Mikrobloggandet och demokratin

Fenomenet Twitter växer nu stort i Sverige. Metro uppmärksammar i dag Svenskar på Twitter (som förvisso varit i gång något längre än vad tidningen uppger), Twitter.anvisning.se, samt Markmedias ”skola” för Twitter-nyfikna. Mikael Zackrisson, webbchef på VA.se, skriver också om att Twitter har ökat drastiskt de senaste veckorna, att den svenska mikrobloggtjänsten Bloggy nu lanserats officiellt och att det även händer det saker med Jaiku efter Googles beslut att släppa programmkoden för Jaiku fri, som open source. Svd:s och Aftonbladets ledarredaktioner har båda börjat twittra, riksdagspartierna likaså. Socialdemokraterna har redan över 500 följeslagare. Centerpartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet mellan 150 och 200 vardera. Varken moderaterna eller Dagens Nyheter verkar dock våga sig på detta. Zackrisson tror att snart börjar kultursidorna skriva om trenden med mikrobloggande ”och innan året är slut har sms-generationen upptäckt den”. Han konstaterar att vi redan sett hur Twitter använts flitigt för nyhetsrapportering vid olika katastrofer (senast till exempel vid flygkraschen på Hudsonfloden i New York) och att vi bara kan ana ”vad som kommer hända när en halv miljon unga tjejer (och killar) hoppar på tåget”. Själv är jag spänd på att se i vilken utsträckning mikrobloggande förmår att bli ett politiskt intressant verktyg. Att partierna etablerar sig på Twitter och Bloggy är roligt, men har det något reell betydelse? Presenteras saker den vägen unikt eller snabbare än i andra kanaler? Når den andra målgrupper? Ökar det medborgarnas insyn i politiken? Om inte så är det tveksamt om det är värt att satsa på. Andra skriver intressant om samhälle, mikrobloggande, Twitter.