Alliansregeringen är dödsmärkt
Den undersökning från Synovate som jag nämnde i går och som tycktes visa att så många som sex av tio väljare tippar att socialdemokraterna är tillbaka i regeringsställning efter valet 2010, får nu stöd. Enligt en mätning som Göteborgs-Posten låtit Sifo göra tror endast 23 procent på borgerlig valseger nästa gång. Även DN, SvD och Expressen, via TT, uppmärksammar detta i dag. Inte ens de som säger att de tänker rösta borgerligt nästa val tror att Alliansen kommer att vinna valet 2010. Av dem tror 46 procent inte att de borgerliga vinner medan 44 procent tror att de gör det. Det är på sin plats att påminna om den analys som liberalen Per T Ohlsson och socialdemokraten Ursula Berge gjorde i Arena för över ett år sedan: regeringen är dödsmärkt. De framhöll då att moderaterna inte alls förstått vidden av den förtroendekris de och Alliansen befinner sig i, och Ohlsson påminde om att ingen sittande borgerlig regering har blivit omvald i Sverige. Andra skriver intressant om politik, regeringen, Alliansen. |
Kommentarer om "Alliansregeringen är dödsmärkt"
"ingen sittande borgerlig regering har blivit omvald i Sverige"
Varför räknas inte -79?
Robert, det var inte samma regering som valdes om. Mellan 1976 och 1982 satt ju inte mindre än fyra borgerliga regeringar: Fälldin I, Ullsten, Fälldin II och Fälldin III.
Är det inte lite väl snabbt att räkna ut Reinfeldt? Regeringen har bara suttit halvtid, och mer eller mindre allt kan hända tills valet. Liksom ett starkt förtroende byggas.
Vem trodde på Persson 2000?
Ett förtroende måste ha en grund att byggas från.
Som det ser ut nu så sjunker Alliansen både för att de gjort det de sade att de skulle göra i valfläsket (sänk skatter, tidigare betyg, sälj ut statliga företag) samt det de glömde berätta för oss (FRA-lagstiftningen)
Så, vad har de att bygga från?
Det är på sin plats att påminna om Ohlssons artikel i Aktuellt i Politiken, nr 35 2008, som behandlar marginalrösternas vikt i valet -85. Ohlsson driver tesen att den framgångsrika mobiliseringen av statstjänstemännens röster i storstäderna blev nyckeln till framgång för den under 80-talet uppfräschade socialdemokratin.
Att valet 2010 kommer att avgöras av storstädernas medelklass är ett obestridligt faktum som inte minst du Jonas framhärdat i under många debatter med rörelsens hetsigare element. Jag har problem.
Håller med om att regeringen på ett närmast tragikomiskt sätt verkar ha kört förtroendet i botten på bara två år - och det utan att ens ha "draghjälp" i fallet av en svår ekonomisk kris i omvärlden, som Bildt-regeringen hade. Men varje sådan här borgerlig regering som imploderar får ju också två effekter på lång sikt: dels skapas en känsla av att vi är ett land utan verklig opposition, en "enpartistat", dels arbetar det för dem som vill ha ett tvåpartisystem. Ingetdera känns särskilt positivt.
Är Sverige numera för litet för att det ska kunna drivas vettig och folkligt förankrad politisk debatt här? Det vore illa isåfall.
Magnus:
"och det utan att ens ha "draghjälp" i fallet av en svår ekonomisk kris i omvärlden, som Bildt-regeringen hade."
Du har inte läst någon ekonomisk tidning de senaste månaderna eller? I övrigt har du förmodligen rätt, vilket återigen gör mig glad för att jag lämnat det sjunkande skeppet...
Emil: jo, jag har också hört om finanskrisen i USA. Men jag tror inte att det är den som är upphovet till regeringen Reinfeldts förbluffande och djupa fall i förtroende hos väljarna. Ser man på den svenska ekonomin i ett handelsperspektiv (och det gör många mnedelklassväljare) så har det ju gått om tåget de senaste fem-sex ¨åren: hjulen rullar för fullt. Men regeringen verkar ur stånd att använda det för att bygga för framtiden på nåt annat sätt än att köra skattesänkningsspelet, och ur stånd att verkligen vinna förtroende för det den gör.
Möjligen har det att göra med att den svenska borgerligheten är ingrott antipolitisk, det anses inte fint eller begripligt att brinna för politik, och de politiska visioner som finns på det hållet numera går ofta ut på att bakbinda politikerna och skicka iväg makten till näringslivets styrelserum, de enskilda medborgarna/kunderna och ibland till Bryssel. Ingen mindre än Svante Nordin (han är ingen sosseapologet precis) sa någon gång att socialdemokraternas långa dominans i Sverige var en konsekvens av att arbetarklassen hade visat så mycket större politisk mognad än borgarna. Men det var årtionden sen det hade direkt avtryck på partiväsendet.