått nyhetsbrevsfunktionen att fungera. Alltid något, men långt ifrån tillräckligt. I det senaste numret av idétidskriften Tiden, som har starka band till tankesmedjan, skriver bland annat LO-ekonomen Dan Andersson om vilken arbetslinje socialdemokratin ska välja. Då detta är en fråga som diskuterats flitigt på ett flertal socialdemokratiska bloggar så hade det kanske varit en poäng att 1) tipsa dessa bloggare om artikeln och 2) på webbplatsen referera och länka till de eventuella bloggposter som länkar till artikeln. Basal webbstrategi, men dessvärre något som tycks Tiden och Arbetarrörelsens Tankesmedja övermäktigt. Och ja, jag är medveten om att tankesmedjan är en dåligt finansierad verksamhet. Men ska nu socialdemokratin hålla sig med en sådan så borde man åtminstone se till att det finns resurser till marknadsföring. Jag kan bara hålla tummarna för att den person som – förhoppningsvis – rekryteras att efterträda Jan Sparrman har webbkompetens, visioner och en rimlig budget. Andra skriver intressant om politik, Arbetarrörelsens Tankesmedja, kommunikation. |
Kommentarer om "Tankearbete utan kommunikation"
Jag har svårt att se varför det skulle vara så tråkigt att Sparrman slutar på Arbetarrörelsens tankesmedja. Det har ju inte hänt så mycket på kommunikationsområdet (eller på andra områden heller om man ska vara helt ärlig). Tankesmedjan ger tyvärr intrycket av att rekrytera för att ge gamla trotjänare en arbetsplats med kul titel snarare än att ha en klar idé om vad man vill. Det har ju knappt hänt något sedan starten.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Fredrik, jag tycker nog ändå att Sparrman har åstadkommit en del. Nyhetsbrevet har ju till exempel börjat skickas ut med viss regelbundenhet. Men visst håller jag med om att det skulle kunna göras mycket mer. Det vore till exempel välkommet att de rekryterade åtminstone någon under 40 som kunde tillföra lite andra erfarenheter och perspektiv.
Det är egentligen inte Sparrman som person jag kritiserar utan verksamheten överlag. Men jag vet inte om jag tycker att det är väl spenderade pengar att betala någon en (förmodar jag) hyfsat hög lön för att skicka ut e-post (som någon annan skriver) en gång i veckan. Hur ofta ser man Arbetarrörelsens tankesmedja i morgonsofforna? Eller på DN Debatt? Det är ju också en form av kommunikation. Vad jag förstår har man tillbringat mycket tid med att vara ute och prata, och det är ju bra. Men knappast tillräckligt.
Sedan starten har man åstadkommit en handfull rapporter som ofta har varit läsvärda men presenterats på ett så tråkigt sätt att man drar sig för att ta upp dom (varför inte publicera dom i pocketformat istället?), två tämligen usla studiematerial om EU (som vad jag förstår ansetts mer eller mindre oanvändbara för cirkelstudier) och två böcker, varav den ena är en uppdaterad version av en 30 år gammal bok (utformad som en datormanual, varför inte i pocket?) och ett hobbyprojekt om historiska kvinnor i arbetarrörelsen (läsvärd, men med dålig redigering och formgivning).
Tyvärr, för jag skulle verkligen vilja se att tankesmedjan var mer än den är. Om man bara förpackade produkten bättre skulle man ha betydligt större genomslag. Men som det ser ut i dagsläget är det pengar i sjön. Och det är förmodligen i stor utsträckning ett ägarproblem. Man vet helt enkelt inte vad man ville ha. Med tanke på hur lång tid det tog att sjösätta smedjan så kan man nästa misstänka att det inte finns något verkligt intresse för verksamheten heller.
Tänk om man kunde satsa på en central resurs som verkligen förstod hur man använde internet, kopplar upp sig mot andra nätverk, bloggar, börjar sända talkshows och seminarier över nätet. Det är mycket som kan göras för en hyfsat liten peng.
Hear! Hear!
"Tänk om man" ja. Men det är nog som det sjungs i Kvad'n:
"Det finns ett folk av en särskild sort
Nere vid piteälva
Och våran slogan är jädrigt kort
Det kan vi göra själva
Vi är ett frejdigt folk gunås
Nere vid piteälva
Och ingen behöver tänka åt oss
Det kan vi göra själva"
Ska det bli något gjort måste vi göra det själva. Ingen annan kommer göra det istället.
Hej Jonas!
Har inte följt Tankesmedjan men väl Efter Arbetet. Finner en parallell där - att man inte precis inbjuder till någon interaktivitet. Desutom är man där inte så litet moralistiska. Vem attraheras av det?
Varför inte lägga ner verksamheter som inte är i takt med tiden alternativt låta dem tvina bort i tysthet?
Det är onekligen lite ironiskt att studera ett gäng sossar som är fullständigt överens om vikten av marknadsföring av en verksamhet för att den skall lyckas. Jag som trodde att marknadsföring var sådant som onda "kapitalister" och "liberaler" sysslade med på den så förhatliga "marknaden"...
Dessutom, "lägga ner verksamheter som inte är i takt med tiden", det är ju sådant som leder till "utanförskap" för de stackars arbetstagarna. Vad skall hända med dem då?
Dubbelmoral någon?
Emil: Ehh, va? Du tror alltså att socialdemokratin var i regeringsställning under större delen av tiden sedan demokratins genomförande utan att ha använt sig av marknadsföring. "Folkhemmet" är väl ett klassiskt exempel på branding eller möjligen rebranding. Att få ut sitt budskap är knappast något som är "kapitalistiskt" i sig. Traditionellt har (s) varit betydligt bättre på marknadsföring än borgerligheten.
Att lägga ner verksamheter som inte är effektiva var en integrerad del av den solidariska lönepolitiken under efterkrigstiden. Att lägga ner verksamhet behöver inte vara detsamma som att skicka de som arbetar där till soc.
Historielöshet, någon?
Nej Fredrik, jag tror inte att s är dåliga på marknadsföring, jag får tvärtemot hålla med dig om att S har varit (och fortfarande är) bättre än de borgerliga på marknadsföring. Jag är också fullt medveten om att svenska fackföreningar har protesterat bra mycket mindre mot nerläggningar av icke-effektiva verksamheter än deras motsvarigheter i andra länder (även om de aldrig har lett rationaliseringas som du försöker få det att låta som).
Med allt detta i åtanke så kvarstår ändock faktum att en stor del av er retorik handlar om hur ondskefulla sådana aktiviteter är. Det är ju därför uttrycket "can we trust the left to lie again" har myntats. Ironin ligger alltså i att ni öppet diskuterar hur nyttiga rationaliseringar och marknadsföring är för en verksamhet. Fast med lite eftertanke så kanske det är en enbart positiv utveckling, jag får väl hoppas att det med tiden når ändå ut till er retorik