Om bloggande och jobb

På sistone har jag fått anledning att fundera en del över vilka gränser jag väljer att sätta mellan olika aspekter av mitt liv. Konkret handlar det om min yrkesroll och min roll som bloggare. Jag bestämde mig för länge sedan att försöka hålla isär mitt bloggande från mitt yrkesliv, och aldrig blogga om sådant som rör mitt jobb. Jag vill helt enkelt inte att människor ska behöva fundera över om jag på bloggen skriver som jag gör utifrån eget intresse och engagemang, eller för att jag får betalt för det. Självklart är det inte alltid lätt att säga exakt var gränsen går. I politiken så flyter ju många områden in i varandra, och ett ställningstagande i en sakfråga får ofta betydelse för andra. Ändå står jag fast vid min hållning. Och av det följer att jag helst inte heller postar kommentarer på andras bloggar som rör mitt jobb, trots att jag uppmanas till det. Då tar jag hellre mejl- eller telefonkontakt under arbetstid. Mot bakgrund av detta har en av mina läsare hört av sig och bett om råd om bloggande och jobb och jobbsökande. Frågeställningen var så intressant så att jag tänkte ta upp det här och självklart välkomnar jag reaktioner och synpunkter. Ibland läser jag om hur människor fått jobb tack vare sina bloggar. Ofta handlar det om krönikörer och andra skribenter som i bloggform visat upp sin formuleringskonst, vilket imponerat på arbetsgivare. Det finns också exempel på mode- och teknikbloggare som blivit attraktiva på arbetsmarknaden genom sina skarpa ögon för trender och nyheter inom sina respektive gebit. Stort grattis till dem, men vi ska nog vara medvetna om att de hör till undantagen. Det finns ju tyvärr också exempel på att folk blivit av med sina jobb på grund av saker de bloggat om, eller att deras arbetsgivare bedömt att de ägnat alltför mycket arbetstid åt privat bloggande. Rimligen så googlar också alltfler arbetsgivare arbetssökandes namn i samband med anställningsprocesser. Och hittar de bloggar eller andra spår på nätet som de bedömer skulle skada företaget, organisationen eller vad det nu rör sig om, så kan det nog påverka ens chans att få jobbet. I mitt fall så har mitt bloggande kommit upp vid anställningsintervjuer. Jag har aldrig försökt dölja det (det hade varit tämligen meningslöst och troligen direkt kontraproduktivt) utan snarare varit öppen med att bloggen är ett stort fritidsintresse. Men jag har också varit tydlig med min inställning till jobb och blogg, som jag redogjorde för ovan. Och hittills har jag bara fått positiva reaktioner på detta från arbetsgivare. Faktum är att jag nog inte skulle vilja jobba för en arbetsgivare som hade något att invända emot att jag bloggar. Men det ser förstås olika ut från fall till fall, och hänger mycket ihop med vad man jobbar med och vad man bloggar om. Har man en sexblogg med explicita bilder på sig själv så har jag viss förståelse för att det kan vara svårt att få jobb som lärare. Och bloggar man om sina patienter så lär nog inte så många sjukhus anställa en. I andra fall kan bloggen definitivt vara en merit att ha med på CV:t. Om jag exempelvis skulle söka jobb som ledarskribent så skulle jag absolut nämna bloggen. Men även mer ”harmlösa” (i betydelsen politiskt okontroversiella) bloggar om exempelvis matlagning, träningstips, fotografering eller hästuppfödning kan, återigen beroende på vad det är för jobb man söker, säkerligen vara bra att bra att ta upp. Bloggen ger ju i många fall en bild av personen bakom den och hans eller hennes intressen och värderingar. Och detta är ju något en arbetsgivare rimligen vill veta mer om. Andra skriver intressant om bloggar, jobb, arbete.