Morian, svarting och neger

Svenska Dagbladets språkspalt publicerade häromdagen en fråga med anledning av en skämtsam dikt av Fröding. Den heter Celadons klagovisa och tillhör knappast världslitteraturen, utan uppfattas i dag som klart rasistisk. Den beskriver exempelvis hur ”de svarte, svarte Afrikaner, som kallas Morianer” tror att en luta är till för att gräva med. Heter man som jag (vi är i och för sig inte så många som gör det) så har man förstås kommit i kontakt med denna betydelse av ”morian”. SvD upplyser om att ordet har förekommit i svenskan sedan 1500-talet och kommer ursprungligen från latinets ”maurus”, som först betydde invånare i Mauretanien, nuvarande Marocko. I artikeln om morian från SAOB, daterad 1945, står att det är en arkaiserande och skämtsam beteckning på neger och ger synonymen svarting. Såväl ”neger” som ”svarting” betraktas i dag som nedsättande och kränkande begrepp. Men för inte alltför många år sedan så gick jag själv i vissa SSU-kretsar under smeknamnet ”negern” – en anspelning på mitt lite udda efternamn. Och ingen uppfattade nog det som kränkande. Till saken hör förstås att vi inte hade några mörkhyade SSU:are i dessa kretsar då. Antagligen hade vi då tänkt efter om det lämpliga i att använda sådana uttryck, ens skämtsamt. Till saken hör också att många av oss gärna lyssnade till punkbandet Stockholms Negrer – vars namn självklart var valt som en ironisk provokation. Faktum är att bandet bannlystes i flera affärer efter skivan Den vita apan, vars inledande spår Sieg Heil uppfattades som nazistiskt. Ironi är inte lätt. Andra skriver intressant om morian, Gustaf Fröding, rasism.