Välkommen Mr Change!

I dag domineras morgontidningarna av artiklar om det faktum att Barack Obama ska installeras som USA:s 44:e president. Svenska Dagbladet skriver att tilltron till Obama och hans styre är mycket stark bland det amerikanska folket. Enligt en opinionsundersökning anser nästan sju av tio amerikaner att han skött sig väl hittills och åtta av tio tycker att dagens installation tillhör de mest ”historiska” någonsin. Som jag tidigare skrivit så hoppas och tror jag att vi med Obama kommer att få se en del saker i USA och världen förändras. För han representerar ju på många sätt något nytt i politiken, och lyckades med sitt budskap om hopp och förändring locka helt nya grupper till valurnorna. Människor som tidigare inte känt sig delaktiga i vare sig den politiska debatten eller det amerikanska samhället. Människor som på allvar upplevt utanförskapet. Samtidigt ställer detta oerhört höga krav på president Obama. Han måste nu verkligen kunna leverera den förändring hela hans valrörelse kretsat kring. Det handlar om att komma tillrätta med finanskris och budgetunderskott; om de stora klassklyftorna som skär genom det amerikanska samhället; om hur USA ska förhålla sig till den växande mängden illegala invandrare som bär upp stora delar av samhällsekonomin; och inte minst hur USA ska kunna dra sig ut ur Irak och få ordning i Afghanistan utan att lämna kaos och förödelse bakom sig. Dagens Nyheter konstaterar i sin huvudledare att ”Denna förväntan kan bli en hämsko för honom, risken för besvikelse är uppenbar”. Peter Wolodarski, tillträdande politisk redaktör och chef för ledarredaktionen, vågar sätta ”tre dollar på att superbegåvningen Barack Obama kommer att försöka dämpa förväntningarna i sitt installationstal i dag”. Madeleine Albright, USA:s utrikesminister 1997-2001, skriver i ett öppet brev till sin partikollega att han står inför ”den mycket utmanande uppgiften att återupprätta Amerikas trovärdighet som effektiv och föredömlig ledare i världen”. Albright anser också att Obama från första dagen bör arbeta med att ”identifiera beståndsdelarna i en permanent och rättvis fred i Mellanöstern” och betonar att ”Endast effektiv diplomati i regionen kan övertyga såväl israeler som araber om att fred ännu är möjlig”. I DN varnar Leif Lewin, professor emeritus i vältalighet och statsvetenskap vid Uppsala universitet, för att vi européer är alltför okritiska inför den nye och populäre USA-presidenten. Enligt Lewin för Obama ”en religiös retorik”, försvarar dödsstraffet, är oroande protektionistisk, samt har omogna stormaktsdrömmar. Självklart sätter Obama – precis som alla amerikanska presidenter före honom – sitt lands och sina väljares intressen främst. Trots det så tror jag ändå att vi gör rätt i att förvänta oss positiv förändring på många områden. Och förväntningarna är höga, inte minst inom EU. DN påminner om att Barack Obama ”har visat en helt annan inställning till de europeiska institutionerna än vad hans företrädare gjorde”. Dock är, som DN påpekar, en förbättrad relation inte bara USA:s ansvar. Är unionen beredd på att de amerikanska kraven på europeisk aktivitet kan komma att höjas? Förmår EU att agera enat när så krävs? Dessa och många andra frågor måste nu den nye presidenten besvara. Själv ser jag i dag fram emot att se nedanstående stycke saga blir verklighet: * * * PS: Ja, rubriken på detta inlägg är förstås en referens till en klassisk film, dock förstås utan jämförelser i övrigt mellan Obama och karaktären Chance. Andra skriver intressant om politik, USA, Barack Obama.