Socialdemokratin och Stockholmsväljarna

[UPPDATERAD] Diskussionen om socialdemokraterna i Stockholm och de deprimerande opinionssiffrorna fortsätter. Carin Jämtin tar nu till orda i Dagens Nyheter och säger bland annat att hon inte tycker att s behöver ett specifikt storstadsprogram. Hon säger också att Stockholm ”varken [är] bättre eller sämre än andra ställen”. Med all respekt; så vinner man inte Stockholmsväljarnas förtroende. För att lyckas med det krävs en lite mer ödmjuk och öppen attityd till den knepiga väljargruppen storstadsväljare än vad socialdemokratin i huvudstaden hittills visat upp. Som SvD:s ledarsida ironiserar över så kan socialdemokraterna förvisso ”glädja sig åt starkt stöd i stora delar av det avfolkade Sverige, men vad hjälper det när storstadsmänniskorna vänder partiet ryggen”. Demografin ser helt enkelt rätt annorlunda ut i inte minst Stockholm jämfört med resten av landet. DN:s ledarsida påpekar att andelen industriarbetare är lägre och andelen privatanställda tjänstemän högre här än i landet som helhet. Och för att vinna val måste socialdemokraterna därför kunna appellera till bredare väljargrupper. Stockholmare verkar även vara politiskt mer lättrörliga än svenskar i allmänhet, och känner mindre samhörighet med partier och åsiktspaket. Det finns också sakfrågor som väger tyngre i Stockholmsregionen än på andra håll i Sverige. Jämtin konstaterar själv att exempelvis bostadssituationen och trafiken är annorlunda i Stockholm än i resten av landet. Och hennes utspel i somras tolkades nog av de flesta, rätt eller fel, som kritiskt mot friskolor och privata alternativ till offentliga verksamheter. Detta har knappast gynnat s i opinionsmätningarna. Att det socialdemokratiska partidistriktet för huvudstaden – alltjämt kallat Stockholms arbetarekommun – går i otakt med invånarna här är inget nytt. I DN skriver Ulrika By (vanligtvis reporter och krönikör, men av allt att döma också extraknäckande som analytiker/ledarskribent) att ”under tiden som verkligheten förändrats har tiden stått still i sossarnas Stockholm”. Hans Dahlgren, tidigare chef för det politiska stödet i riksdagen för socialdemokraterna, slår fast att s i Stockholm ”har misslyckats med att lyssna in vad väljarna vill”. Han menar att dagens ledning ”har istället valt att ta ett maktpolitiskt fokus i debatten som endast berör de aktiva i Stockholms arbetarkommun”. Sedan ska man komma ihåg att det finns stora skillnader mellan exempelvis Stockholms innerstad, förorterna och kranskommunerna i länet. De geografiskt närliggande socialdemokratiska partidistrikten Stockholms län och Stockholms arbetarekommun tycker ofta väldigt olika i många frågor. Det var ingen slump att det framförallt var kommunpolitiker från länet som deklarerade en annan ståndpunkt än Jämtins i friskolefrågan. Min inställning är alltså att för att socialdemokraterna ska kunna vinna Stockholmsväljarnas förtroende så krävs mer lyhördhet och en mer öppen attityd till omprövning av tidigare ställningstaganden. En tydlig företrädare (till skillnad från dagens uppdelning i å ena sidan ordföranden för arbetarekommunen och å andra sidan gruppledare i stadshuset) som tar klar ställning för Stockholm och stockholmarnas intressen vore också önskvärt. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, Stockholm.