Det trubbiga folkomröstningsvapnet

Som bland andra Peter Dahlgren skrivit om så har Sören Wibe och en grupp andra inbitna socialdemokratiska EU-motståndare dragit igång ett nätverk för en medlemsomröstning inom det socialdemokratiska partiet. En medlemsomröstning syftandes till att få till stånd en folkomröstning om förslaget till ny EU-konstitution. Låter det komplicerat? Det är det egentligen inte. Sören Wibe och hans nätverk vill att Sverige lämnar EU, och de har lärt sig att folkomröstningar är ett sätt att steg för steg driva opinionen mot ett utträde. Men detta är inget de har stöd för hos svenska folket. Regelbundet görs undersökningar om EU-ländernas medborgares inställning till EU-medlemskapet. Och visst, i Sverige står EU inte särskilt högt i kurs. Men ytterst få tycker att vi ska lämna samarbetet. Ska man våga sig på någon tolkning av detta så tyder det väl snarare på att vi är många som inte är helt nöjda med det EU vi har i dag, men i brist på bättre föredrar vi att vara med och förändra organisationen inifrån hellre än att stå utanför och gnälla. Vad Sören Wibe föredrar är uppenbart. Det är också uppenbart varför man från EU-motståndarna driver kravet om folkomröstning inför varje större eller mindre förändring av EU-samarbetet. Det handlar om att skapa motsättningar, som folkomröstningar närmast per definitition innebär, och att piska upp en alltmer EU-kritisk opinion. Slutmålet är givetvis att Sverige helt och hållet ska lämna EU. Men folkomröstningsvapnet är trubbigt. I GP skriver Bruno Kaufmann, chef för tankesmedjan IRI, om att dagens EU-konstitutionsmotståndare och folkomröstningsvänner snarare borde välkomna förslaget till ny konstitution. Den innehåller nämligen ett avsnitt (artiklarna 46 och 47) om hur den "representativa demokratin" ska fungera på EU-nivån. Här ställs de indirekta organen (parlament, ministerråd) på exakt samma höjd som medborgarnas direkta deltagande i den europeiska politiken (artikel 46.3). I nästa artikel konkretiseras denna princip med att instifta en initiativrätt för en miljon medborgare från flera länder (artikel 47.4). Det vill säga om minst en miljon människor går samman för att driva en fråga måste kommissionen ta upp detta förslag. Förutom att vara det sannolikt mest demokratiskt framtagna förslaget till konstitution i historien så innebär förslaget alltså de facto en ökad demokratisering (i betydelsen ökat folkligt inflytande) av EU-samarbetet. Någon borde kanske upplysa Sören Wibe och hans kompisar om detta.